Men Brrrr!!

Konstaterar lite snopet att det är -23 ute och att den tänkta dagsutflykten till Vättaberget får vänta.. : /
Istället blir det lite umgänge med morbror Magnus, innan han drar iväg till Thailand, och en tur till staan!
Imorse kunde jag förnöjt sträcka på mig då sökaren vrålade ut en Umeåtrp, stänga av den och välkomna det faktum att jag är leeedig! En heeel vecka med grynen.. : ) Så fantastiskt ljuvligt..

Det är 3 omtumlande dygn jag lämnar bakom mig. Energikrävande så att det räcker till och blir över.. För nog suger det energi att vara förbannad alltid!
Nu har den värsta vågen av ilska lagt sig och karusellen i huvudet stannat. Har tagit mig samman och bestämt mig för att inte låta det ta mer tid och energi. Det är ändå inget jag kan göra något åt eller förändra. Bara följa min känsla och mitt hjärta.

Kan dock inte låta bli att irriteras över att det ska vara så svårt för vissa att stå för sina val och handlingar, att våga stå upp!? Att inte förstå konsekvenser av sitt handlande.. Att välja att säga en massa saker man egentligen inte kan stå för i slutändan, mörka och ljuga.. att leva i en lögn! Tragiskt!
Jag vet inte, men det måste vara fruktansvärt att dra på detta handikapp i vuxen ålder.
Alla gör vi misstag i livet, ordentliga snedsteg.. Men så lär vi oss oftast något på köpet..?
En målsättning borde väl ändå vara att känna sig fri inombords och leva i gott samvete?
"Att behandla andra som man vill bli behandlad själv" är en schysst filosofi tycker jag! Sen är det ju inte ALLTID det går..men det är definitivt ett bud värt att försöka leva efter!
Jag dömer ingen. Absolut inte! Alla har vi våra ryggsäckar och livserfarenheter som formar oss.

I vuxen ålder har vi iallafall en större, välsignad, möjlighet att till stor del välja vad vi stoppar i säcken..
En sak jag väljer att inte ha i mitt liv, eller rättare sagt inte VILL ha, är människor jag inte kan lita på.
Nu tänker jag inte trassla in mig mer i denna härva av rätt och fel, etik och moral! Jag ser istället till att dra lärdom av detta och vända blicken framåt! : )

För att lätta upp stämmningen lite kan jag bjuda på en ganska pinsam historia som utspelade sig på jobbet!

Ibland är man lite extra angelägen få lite feedback och uppföljning kring patienterna man lämnar på Sjukhuset. Man tar då senare kontakt med ansvarig läkare eller avdelning för att få detta. Det här var ett sådant fall..
Jag kommer in på IVA för att överlämna min journal till medicinskt ansvarig läkare som då säger:
"Du kan få mitt privata mobilnummer!" och rabblar det sedan i en rasande fart..
"TACK! DET var generöst!" utropar jag, famlar fram min mobil och skyndar mig att knappa in numret..
Till höger står en underläkare och bläddrar i journalhandlingar. Hon tittar upp på mig och ger mig blicken "Eeeh.. du är inte särskilt smart va..?" utan att säga ett knyst.
I samma stund vänder sig den andre, medicinläkaren, om och jag upptäcker ett trådlöst headset i hans öra.. Det går då upp för mig att han pratar med en kollega i Umeå, INTE med mig!
Totalt oförmögen att reparera detta lilla missförstånd stoppar jag ner mobilen i fickan igen, känner hur det hettar i ansiktet, harklar mig och låter mina tankar tala högt: "Nä men oj då! Jag trodde han pratade med mig! Men det gjorde han ju inte utan med nån heeeelt annan! Ha...ha...? Ehrm! "
Underläkaren säger ingenting(!) fortsätter bara att stirra på mig med den lite trötta blicken. Jag mumlar något om att det är hög tid att ge sig av (helst genom ett hål i golvet!!!) och lommar iväg lite kvickt..
xD
Kollegorna vek sig dubbla av denna lilla fadäs, så man får väl vara glad om man lyckas glädja någon antar jag!

Nä nu tar jag å sätter på en panna och väntar in Johanna som tänker titta in på en kopp! : )