Okej, okej.... Jag kapitulerar!

Det har knappast undgått någon i min närhet/mina läsare att jag varit lite lätt irriterad, frustrerad och arg på sista tiden..? Nu har jag tagit igen mig lite, börjat granska saker och ting, se på saker lite annorlunda... Det är tid för försoning!

Som jag tidigare påpekat bloggar jag främst för min egen skull - i ett slags dagbokssyfte. När jag skriver gör jag det ofta med mycket dolt mellan raderna och ibland en gnutta ironi kanske...haha! Det är oftast bara de som varit med i händelsen som får hela bilden klar för sig... Även om jag iofs får mkt "beröm" för mitt målande språk.. Tack! ; )

Jag älskar att skriva och uttrycka mig kraftfullt.. Försöker ofta återberätta en känsla. Har man då inte "hela bilden" klar för sig kan det kanske missuppfattas eller ge upphov till många olika tolkningar. Ibland går jag tillbaka och läser tidigare inlägg och försöker läsa med lite objektiva ögon.. Det händer att jag då tänker t.ex. "Men herregud! Att ingen ringt sociala?!" ...eller.. "Har JAG verkligen skrivit det där?!" ..Men så är det väl när man beskriver mkt känslor.. Känslor som sedan bleknar med tiden.

Anyway.. För några dagar sedan var jag skitarg och skrev följande rader i ett inlägg som kan uppfattas som en rejäl käftsmäll! Det är ett lysande exempel på hur fel det kan tolkas av de som inte har "hela bilden".. Jag tycker nämligen själv att jag låter som världens helgon och moralpredikant! : / Jag var aldrig ute efter att ens försöka dela med mig av just den "hela bilden" här i min blogg.. Därför känns det lite onödigt så här i efterhand... Kan tänka mig att de som står mig närmast och läst det funderat starkt på att söka upp mig och mula mig eller nåt, för att få mig att ta mig samman och släppa attityden.. ; ) Jag gillar inte att bli mulad så jag vill förtydliga endel saker...

...."Kan dock inte låta bli att irriteras över att det ska vara så svårt för vissa att stå för sina val och handlingar, att våga stå upp!? Att inte förstå konsekvenser av sitt handlande.. Att välja att säga en massa saker man egentligen inte kan stå för i slutändan, mörka och ljuga.. att leva i en lögn! Tragiskt!Jag vet inte, men det måste vara fruktansvärt att dra på detta handikapp i vuxen ålder.Alla gör vi misstag i livet, ordentliga snedsteg.. Men så lär vi oss oftast något på köpet..?En målsättning borde väl ändå vara att känna sig fri inombords och leva i gott samvete?"Att behandla andra som man vill bli behandlad själv" är en schysst filosofi tycker jag! Sen är det ju inte ALLTID det går..men det är definitivt ett bud värt att försöka leva efter!Jag dömer ingen. Absolut inte! Alla har vi våra ryggsäckar och livserfarenheter som formar oss....."

Låt mig börja med filosofin om "att behandla andra..osv.." Klockren. Verkligen! Men hur ligger det till egentligen om man gör en kritisk granskning av sig själv...? Man får allt lite ont i magen va? ..Kanske kallsvettas en del...?

Att inte förstå konsekvenserna sedan... Det kanske är just det man gör och är själva anledningen till varför man väljer att ingenting säga, drar till med kolsvarta och vita lögner...? Med handen på hjärtat och en skopa förnuft, kan den tyngden ibland vara mer värd att bära på än att såra någon..? Det behöver ju faktiskt inte automatiskt betyda att man inte står för sitt val/handling.

Målsättningen att leva med gott samvete då? Ja självklart! Det är väl ändå ett fåtal som inte vill till pärleporten när stunden är kommen eller att ramla i en grop man grävt åt någon annan?? ..Men kom igen, mitt 31 åriga liv är inte fläckfritt..långt ifrån! Man bör däremot försöka lära sig av misstagen för att sedan kunna se på dem som någon slags nyttig erfarenhet..eller?

Dömer folk gör jag! Hela tiden! Är pinfull av åsikter och fördomar...haha! Näää...det gör jag inte...eller jo..kanske lite, ibland! Ok, ok..det händer det oxå.. Men jag är oftast inte oresonlig utan i själva verket mkt generös med "andra chanser" och omvärderingar! ; )

Så. Nu har jag fått det sagt.. : P Jag skrev det när jag var så arg att jag trodde tangenterna skulle efterlämna stora hål efter sig. Den känslan har bleknat nu.. Nu fokuserar jag på att lära och läka!

En klok och fin människa påminde mig häromdagen att allt inte är svart eller vitt... Nej, livet utspelar sig väl främst i en gråzon faktiskt? Det låter ju skittrist verkligen.. Men väl så trevligare om man tänker Tack och lov för det! ; )