fredag 11 maj 2012

Så jäääävla pinsamt....

Nä det går inte.

Jag MÅSTE bara dela med mig av en händelse från veckan som gått.. Trots att den är fullkomligt vansinnig!
Räcker förmodligen för att jag ska bli av med både jobb och legitimation, men låt gå...! Har mina förmyndare inte mer humor än så här är jag inte lämpad för mitt yrke i vilket fall.



Jag och min kollega Hasse har varit på skjuts och gör ett pit-stop på väg hem då han är tvungen att uträtta ett ärende av akut karaktär.

Vi parkerar mitt i stan, på Espanaden. Det är eftermiddag och massor av folk i rörelse. Jag sitter kvar och väntar i ambulansen medan min kollega ilar iväg.
Jag sitter där, tittar på folk och nynnar till nån tjäck låt på radion. Det är lite kul att sitta sådär och bara titta på förbipasserande när man väl kommer till schtaan...

Efter en stund blir jag ändå lite rastlös och händerna börjar gräva runt i jackfickorna.
Hittar ett gammalt EKG, ett tuggummipaket, en nyckelknippa, ett läppglans, en hårsnodd, ett gem, en penna, ett löst tuggummi, 2 riktiga kronor, ett kvitto från Sibylla, ett glasögonfodral och en penna till..?!
Tar upp den för att minska lasten i fickorna och skänka den till ambulansen.

I samma ögonblick upptäcker jag att det inte alls är en penna utan en elektronisk cigarett!

Vad i hela helvete gör nu en sån, i min ARBETSJACKA?! ..Å överhuvudtaget ALLS i min ficka?! JAG som inte ens röker..?!  ..ehrrum!

Jo men just ja! Jag var ju in och kikade på vår nyrenoverade mack i byn för ett tag sen och fick syn på ett ställ med elektroniska cigaretter i kassan! Nyfiken patriot som man är så köpte jag en!
Jag är en sån som måste prova innan jag överhuvudtaget tänker på att formulera en åsikt.
(.....Ja, i mångt och mycket iallafall, mest mat...haha! Kanske inte när det gäller allt men ja, ...i detta fall iallafall!)

Tillbaks till Esplanaden.

Nu sitter jag alltså där i ambulansen och väntar på min kollega med den här el-ciggen i näven. Minns då jag köpte den, att den  tydligen skulle "fungerade förjävla bra" men att jag aldrig fick med nån instruktion!
Öppnar förpackningen, i form av ett genomskinligt plaströr, men hittar ingen bruksanvisning. Får syn på en liiiiten klisterlapp på cigaretten med ordet "pull". Drar bort den, tänker "Elektronisk=batteri. Nu är den säkert aktiverad!" och sätter den mot munnen för att prova. Ingenting händer. Den känns bara tung och...ingenting.

"Skitgrejer" tänker jag då och vänder uppmärksamheten mot de förbipasserande igen..
Folk kommer och går, i olika takt, med olika stilar och ansiktsuttryck, i sällskap eller inte..
Alldeles framför huven på ambulansen står en karl i 50-års åldern och pratar i mobilen. Babblar som fan och ser rätt nöjd ut... Eftersom han är så nära blir han den jag genast undviker med blicken, tittar förbi ni vet..
Sitter där och glor medan mina fingrar ändå pillar på den här skitgrejen. Plötsligt hittar mitt högra pekfinger en gummiplugg i själva munstycket och pillar bort den!
"..AHAAAA!" tänker jag, hukar mig ner och provar ett bloss igen.
Nuuuuuu händer det grejer!! "Blosset" känns genast mer lättdraget, det blir faktiskt varmt(!) i munnen, tycker nästan att det knastrar lite och "glöden" längst fram lyser grönt! Festligt!

Höjer blicken mot gatan igen, ler åt min "seger" och andas ut...... DET skulle jag aldrig ha gjort.
Ett moln av RÖK skymmer sikten.

Jag får panik och fryser blicken som fastnar på karln med mobilen.
När dimman lättat ser jag hur han GLOR på mig, gapandes som om han sett ett spöke, sänker mobilen från örat för att sedan rycka upp den igen, göra en helomvändning och marschera därifrån!

Jag dör nästan. Slänger upp dörren och viftar frenetiskt! Slår nära nog omkull en förbipasserande dam i farten. Vill helst springa ikapp den där karln och säga nåt i stil med "Detdujustsågvar ABSOLUTINTEvaddetsågutsom!!"

Då kommer min kollega tillbaka.

Jag stirrar på honom och ställer frågan med sprucken röst, "Eh, luktar det rök här?!!"
..."Ehhhh, näääe..!" svarar han, tackgodegud.

Jag berättar vad som just hände och då är det hans tur att nästan dö, av skratt..

 Typ så här såg jag ut...

torsdag 10 maj 2012

Klockan är snart halv 12..

Jag pysslar om min lilla febriga prins och skriver brevet som troligen kommer att förändra mitt och många andras liv. Har mycket lättare för att shotta äcklig hostmedicin med de små än att formulera mig i det här läget kan jag säga...

söndag 6 maj 2012

Många bäckar små..

..tenderar att bli en jävulsk å emellanåt. Nu har jag fått nog av forsränning för ett tag och vill ur kanoten!
Har haft en period med alldeles för många frågetecken ovanför mitt huvud och bekymmersrynkor i pannan. För många tankar, små och stora, snurrar i huvudet och orsakar ett smärre kaos tillslut.
Har tvingats överlämna en hel del brydderier till det ovissa ödet på sistonde, något jag INTE är särskilt bra på. Jag vill ha kontroll, inte på allt och hela tiden, men blir det för många lösa trådar tappar jag fotfästet!
Man finner sig plötsligt ganska splittrad i tillvaron. Vet inte hur man ska tycka, tänka och känna. Vet varken ut eller in, eller vad som är fram eller bak. Man tappar kontrollen på vad man egentligen kan påverka och inte. Prioriteringsförmåga noll. Det mesta tycks stanna vid en tanke, i huvudet. Man får som ingenting gjort vilket är konstigt då man oftast känner sig såååå trött när dagen är till ända.. Man går från att vara en levnadsglad och sprudlande människa till ett känslomässigt stört kolli!


Nu ska ni inte få panik och komma kutandes med näsdukar och psykmedicin! Sååååå illa ÄR det inte!! Haha! 
Visst, jag har haft en rätt tungsint period, men jag är alldeles för lycklig längst där inne för att bli martyr och plåga mig själv särskilt länge. För det är det man gör när man grottar ner sig.
Näpp å häpp! Bara att bryta ihop och komma igen, ta sig samman och börja sortera i skallen! Känns skönt när man kommit en bit in på lugnare vatten! :)

Bilderna får spegla den tid som gått sedan sist. Ibland säger de ju mer än 1000 ord!
Är SÅ glad och tacksam för alla underbara människor jag har i mitt liv. För stunden lite extra tacksam över mina älskade grabbar, stor som små, som alltid skänker mig lugn, ro, tröst, styrka, ända-från-tårna-skratt och glädje - även i de stunder då jag kliar mig så frenetiskt i huvudet att det nära nog går hål!



Älskade prins Liam har fyllt 6 år under tiden och jag googlar frenetiskt på nåt slags "slutaväxmedel!!" :)