Flyttar hem!

Ja idag kom de äntligen hem mor och far, efter tillsynes underbara 3 veckor i Thailand.. Bruna, fina, avslappnade och med massor att berätta! : ) Kramade om dem hårt och lyssnade fascinerat på deras berättelser...Fick inte en syl i vädret kan jag säga! Haha!

Det har varit ett sant nöje att ha fått så mkt kvalitétstid med Alx, då jag och grabbarna bott mestadels med honom.. Men nu började jag bli rätt nöjd att bo i en kappsäck! Mitt eget hem har liksom stått helt stilla i 3 veckor! Har bara bott i lägenheten då jag jobbat.. Skrattade lite för mig själv i morse då jag tänkte på hur många gånger min älskade kudde gjort resan Flygge-Byn under den här tiden.. : )

Dagen i övrigt? Fick tjuvsova lite på förmiddan, mysigt fikafrämmande av minsteman och Johan på eftermiddan, hämtade ett paket från Bubbelroom med lite nya kläder..Tja.. Har mest lullat genom dagen! En förvånansvärt lätt dag med tanke på lördagens baluns i bagaget! Man är ju ingen ungdom längre ; ) och en sådan kväll brukar kännas av flera dagar efteråt.. Ok, nu höll jag ju visserligen på att DÖ under mitt motionspass här ikväll, men annars har det varit enkelt att vara jag idag! : )

Shit vilken kväll!!

Hade först en fantastisk dag på Vättaberget med fartdåren Liam.. Han är så duktig och modig att man storknar.. : ) Det blåste dock upp rejält och jag kunde riktigt känna hur magsjukebacillerna blåste bort! : P

Sen bar det av till staan! : ) Fick en eftermiddag på tumanhand med Ramm.. hur mysigt som helst! Vid 18-tiden anlände den resterande skaran av partysugna byjäntor; CB, Jannice och Eva-Sofie! Det blev middag från pizza.nu..herregud vi var ju i stan och då måste man ju bara unna sig av det lyxiga utbudet! ; P Mellan tuggorna uppdaterade vi våra liv och gick igenom den senaste tiden.. Ett under att man inte bet sig i tungan! Haha!

Därefter sparkade vi igång Singstar, spotify och sjöng för hela Södermalm.. : ) Helt galet peppade allihop!! Såå himla kul... Jag viker mig nästan dubbel av skratt då jag tänker på "slaget om Spotify" som utspelade sig.. Vi har verkligen ruskigt olika musiksmak så det blev följdaktligen en salig blandning.. : )

Lite senare anslöt sig även Johanna B och det nalkades krogsväng! Vi slutade på Aveny som gästades av Smalare än Tord och ett helsikes röj!

Helt plötsligt var kvällen slut.

Vaknade i morse och kunde inte riktigt avgöra om jag befann mig i en dröm eller verklighet.. Men det kunde kvitta! ; )

TACK för ett helt galet fantastiskt sjukt bra dygn!

VILL så det värker!!!

Happ.... Då var det Leopolds tur.. Han stod för fredagsmysets grand finale och spydde ner hela vardagsrummet...
Shit vilken sjuk blackout man får när man står där i stunden.. Man är på väg att lägga sig då minsteman plötsligt kräks! Kaskader och totalt utan förvarning... I förvirringen snurrar man, "som en hund på väg att lägga sig", i jakt på det mest "spyvänliga" stället.. Det blir följdaktligen en hel del kräks. På många olika ställen... Som t.ex. i springan på glasbordet...Ni vet, mellan glaset och träet... yuäck! En makaronbit här, en fläck där.... En soffa, en kudde, en matta, en nalle och SNUTTEFILTEN.....
Sen, när stackars liten spytt ur sig det värsta , kommer krokodiltårarna.. Mamman klappar omsorgsfullt pojken på huvudet (det enda torra stället) och beordrar bestämt sina små att STÅ STILLA! Mamman halkar iväg, med fötterna fulla av kräks (*klafs! klafs!*) i jakt på papper... Mamman torkar sedan desperat - och överallt - innan det bär av till duschen.. En desperat dusch, i temperatur som ges direkt ur kranen, är knappast vad man önskar sig innan läggdags.. (?!) Ej heller helkropps-insmorningen med handsprit efteråt...... Finner inte ord.
De somnade som lamm och tagna av stunden iaf.. Stackers stackers små!! Hatar när de är sjuka!
Sedan återstod en låååång stund av städning, tvättning och spritande (OBS! hand- /ytsprit!) för mamman...
När det var över unnande jag mig iofs ett väl tilltaget glas rött och en näve vitpepparkorn.. ; )

Hövva.. Jag klarade mig ju sist, i början på veckan... Då borde jag väl klara mig nu, eller?! Jag VÄGRAR å det bestämdaste att bli sjuk imorrn....
Så nu återstår det att se... hur mkt man kan kontrollera sin kropp med blotta viljan... (och en dos vitpepparkorn i högriskzonen för magsår..; )
Imorrn är det ju dags för min belöning.. Skidåkning med Liam på Vättaberget med temp runt 0:an och en helkväll med tjejerna i schtaan!!!
Planen är att träffas på Modinczky Mansion (då han var god, eller dumdristig?, nog att lämna ett par xtra nycklar till mig...).
Vi ska SES, umgås, dricka vin, frossa i tilltugg, singstara, en MASSA up to date.. och bara va!! : ) Kaaaaaanske att vi halkar utför backen sen för en krogsväng.. Den som överlever den färden får se! ; )

Nu ska jag iaf gå å lägga mig, hoppas på en luuugn natt och hålla tummarna... och ni, HÅLL dom med mig!!!!

Radiotjänst vs Frk. Modin - Knockout...

Prolog

Öppnar posten och hittar återigen en påminnelse från Radiotjänst... Går i taket(!!!) De j**larna har nämligen satt i system att jävlas med mig! Varenda månad i säkert 4 månader har det dykt upp en sådan.. Varenda månad har jag då fått ringa 0771-91 00 04 och vänligt men bestämt förklarat att det måste skett ett missförstånd.

Jag tecknade ett autogiroavtal med dem för en evighet sedan, hur svårt ska det va?!! De har då ursäktat sig vareeeenda gång (..man har "tappat bort" min betalning, någon har tryckt på fel knapp, jag har fått betala dubbla avgifter....osv) och försäkrat mig om att NÄSTA månad ska det flyta på som det ska...

NU FICK DET F*N VA NOG!!! Sliter åt mig telefonen och låser in mig på toaletten. Hamrar in det välbekanta numret. Väntar. Laddar - från plats 25 i kön.....

En bred Kirunadialekt svarar vänligt:

"Välkommen till Radiotjänst, hur kan jag hjälpa dig?"

"Jo. Jag heter Maria Modin och nu är jag JÄVLIGT trött på er!! Nu får det vara nog! Trodde att jag skulle få ett psykbryt då jag hittade en TILL påminnelse från er i posthögen!"

"Om jag får ert kundnummer så..." (Jag ger honom det)

"Hur länge ska vi hålla på såhär!?!?? Ni måste ju ha ett problem, modell större, i er organisation!! Ni är ju värre än både försäkringskassan och... varenda omöjlig instans tillsammas!! Nu vill jag ha kompensation!!!"

"Ehum ja.. ....Öööööööööh....Jo, anlednigen till varför inte fakturan drogs på förfallodagen är den att DIN BANK, fröken, meddelade oss att det INTE FANNS TÄCKNING på kontot! DÅ FÅR MAN EN PÅMINNELSE! ..Den här gången är det inte vårt fel och då vill inte jag ha skäll!"

"...Eeeh.. Nähä!..."

"Nä."

"Nä just det. Men förlåt då. Me ni har faktiskt krånglat jädrigt mkt på sistonde....."

"....*Kiruna tyst som i graven*....."

"Nämen då tar jag och betalar den då. Helt enkelt. Tack för hjälpen, hej hej!"

"Ja gör du det... *klick*..."

Epilog

Yiiiihaaaa!! : D

Så var det gjort!!! Resan är bokad.. Så nu är det bara att lääääängta!! Å det gör vi kan jag säga.. Liam och jag har suttit här, fnissat och dreglat över bilder fr resmålet hela förmiddan! : D
Det blir alltså Mallorca, 1v den 27 maj! För att göra saken, om möjligt ännu bättre får vi fantastiskt trevligt sällskap av bästaste farmor Maud, Jenny och Josefin! LOVELY!!

Med magsjukan fick Liam en rejäl förkylning med feber och hosta på köpet... Så han är hemma denna vecka oxå.. Men inte gör det mig nåt, vi har så mysigt sååå! : )
Igår hade vi en sån där extra bra dag! Solsken ute, inne i hjärta och sinne... Gick omkring med ett fånigt léende hela dan!
Liam fick följa med mig till tandläkaren för att hålla handen... Min tandstatus visade sig vara en katastrof (En fraktur och TVÅ hål....!! BILLIGT?!?!) men inte ens det kunde skymma solen ovan mitt huvud! Jag gaaaapade, var jättesnäll och gick visslande därifrån med en ny tidlapp.. Liam fick välja en sak ur den spännande lådan för gott uppförande. Han valde en get! Han bjöd på en show och många skratt då han brääääkande lämnade Folktandvården..

Därefter for vi upp på Södermalm och kollade till Modinczky Mansion. Det lilla äcklet har ju övergivit den bedårande svenska vintern han oxå, för FYRA veckor i Thailand... gaaaaah! Passade även på att sätta upp en liten vänlig lapp på porten där jag redan då bad om ursäkt för ev oväsen på lördagkväll! ; )
Kastade en blick på klockan och fick genast bråttom då vi skulle hämta Leo på dagis inom en snar framtid! Vi skyndade oss ut men plötsligt tvärnitade Liam med ett tjuuut!! Han hade glömt sin get i lägenheten!! (*mamma suckar...*) Happ! Det blev till att halka sig tillbaka över den isiga gårdsplanen..In genom porten och upp för trappan... Famla fram nyckelknippan, in i lägenheten och leta efter getf-n(!!) Det blev ett fruktlöst sökande..Letade överallt men geten tycktes ha gått upp i rök! ...Så ut igen med snabba steg och en tröstlös unge, nerför trappan, över den isiga gårdsplanen......Låste jag verkligen dörren?? ..*SUCK!!!* ...Saaaamma väg tbax, ända upp till dörren för att konstatera att jag visst låst den...
Liam var fullkomligt förkrossad, men nu var vi verkligen sena! ...Kommer ut på gården igen då han plötsligt stannar och blir tyst.. "Mamma! Titta vad jag hittade!!" och visar triumferande upp sin GET! "Men! Där är den ju!! VAR hittade du den???" ..."Jag hade den i handen!" ....*SUUUUUUCK!!!*
När vi kom ut på gatan stod en lapplisa i fullfärd med att bötfälla mig.. Den lite stressade, irriterade känslan rann av mig direkt... Fatta vilken tur vi hade... Hade vi kommit 1 minut senare hade geten fått sig en flygtur till Västermalm... ; )
På dagis hämtade vi upp en kvittrande lillebror som hade haft en toppendag... Sedan fortsatte kvittret hela kvällen! Underbart! : )

Han ringde förresten tidigare i kväll, Magnus.. Småpratade lite och lät huuur jäkla nöjd och glad som helst.. Får se hur nöjd och glad han blir då han kommer hem till en vräkningsorder hängandes på dörren sen...hehehe! ; P

Idag har jag och Liam, bortsett från dregel och semesterdrömmar, bara slappat.. Legat i soffan, spelat spel...myyyst! Tog sedan en sparktur upp till Byn för att hämta lillebror som återigen haft en toppenbra dag! : ) Det blev en hisnande färd hem på sparken! Hade en lätt nära-döden-upplevelse utför Normans-backen kan jag säga.. jehu vad det gick!!

Näpp, Nu blir det soffhäng med Alx och fortsatt Solsidan-maraton! : )

Mitt "nya hälsosamma liv".. En lägesrapport!

Den 6:e januari bestämde jag mig för att göra en brutal livsstilsförändring.. Nu har det gått 2,5 vecka och jag kan STOLT konstatera att jag uppnått mitt delmål för Januari, med en vecka tillgodo!!! : )

Jag har dessutom passerat den gräns där jag befann mig då mitt förra försök rann ut i sanden.. Mkt psykologiskt viktigt! : )
Av tidigare erfarenheter brukar det bli lite kämpigt efter sådär 3 veckor.. Man vill gärna väga sig i parti och minut vilket får en nedslående effekt då man inte tycker att det händer ett skit. Man faller lätt för frestelser och blir allt sämre på att ta sig samman igen.. Mitt största problem blir ofta att jag äter alldeles för lite och då faller ju hela idén om att hålla en jämn blodsockernivå. Jag är medveten om detta och fast besluten att inte hamna där igen! Det är klart att man helst vill nå sitt mål NU, på en gång och helst igår(!!) ..Men man reflekterade konstigt nog inte över tid då man drog på sig de här extra kilona....Mkt märkligt det där..

Så här ser mitt recept på framgång ut som jag försöker leva efter så gott jag kan:

1. BESTÄM DIG! Allt sitter i huvudet. Är du lika lättlurad som mig? Ta isåf hjälp av böcker i ämnet för att öka motivationen. Men se till att de inte enbart fokuserar på viktnedgång utan hellre mer om välbefinnande! ; )

2. Gör upp en rimlig förändringsplan i huvudet som passar DIG. Blir det för stora grejer på en gång tenderar det att skita sig ganska snabbt.. Du har redan en ganska djupt rotad vardag. Detta får inte stjäla mer ork och tid!

3. Prata med din omgivning. Det är mycket lättare att motstå frestelser om ens närmaste vet vad man håller på med.. Man har dessutom en heeel massa stöd och uppmuntran att hämta! ; )

4. Om en dag inte blir så toppenbra som du tänkt - Ge inte upp, ta nya tag imorgon!

5. Rör på dig! Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag har faktiskt redan börjat utveckla ett beroende!
I det här fallet har lillebror Alex varit en ovärderlig spark i arslet nu i början.. Det har varit en hel del kvällar då jag varit sååå trött och totalt likgiltig.. Då har han funnits där och pushat på; "Nä, ut med dig nu!!! Sen får du krypa upp i soffan!".
Eftersom jag inte är (eller VAR menar jag såklart...haha!) så förtjust i att motionera handlar det inte om några jättestora förändringar, men väl så enorma för mig! Det har mest blivit stavgång i rask takt med peppande, klämtjäck musik i öronen! En halvtimme, 40 min om dagen..sällan 1 timme! "Något är alltid bättre än inget!" ; ) Alex har dessutom donerat ett par hantlar som han "växt ur" och visat mig några lättare nybörjarövningar.
Igår höjde jag ribban och släpade upp ett vidunder kallad "Orbitrek" i lägenheten.. Syftet är att jag ska kunna röra på mig även de dagar jag är inlåst i uniformen! Igårkväll utspelade det sig en lång psykisk kamp mellan fanskapet och mig.. Låg läääänge i soffan och blängde tjurigt på den. Tänkte att jag nog skulle ge det lite tid (ett par 100 år eller så) att bara vänja mig vid åsynen av den... Men så stod Sanna för dagens spark i röven och jag tvingade mig på den! Kände mig så sjuuukt nöjd efteråt.. Tack!! ; P
Sedan har det funnits dagar då jag inte motionerat "aktivt" men där jag räknat dagsaktiviteten som motion.. En dag på himlabadet med grabbarna eller en eftermiddag i skidbacken tex.. : )

(Blir allt lite full i skratt av att ingridiensen motion fick så mkt utrymme...haha!)

6. Kosten då? Ja det är som med motionen...Man måste hitta sin egen nisch och idé om vad som funkar. GI funkar för mig!
En sak som jag är totalt beroende av, är att jag hela tiden ligger steget före i tanken.. Att jag redan vid lunch har klart för mig vad jag ska äta till middag! Då slipper man stå där och klia sig i huvudet med blodsockret i tårna.. Ha alltid mellanmål på lut! För mig är även det ett måste, med tanke på mitt jobb där mattiderna kan bli rätt knepiga..

7. GÖM och GLÖM vågen!!! ..Bara gör't!

8. Sätt upp rimliga delmål (Helst i underkant så att du blir extra glad! : ) ..och belöna dig själv! : )
(Nästa helg väntar min belöning för delmål 1 - En helkväll med tjejerna, massor av vin och massor av godsaker! Lääängtar!)

TACK alla ni som peppar och sparkar mig i röven! För mig är ni den viktigaste ingridiensen! ; )

När en dröm blir verklighet...

Väntar ivrigt på ett litet besked från en av mina underbara medresenärer innan jag trycker på knappen "BOKA"...Sen har jag och grynen en försommarresa till Mallorca att se fram emot, i ett fantastiskt sällskap dessutom! : D

Lääääängtar!!!

..To be continued.... ; )

Vilken HIMLA bra dag! : )

Höll tummarna så HIMLA hårt för att grabbarna skulle vara fit for fight för den planerade dagsutflykten till HIMLABADET.. Det fungerade tydligen, för de var fulla av energi och hoppade jämnfota av iver innan vi kom iväg! : )
Återigen lät jag mig fascineras över det här HIMLA fina badet vi fått till vår stad.. Det är verkligen jättemysigt, lagom stort och så HIMLA fräscht!
Där mötte vi upp en skara andra blötdjur (Johanna U, Loke, Merja, Johanna B och Alinda!) och fick en HIMLA bra dag tillsammans!
Jag tjatade frenetiskt på grynen att de skulle åka rutschkana med mig... Det blev lite utav en bitterljuv seger då de tillslut gav med sig! Inte alldeles oväntat blev de fullkomligt besatta... Så resten av dagen sprang vi upp för trapporna och tjöt av skratt varje gång på nervägen! SÅ HIMLA KUUUL!! : D Ångrade mig en aning att jag tjatat på dem så HIMLA mkt efter sådär 12:e gången... Trapporna suger rätt bra kan jag säga! : P Snart bemästrade Liam detta vidunder på egen hand och virvlade iväg, totalt hämningslöst alldeles själv! Jag undrar ofta vad det ska bli av den ungen... SÅ HIMLA tuff och orädd! (Dsamma gäller iofs för minsteman oxå...haha!)

Kvällen har varit lagom lugn och mosig.. Middag, mys i soffan och tidig säng.. Tror att jag skippar mitt motionspass med gott samvete! : P

Imorgon bär det åter mot civilisationen på Byn för 2 dygns jobb. Kan bara konstatera att den här veckan gått ruskigt fort!

Tack! tack! TACK!!! fina Cecilia för hjälpen med overallen, med så kort varsel!! Å så jäkla snyggt blev det oxå! ; )

Okej, okej.... Jag kapitulerar!

Det har knappast undgått någon i min närhet/mina läsare att jag varit lite lätt irriterad, frustrerad och arg på sista tiden..? Nu har jag tagit igen mig lite, börjat granska saker och ting, se på saker lite annorlunda... Det är tid för försoning!

Som jag tidigare påpekat bloggar jag främst för min egen skull - i ett slags dagbokssyfte. När jag skriver gör jag det ofta med mycket dolt mellan raderna och ibland en gnutta ironi kanske...haha! Det är oftast bara de som varit med i händelsen som får hela bilden klar för sig... Även om jag iofs får mkt "beröm" för mitt målande språk.. Tack! ; )

Jag älskar att skriva och uttrycka mig kraftfullt.. Försöker ofta återberätta en känsla. Har man då inte "hela bilden" klar för sig kan det kanske missuppfattas eller ge upphov till många olika tolkningar. Ibland går jag tillbaka och läser tidigare inlägg och försöker läsa med lite objektiva ögon.. Det händer att jag då tänker t.ex. "Men herregud! Att ingen ringt sociala?!" ...eller.. "Har JAG verkligen skrivit det där?!" ..Men så är det väl när man beskriver mkt känslor.. Känslor som sedan bleknar med tiden.

Anyway.. För några dagar sedan var jag skitarg och skrev följande rader i ett inlägg som kan uppfattas som en rejäl käftsmäll! Det är ett lysande exempel på hur fel det kan tolkas av de som inte har "hela bilden".. Jag tycker nämligen själv att jag låter som världens helgon och moralpredikant! : / Jag var aldrig ute efter att ens försöka dela med mig av just den "hela bilden" här i min blogg.. Därför känns det lite onödigt så här i efterhand... Kan tänka mig att de som står mig närmast och läst det funderat starkt på att söka upp mig och mula mig eller nåt, för att få mig att ta mig samman och släppa attityden.. ; ) Jag gillar inte att bli mulad så jag vill förtydliga endel saker...

...."Kan dock inte låta bli att irriteras över att det ska vara så svårt för vissa att stå för sina val och handlingar, att våga stå upp!? Att inte förstå konsekvenser av sitt handlande.. Att välja att säga en massa saker man egentligen inte kan stå för i slutändan, mörka och ljuga.. att leva i en lögn! Tragiskt!Jag vet inte, men det måste vara fruktansvärt att dra på detta handikapp i vuxen ålder.Alla gör vi misstag i livet, ordentliga snedsteg.. Men så lär vi oss oftast något på köpet..?En målsättning borde väl ändå vara att känna sig fri inombords och leva i gott samvete?"Att behandla andra som man vill bli behandlad själv" är en schysst filosofi tycker jag! Sen är det ju inte ALLTID det går..men det är definitivt ett bud värt att försöka leva efter!Jag dömer ingen. Absolut inte! Alla har vi våra ryggsäckar och livserfarenheter som formar oss....."

Låt mig börja med filosofin om "att behandla andra..osv.." Klockren. Verkligen! Men hur ligger det till egentligen om man gör en kritisk granskning av sig själv...? Man får allt lite ont i magen va? ..Kanske kallsvettas en del...?

Att inte förstå konsekvenserna sedan... Det kanske är just det man gör och är själva anledningen till varför man väljer att ingenting säga, drar till med kolsvarta och vita lögner...? Med handen på hjärtat och en skopa förnuft, kan den tyngden ibland vara mer värd att bära på än att såra någon..? Det behöver ju faktiskt inte automatiskt betyda att man inte står för sitt val/handling.

Målsättningen att leva med gott samvete då? Ja självklart! Det är väl ändå ett fåtal som inte vill till pärleporten när stunden är kommen eller att ramla i en grop man grävt åt någon annan?? ..Men kom igen, mitt 31 åriga liv är inte fläckfritt..långt ifrån! Man bör däremot försöka lära sig av misstagen för att sedan kunna se på dem som någon slags nyttig erfarenhet..eller?

Dömer folk gör jag! Hela tiden! Är pinfull av åsikter och fördomar...haha! Näää...det gör jag inte...eller jo..kanske lite, ibland! Ok, ok..det händer det oxå.. Men jag är oftast inte oresonlig utan i själva verket mkt generös med "andra chanser" och omvärderingar! ; )

Så. Nu har jag fått det sagt.. : P Jag skrev det när jag var så arg att jag trodde tangenterna skulle efterlämna stora hål efter sig. Den känslan har bleknat nu.. Nu fokuserar jag på att lära och läka!

En klok och fin människa påminde mig häromdagen att allt inte är svart eller vitt... Nej, livet utspelar sig väl främst i en gråzon faktiskt? Det låter ju skittrist verkligen.. Men väl så trevligare om man tänker Tack och lov för det! ; )

Phuuuu.....eller?

Efter 1 dygn i karantän tycks eländet gett sig av faktiskt! ..Men nej, jag törs inte pusta ut ännu..
Låt mig citera Rammsans kommentar på Fb igår:
"Och så kan du ju se fram emot dom där härliga 48 timmarna man ska roa hysteriskt uttråkat barn innan det får leka med andra igen. Gissa om jag är lycklig att dom är över nu!!! ;-)"

Lägg till lite lätt ostabil i humör och ork, till hysteriskt uttråkat så får ni en rätt bra bild... : /
Vi konstaterade att det var sprakande solsken ute och en mkt behaglig temperatur... : ) Så för att inte både hus och mamma skulle kollapsa klädde vi oss och gick ut en stund!
"En stund" blev många underbara timmar på gården med div aktiviteter.. Jag begriper inte var de små får all ork och energi ifrån med tanke på det senaste dygnet?? Magsjukan tycks ha fungerat som en slags diskdefragmentering! : P
Underbart att se i vilket fall... Deras mörka ringar under ögonen har bleknat och ersatts av rosiga kinder!
...(vit-) peppar! (vit-) peppar!!... Vi hoppas att det var en relativt lätt släng som gett sig av nu! : )

Liam har piggnat på sig rejält... : )

Stackars liten! : (

Igår hade jag och Liam en heldag med hjärtevännen Anna och Mollie! Det var en supermysig efterlängtad dag.. Barnen lekte förtjust med varann (trots åldersskillnaden och ett tidigare 'missöde') och mammorna fick ta igen lite förlorad tid med en massa pladdrande!

På kvällen bar det av till Järkvissle och en ny seans med Familjeverkstan! Alltid lika trevligt att träffa detta härliga gäng! Det bjöds i sedvanlig ordning på ett nytt ämne "rädsla", en MASSA surr (både kring det och en maaaaassa annat!), ny kunskap och nya tänkvärda råd och tips! Det serverades oxå gofika i vanlig ordning som bullmamman/cirkelledaren Eva-Lena dukat upp... Lagomt retsamt och ironiskt hade hon gjort Cheesecake, en av mina absoluta favoriter bland godsaker! Men, NÄPP! Tackade beslutsamt nej och tuggade på min gurkskiva med tandvattnet rinnandes i mungipan.. : ) Det var ett omänskligt liiiidande, men lidandet att bära dessa extrakilon är definitivt värre! Stolt? JA! : )

Den här morgonen började likt de andra den här veckan, inte så bra.. Skillnaden var dock att den inte förde med sig några rackartyg som mina vingklippta änglar hittat på.. Annars har det varit rätt hysteriskt på den fronten.. : S

Nej, stackars Liam vaknade med magont och sedan hann vi inte mer än ner förrän han kräkts över halva vardagsrummet... Det arma lilla hjärtat ligger nu och kvider i soffan "Mamma jag är verkligen sjuuuk...!"

Så nu har magsjukan hittat hem till oss oxå.. Kan bara hoppas att vi andra klarar oss!

Koma-måndag...

Den här måndagen känns som en enda lång transportsträcka tillbax till kudden... Har verkligen inte gjort nåt vettigt alls! Lämnade grynen på dagis för att sedan bita på naglarna och längta tills klockan skulle bli hämtning..


För tillfället sitter grabbarna som ljus och helt hänförda av en gammal Rosa Pantern film - på VCR!! Kvalitén är då så eländig att jag hellre tittar på min dataskärm.. : P
Snaart väntar jag hem Alex från stan. Hoppas på hans tillstånd att få lämna huset och stava av mig lite myror ur brallan.. Sen blir det tiiidig kväll!

Leopold gjorde nyss en rätt gullig iakttagelse i badrummet då vi tog på pyamasen..

"Titta där är öron-poppar.. Det är mormooors!! ...Behövde hon inte dom i Tajjant?"

Eftermiddag på Vättaberget!

Så var det dags för Liam att göra debut i Vettenbacken! : )
Mina farhågor för liften från stenåldern och backens lutning (jfr. med Kallebacken i Storhogna - hans enda erfarenhet) visade sig totalt obefogade!
Började de 1:a åken med sele då jag helt enkelt var rädd för att släppa honom.. Men ganska snart befallde han mig att ta av den.. : / Han hittade snabbt en höjd där han hoppade av och susade ner för backen! Gjorde någon enstaka lättare vurpa men skrattade mest och var angelägen att få åka igen! Med dsamma!! : )
Han bemästrar liften strålande men behöver lite hjälp att få "knappen" på plats.. Det fick han gladeligen av Anna, dagens fina liftskötare som sprang som en tätting för att finnas och hjälpa till överallt samtidigt! Hon vakade över backen med sina hökögon och skapade en trygg och trivsam stämning.. (TACK för det!) Hon blev även tvungen att utdela ett pekfinger till en vårdslös, egoistisk mamma och påpeka att det kanske vore idé att ta rygg på sin son ist för att leka så mkt själv! Hrm!
Något nästan lika fascinerande som Liams framgångssaga var att det, hör och häpna, var KÖ till liften idag!! Så förutom Anna fanns många andra fina med hjälpande händer, pepp och beröm till lilleman! : )
Det blev dock ingen tid alls för surr och vuxet umgänge för mamman då hon tillslut hade fullt sjå att hinna ikapp Liam upp- och nerför... Men det gjorde då så lite med tanke på hur kul det va! En riktig endorfin-kick igen! Känner att jag börjar bli beroende av dem..

Leopold fick åka snowracer med (för dagen skidlöse)Alex, inte fy skam det heller! ..Visst, han tjurade hysteriskt emellanåt och glödde av avund.. Men bäste Alex lyckades hålla honom på mestadels gott humör! : )

Nu ser vi fram emot nästa tillfälle, förhoppningsvis på onsdagkväll! : ) Ler då jag hör Liam i huvudet då han drar iväg med liften.. "Wooohoooooo!! Jag tycker det här är SÅÅÅ KUUUUUL!!!"

Liams (4 år + 9 mån) bebisfunderingar..

"Mamma, jag har ett hål i magen. Vad har jag det till?"

"Det är naveln gubben! Alla har en sån.."

"Jamen, vad har man den till??"

"Jaa...Hmm..(???).. Jo, när du var liten bebis och låg i mammas mage... Då hade du en slang i din navel som satt ihop med mamma inne i magen. Du fick mat genom den!"

"Var är slangen nu då?"

"Den klippte pappa av när du kom ut ur magen, då behövde du den inte längre!"

"....Mhmm... Du bajsade ut mig va..?"

"(HAHAHAA!!!) ...Eeeh...näe, inte direkt.. Du vet, vi flickor har tre hål och pojkar har två. Ett i rumpan och ett i snoppen! Du kom ut genom det där tredje!"

(Liam med stooora ögon) "Jahaaaa...gjorde det ont???"

"Mjaaa det gjorde det, men så snart du var ute försvann allt det onda, direkt!"

"Skrek och gnällde du?"

"Mm.. Jaa, det gjorde jag nog lite...."

"Åååh...FÖRLÅT mamma!"

Liam kommer in i köket efter att nyss ha avslutat ett rykande slagsmål med lillebrorsan...

"Mamma! Jag tycker att det var längesen vi hade en bebis nu.."

"Jahaja, tycker du det?! Vadå, skulle du vilja ha en eller? Räcker det inte med Leo???"

"Jag vill ha en! ...Som är ETT år!!"

"Fråga pappa!"

Men Brrrr!!

Konstaterar lite snopet att det är -23 ute och att den tänkta dagsutflykten till Vättaberget får vänta.. : /
Istället blir det lite umgänge med morbror Magnus, innan han drar iväg till Thailand, och en tur till staan!
Imorse kunde jag förnöjt sträcka på mig då sökaren vrålade ut en Umeåtrp, stänga av den och välkomna det faktum att jag är leeedig! En heeel vecka med grynen.. : ) Så fantastiskt ljuvligt..

Det är 3 omtumlande dygn jag lämnar bakom mig. Energikrävande så att det räcker till och blir över.. För nog suger det energi att vara förbannad alltid!
Nu har den värsta vågen av ilska lagt sig och karusellen i huvudet stannat. Har tagit mig samman och bestämt mig för att inte låta det ta mer tid och energi. Det är ändå inget jag kan göra något åt eller förändra. Bara följa min känsla och mitt hjärta.

Kan dock inte låta bli att irriteras över att det ska vara så svårt för vissa att stå för sina val och handlingar, att våga stå upp!? Att inte förstå konsekvenser av sitt handlande.. Att välja att säga en massa saker man egentligen inte kan stå för i slutändan, mörka och ljuga.. att leva i en lögn! Tragiskt!
Jag vet inte, men det måste vara fruktansvärt att dra på detta handikapp i vuxen ålder.
Alla gör vi misstag i livet, ordentliga snedsteg.. Men så lär vi oss oftast något på köpet..?
En målsättning borde väl ändå vara att känna sig fri inombords och leva i gott samvete?
"Att behandla andra som man vill bli behandlad själv" är en schysst filosofi tycker jag! Sen är det ju inte ALLTID det går..men det är definitivt ett bud värt att försöka leva efter!
Jag dömer ingen. Absolut inte! Alla har vi våra ryggsäckar och livserfarenheter som formar oss.

I vuxen ålder har vi iallafall en större, välsignad, möjlighet att till stor del välja vad vi stoppar i säcken..
En sak jag väljer att inte ha i mitt liv, eller rättare sagt inte VILL ha, är människor jag inte kan lita på.
Nu tänker jag inte trassla in mig mer i denna härva av rätt och fel, etik och moral! Jag ser istället till att dra lärdom av detta och vända blicken framåt! : )

För att lätta upp stämmningen lite kan jag bjuda på en ganska pinsam historia som utspelade sig på jobbet!

Ibland är man lite extra angelägen få lite feedback och uppföljning kring patienterna man lämnar på Sjukhuset. Man tar då senare kontakt med ansvarig läkare eller avdelning för att få detta. Det här var ett sådant fall..
Jag kommer in på IVA för att överlämna min journal till medicinskt ansvarig läkare som då säger:
"Du kan få mitt privata mobilnummer!" och rabblar det sedan i en rasande fart..
"TACK! DET var generöst!" utropar jag, famlar fram min mobil och skyndar mig att knappa in numret..
Till höger står en underläkare och bläddrar i journalhandlingar. Hon tittar upp på mig och ger mig blicken "Eeeh.. du är inte särskilt smart va..?" utan att säga ett knyst.
I samma stund vänder sig den andre, medicinläkaren, om och jag upptäcker ett trådlöst headset i hans öra.. Det går då upp för mig att han pratar med en kollega i Umeå, INTE med mig!
Totalt oförmögen att reparera detta lilla missförstånd stoppar jag ner mobilen i fickan igen, känner hur det hettar i ansiktet, harklar mig och låter mina tankar tala högt: "Nä men oj då! Jag trodde han pratade med mig! Men det gjorde han ju inte utan med nån heeeelt annan! Ha...ha...? Ehrm! "
Underläkaren säger ingenting(!) fortsätter bara att stirra på mig med den lite trötta blicken. Jag mumlar något om att det är hög tid att ge sig av (helst genom ett hål i golvet!!!) och lommar iväg lite kvickt..
xD
Kollegorna vek sig dubbla av denna lilla fadäs, så man får väl vara glad om man lyckas glädja någon antar jag!

Nä nu tar jag å sätter på en panna och väntar in Johanna som tänker titta in på en kopp! : )

"Det är ingen konst att ha ett rent samvete, om man aldrig använt det" - Engelbrecht

Acklimatisering pågår..

De 2 senaste dagarna har i huvudsak varit smått kaotiska och förvirrade! Jag och Alex kämpar för att få till en fungerande vardag som "föräldralösa"..

Det kanske inte låter särskilt märkvärdigt men det är sannerligen inte det lättaste kan jag säga! Att plötsligt, förutom sina egna 2 småttingar, ansvara för en 17 åring, ett hus och en hund!

Småttingarna började tjata och längta efter mormor o morfar så snart de insåg att samma regler ABSOLUT inte gäller som när de är hemma.. Verkar vara svårt för dem att förstå att sådana skapas av person, inte plats! : ) I protest över mormor o morfars frånvaro tycks de ha bestämt sig för att omvandla hemmet till Lustiga huset och sätta sin mors och morbrors tålamod på prov! Om någon t.ex. funderat över vad det blir om man blandar en (jävla-) massa hundhår, ca 2 liter vatten och ett helt rör med C-vitamin brus på köksgolvet - Hör av er! Jag har svaret!

17 åringen blev plötsligt min trygghet i tillvaron. Den vuxne att dela ansvar och vardag med.. Den vuxne att svära och skratta med! ..Ja är det något min minstebror kan så är det att få mig på gott humör! Han kan alltid få mig att skratta och hans blotta närvaro gör mig lycklig! Vi är rätt lika på många sätt...det innefattar även slarvighet och glömska! : P
Vi har pratat massor i telefon de första dagarna (trots att vi setts på kvällarna).. Påminnt varann, checkat läget..osv..
Har bestämt mig för att bo med honom de dagar jag är ledig för att det ska bli så lite "kappsäcks-känsla" som möjligt.. Ska bli himlans mysigt med så pass mkt kvalitétstid med honom! : )

Huset står ju där det står och gör inte mycket väsen av sig (*bankar huvet i bordsskivan fort som f-n*).. Men som husägare har man ju en del att hålla reda på, som man inte behöver tänka på när man bor som jag! Den här lappen var det ENDA mamma skrivit - i farten som det ser ut! (Annars brukar det va betydligt fler hållpunkter..)
Budskapet gick fram, klart och tydligt och hemsökte mig precis hela måndagen! "Alex! SOPTUNNAN!" ..sa ja ett otal ggr.. "Jaja..det är luuuugnt" ...svarade han med en 17-årings lugn ett otal ggr..
Å det var sååååå skönt när den tillslut stod på plats vid vägen.. som en seger! : )

Hunden då....primadonnan/fjortisen/byrackan..... *suck!* Hon är kort sagt speciell.. Hittar på en massa rackartyg och blir i regel helt tokig när husse och matte lämnar henne.. Hoppas bara på snabb skärpning! Denna gång verkar det gå liiite lättare iaf då Alex är hemma!

Nu jobbar jag till lördag morgon och ska väl fsöka få lite reda i oordningen som hemsökt jobbet oxå under årsskiftet! : P

Sist men inte minst hittade jag ett mycket suspekt brev i lådan idag... Avsändare okänd. Blev minst sagt paff och allt lite rädd! Det var rent av mkt obehagligt!! Inehöll bara en kort uppmaning/ ett förslag på en sak jag borde göra! Jag gjorde så... Av respekt för den det handlar om berättar jag inget mer här. Den personen känner sig nog rätt löjlig som det är!

Så här efteråt förstår jag ju att syftet var att göra något bra för mig så..

Jag har ingen aning om vem/vilka som läser min blogg egentligen, men om DU (avsändaren) finns bland dem vill jag bara säga TACK! ..för sådan visad ärlighet och civilkurage!

Mina små kämpar!!

Under fredagsförmiddagen såg vi till att kramas med mamma och pappa så mkt att vi klarar oss månaden ut.. Idag lämnade de Swedala och vintern för 3 veckor i Thailand! Är äckel-avundsjuk samtidigt som jag såklart unnar dem detta SÅÅÅ mkt!!
På eftermidda´n bar det som planerat av mot Jämtland. Det har krupit i kroppen och kliat i fingrarna länge nu...å på lördagen var det ÄNTLIGEN dax! Vi begav oss till ljuvliga Storhogna och den efterlängtade slalompremiären!!

Först å främst brakade vi in på skiduthyrningen i jakt på bättre begagnad utrustning att köpa loss.. Två ivriga gryn och en påpälsad mamma skulle ekiperas.. Jag tog mig en sekund för pannan och tänkte att det här kommer att bli min död. Såg för mitt inre hur vi rev hela butiken innan detta lilla moment var över...
Men VIPS! stod vi där, utrustade och redo, på ett litet kick! Gick alldeles utomordentligt smärtfritt! : P Stum av förundran såg jag på hur Leopold trippade omkring i pjäxorna som om han aldrig gjort annat! Liam tog sina grejor och flög ut genom dörren mot liften i "Kalle-backen".. Nu kunde de inte få på sig skidorna fort nog! : )
Liam kämpade (på egen hand) med liften och efter ett par praktvurpor vann han den kampen och klarade sig alldeles strålande! Fick dock ett litet problem då han kom längst upp och skulle av liften...
Mamman kom alldeles bakom och insåg förskräckt hur det skulle sluta.... "Liam, älskling! Släpp liften.....NU! ...LIIIIAAAAM!!! SLÄÄÄÄPP LIFTEEEN!!!" Sen brakade han igenom stolpar, säkerhetslina och hela skiten innan det tillslut tog stopp i ett yrande snömoln..
Hela liften stannade. Min hjärnverksamhet stannade. Istället för att kliva av direkt och skynda mig fram fortsatte jag att ropa "Gick det bra gubben!? Älskling, kliv upp!" Stod som fastfrusen och såg på hur en främmande person/ängel kom till undsättning och försökte hjälpa min son ur djupsnön och tilltrasslade skidor...
De kämpade.. Liam fruktlöst med att ta sig upp och hon med att draaaaa, utan att själv ramla omkull.. När detta endast resulterade i att hon drog av honom handsken och höll på att ramla baklänges vaknade jag. "What a f**k?! Rör på fläsket för hlvt! DIN son ser ut att behöva hjälp, tycker du inte?!!" skrek den där argsinta i mitt huvud och jag trippade *smidigt och snabbt* uppför backen de typ 15 meter jag hade fram till olycksplatsen........ EhHrm!
Jag tackade den hjälpsamma, änglalika medmänniskan SÅÅÅÅ mkt för insatsen och hjälpen.. Hon svarade med ett torrt "ingen orsak"... xD
Liam stackaren blev rädd och skämdes hemskt och ville inte åka ända upp till vargen (=toppen) mer.. Nöjde sig med att hoppa av på Bamsenivå (=mitten) i forts..

Denna vetgiriga, viljestarka, utmaningsälskande, tjuriga unge man gjorde ju storartade framsteg i sin debut i fjol! Efter bara några åk skakade han av sig de vuxnas skyddande armar och svävade ner för backen på egen hand.. Nu tyckte jag att det var dags att försöka få honom att svänga oxå. Kände mig så hjälplös och vilsen i denna pedagogik då jag började svamla om dalskidan och "om du ska svänga åt höger måste du trycka ifrån med vänster ben....ööööööh?!??!?!" Såg hur han med viljekraft försökte svänga, men icke..
Då kom plötsligt de magiska orden ur min mun "Men Liam, pröva att sladda! Det vet du ju hur man gör!"
"Så HÄR mamma?" svarade ungen och svängde, åt bägge hållen.. "JAAAA!" svarade jag och kände glädjetårarna grumla sikten.. : )

...Leopold då..?
I år, denna lördag 8 januari, var det alltså hans tur att göra debut... Har faktiskt svårt i skrivande stund att återberätta dessa ögonblick.. Det var MAGISKT!!
Han hade iaf lika bråttom som sin bror att få på sig skidorna och komma igång. Morrade och tjatade ivrigt efter hjälp fram till liften då han, uppriktigt irriterad, inte tog sig någonstans för egen maskin.
Grabbade tag i honom och en lift å sen drog vi iväg i ett förtjust tjut från lilleman! Det skulle verkligen ha varit kul (..eller hade det verkligen det..?) att fått se sig själv under denna premiärtur i liften med Leo.. HAHA!! Kändes som om jag använde precis varenda muskel i hela kroppen för att hålla oss på benen! Vilket jag säkert gjorde oxå, så djävulskt ont som jag hade efter 2 åk(!!)
Hursomhelst blev han mest som en hösäck mellan mina skidor när det bar iväg utför... Det är minsann ingen lätt liten knul då han blir lealös.. Han litade totalt på mig (såklart...!!) men var fascinerande duktig att ta instruktioner!
Efter ett par åk hade han fått nog och hojtade "SLÄPP MIG! Jag vill åka SJÄLV!" då vi hoppade av liften vid Lille-skutt (=backens 1:a nivå).. Proteserade först med ett "Nej men Leo, inte än...väl?"
..Insåg direkt att jag inte hade något val. Han har en helt otrolig viljestyrka och har inte sett maken till den tjurighet han tar till för att få sin vilja fram.. Så jag släppte honom. För husfridens skull. OCH för att han själv skulle få utröna konsekvenserna utav det....
På stadiga ben bar det av utför och under resans gång passade han på att lite nonchalant se sig omkring, kolla vilka som åkte i liften...tja...sen va han nere! : D
När han kommit ner började han omedelbart gasta över att han inte kom iväg med liften igen fort nog!! MAGISKT var ordet!!
Det blev en å annan vurpa såklart då han försökte sig på att lägga skidorna i kors... När man då kom till undsättning för tröst skrattade han mest och frågade "SÅG du??!" xD
Jag och Tomas turades om lite att vaka över varsin.. Konstaterade att det nog dröjer ett tag innan man kan kontrollera bägge i backen på egen hand...hahaha!
Snart började dock tröttheten ge sig tillkänna och vi packade nöjda ihop och for hem.. Jag befann mig i ett fullkomligt lyckorus och kunde känna hur endorfinerna bara sprutade! Vilken DAG, vilka ögonblick - så TOTALT över förväntan och förhoppning... Vilka små kämpar jag har!!!!! : )

Idag, söndag, väcktes jag av två helyrsliga barn!! Totalt flamsiga och fullkomligt.... onåbara!! Har liksom inte kunnat vända ryggen till i 2 minuter förrän de hittat på nåt nytt djävulskap..... : / Inte förrän nu ikväll har jag funderat på om det är deras endorfinpåslag som varit orsak till denna helt kaotiska dag? Det har liksom varit helt uppochner, precis hela dan! ..Jaja, de somnade som lamm i vilket fall och imorgon är en ny dag! : P

Vi packade ihop och begav oss hemåt mitt på dagen för att slippa åka i mörker. Fick sällskap av Sven, Tomas pappa, som skulle ner till Liden för att hämta en ny leksak (läs gammal skrothög/bil) att leka med i sitt garage! : )

I Stugun fick vi denna upplevelse!

Liam: "Är det där tomtens renar?? Har dom rymt???!"

(....Men GUD vad klockan drar iväg!! INTE bra!)

Avslutningsvis vill jag bara lite kort och återigen gratulera helgens värd - Tomas/Fin -på födelsedagen!! Hurra hurra hurra HURRAAA!!!! ...Å självklart tacka allra hjärtligast för en härlig helg! ; )