Men Brrrr!!

Konstaterar lite snopet att det är -23 ute och att den tänkta dagsutflykten till Vättaberget får vänta.. : /
Istället blir det lite umgänge med morbror Magnus, innan han drar iväg till Thailand, och en tur till staan!
Imorse kunde jag förnöjt sträcka på mig då sökaren vrålade ut en Umeåtrp, stänga av den och välkomna det faktum att jag är leeedig! En heeel vecka med grynen.. : ) Så fantastiskt ljuvligt..

Det är 3 omtumlande dygn jag lämnar bakom mig. Energikrävande så att det räcker till och blir över.. För nog suger det energi att vara förbannad alltid!
Nu har den värsta vågen av ilska lagt sig och karusellen i huvudet stannat. Har tagit mig samman och bestämt mig för att inte låta det ta mer tid och energi. Det är ändå inget jag kan göra något åt eller förändra. Bara följa min känsla och mitt hjärta.

Kan dock inte låta bli att irriteras över att det ska vara så svårt för vissa att stå för sina val och handlingar, att våga stå upp!? Att inte förstå konsekvenser av sitt handlande.. Att välja att säga en massa saker man egentligen inte kan stå för i slutändan, mörka och ljuga.. att leva i en lögn! Tragiskt!
Jag vet inte, men det måste vara fruktansvärt att dra på detta handikapp i vuxen ålder.
Alla gör vi misstag i livet, ordentliga snedsteg.. Men så lär vi oss oftast något på köpet..?
En målsättning borde väl ändå vara att känna sig fri inombords och leva i gott samvete?
"Att behandla andra som man vill bli behandlad själv" är en schysst filosofi tycker jag! Sen är det ju inte ALLTID det går..men det är definitivt ett bud värt att försöka leva efter!
Jag dömer ingen. Absolut inte! Alla har vi våra ryggsäckar och livserfarenheter som formar oss.

I vuxen ålder har vi iallafall en större, välsignad, möjlighet att till stor del välja vad vi stoppar i säcken..
En sak jag väljer att inte ha i mitt liv, eller rättare sagt inte VILL ha, är människor jag inte kan lita på.
Nu tänker jag inte trassla in mig mer i denna härva av rätt och fel, etik och moral! Jag ser istället till att dra lärdom av detta och vända blicken framåt! : )

För att lätta upp stämmningen lite kan jag bjuda på en ganska pinsam historia som utspelade sig på jobbet!

Ibland är man lite extra angelägen få lite feedback och uppföljning kring patienterna man lämnar på Sjukhuset. Man tar då senare kontakt med ansvarig läkare eller avdelning för att få detta. Det här var ett sådant fall..
Jag kommer in på IVA för att överlämna min journal till medicinskt ansvarig läkare som då säger:
"Du kan få mitt privata mobilnummer!" och rabblar det sedan i en rasande fart..
"TACK! DET var generöst!" utropar jag, famlar fram min mobil och skyndar mig att knappa in numret..
Till höger står en underläkare och bläddrar i journalhandlingar. Hon tittar upp på mig och ger mig blicken "Eeeh.. du är inte särskilt smart va..?" utan att säga ett knyst.
I samma stund vänder sig den andre, medicinläkaren, om och jag upptäcker ett trådlöst headset i hans öra.. Det går då upp för mig att han pratar med en kollega i Umeå, INTE med mig!
Totalt oförmögen att reparera detta lilla missförstånd stoppar jag ner mobilen i fickan igen, känner hur det hettar i ansiktet, harklar mig och låter mina tankar tala högt: "Nä men oj då! Jag trodde han pratade med mig! Men det gjorde han ju inte utan med nån heeeelt annan! Ha...ha...? Ehrm! "
Underläkaren säger ingenting(!) fortsätter bara att stirra på mig med den lite trötta blicken. Jag mumlar något om att det är hög tid att ge sig av (helst genom ett hål i golvet!!!) och lommar iväg lite kvickt..
xD
Kollegorna vek sig dubbla av denna lilla fadäs, så man får väl vara glad om man lyckas glädja någon antar jag!

Nä nu tar jag å sätter på en panna och väntar in Johanna som tänker titta in på en kopp! : )

"Det är ingen konst att ha ett rent samvete, om man aldrig använt det" - Engelbrecht

Acklimatisering pågår..

De 2 senaste dagarna har i huvudsak varit smått kaotiska och förvirrade! Jag och Alex kämpar för att få till en fungerande vardag som "föräldralösa"..

Det kanske inte låter särskilt märkvärdigt men det är sannerligen inte det lättaste kan jag säga! Att plötsligt, förutom sina egna 2 småttingar, ansvara för en 17 åring, ett hus och en hund!

Småttingarna började tjata och längta efter mormor o morfar så snart de insåg att samma regler ABSOLUT inte gäller som när de är hemma.. Verkar vara svårt för dem att förstå att sådana skapas av person, inte plats! : ) I protest över mormor o morfars frånvaro tycks de ha bestämt sig för att omvandla hemmet till Lustiga huset och sätta sin mors och morbrors tålamod på prov! Om någon t.ex. funderat över vad det blir om man blandar en (jävla-) massa hundhår, ca 2 liter vatten och ett helt rör med C-vitamin brus på köksgolvet - Hör av er! Jag har svaret!

17 åringen blev plötsligt min trygghet i tillvaron. Den vuxne att dela ansvar och vardag med.. Den vuxne att svära och skratta med! ..Ja är det något min minstebror kan så är det att få mig på gott humör! Han kan alltid få mig att skratta och hans blotta närvaro gör mig lycklig! Vi är rätt lika på många sätt...det innefattar även slarvighet och glömska! : P
Vi har pratat massor i telefon de första dagarna (trots att vi setts på kvällarna).. Påminnt varann, checkat läget..osv..
Har bestämt mig för att bo med honom de dagar jag är ledig för att det ska bli så lite "kappsäcks-känsla" som möjligt.. Ska bli himlans mysigt med så pass mkt kvalitétstid med honom! : )

Huset står ju där det står och gör inte mycket väsen av sig (*bankar huvet i bordsskivan fort som f-n*).. Men som husägare har man ju en del att hålla reda på, som man inte behöver tänka på när man bor som jag! Den här lappen var det ENDA mamma skrivit - i farten som det ser ut! (Annars brukar det va betydligt fler hållpunkter..)
Budskapet gick fram, klart och tydligt och hemsökte mig precis hela måndagen! "Alex! SOPTUNNAN!" ..sa ja ett otal ggr.. "Jaja..det är luuuugnt" ...svarade han med en 17-årings lugn ett otal ggr..
Å det var sååååå skönt när den tillslut stod på plats vid vägen.. som en seger! : )

Hunden då....primadonnan/fjortisen/byrackan..... *suck!* Hon är kort sagt speciell.. Hittar på en massa rackartyg och blir i regel helt tokig när husse och matte lämnar henne.. Hoppas bara på snabb skärpning! Denna gång verkar det gå liiite lättare iaf då Alex är hemma!

Nu jobbar jag till lördag morgon och ska väl fsöka få lite reda i oordningen som hemsökt jobbet oxå under årsskiftet! : P

Sist men inte minst hittade jag ett mycket suspekt brev i lådan idag... Avsändare okänd. Blev minst sagt paff och allt lite rädd! Det var rent av mkt obehagligt!! Inehöll bara en kort uppmaning/ ett förslag på en sak jag borde göra! Jag gjorde så... Av respekt för den det handlar om berättar jag inget mer här. Den personen känner sig nog rätt löjlig som det är!

Så här efteråt förstår jag ju att syftet var att göra något bra för mig så..

Jag har ingen aning om vem/vilka som läser min blogg egentligen, men om DU (avsändaren) finns bland dem vill jag bara säga TACK! ..för sådan visad ärlighet och civilkurage!

Mina små kämpar!!

Under fredagsförmiddagen såg vi till att kramas med mamma och pappa så mkt att vi klarar oss månaden ut.. Idag lämnade de Swedala och vintern för 3 veckor i Thailand! Är äckel-avundsjuk samtidigt som jag såklart unnar dem detta SÅÅÅ mkt!!
På eftermidda´n bar det som planerat av mot Jämtland. Det har krupit i kroppen och kliat i fingrarna länge nu...å på lördagen var det ÄNTLIGEN dax! Vi begav oss till ljuvliga Storhogna och den efterlängtade slalompremiären!!

Först å främst brakade vi in på skiduthyrningen i jakt på bättre begagnad utrustning att köpa loss.. Två ivriga gryn och en påpälsad mamma skulle ekiperas.. Jag tog mig en sekund för pannan och tänkte att det här kommer att bli min död. Såg för mitt inre hur vi rev hela butiken innan detta lilla moment var över...
Men VIPS! stod vi där, utrustade och redo, på ett litet kick! Gick alldeles utomordentligt smärtfritt! : P Stum av förundran såg jag på hur Leopold trippade omkring i pjäxorna som om han aldrig gjort annat! Liam tog sina grejor och flög ut genom dörren mot liften i "Kalle-backen".. Nu kunde de inte få på sig skidorna fort nog! : )
Liam kämpade (på egen hand) med liften och efter ett par praktvurpor vann han den kampen och klarade sig alldeles strålande! Fick dock ett litet problem då han kom längst upp och skulle av liften...
Mamman kom alldeles bakom och insåg förskräckt hur det skulle sluta.... "Liam, älskling! Släpp liften.....NU! ...LIIIIAAAAM!!! SLÄÄÄÄPP LIFTEEEN!!!" Sen brakade han igenom stolpar, säkerhetslina och hela skiten innan det tillslut tog stopp i ett yrande snömoln..
Hela liften stannade. Min hjärnverksamhet stannade. Istället för att kliva av direkt och skynda mig fram fortsatte jag att ropa "Gick det bra gubben!? Älskling, kliv upp!" Stod som fastfrusen och såg på hur en främmande person/ängel kom till undsättning och försökte hjälpa min son ur djupsnön och tilltrasslade skidor...
De kämpade.. Liam fruktlöst med att ta sig upp och hon med att draaaaa, utan att själv ramla omkull.. När detta endast resulterade i att hon drog av honom handsken och höll på att ramla baklänges vaknade jag. "What a f**k?! Rör på fläsket för hlvt! DIN son ser ut att behöva hjälp, tycker du inte?!!" skrek den där argsinta i mitt huvud och jag trippade *smidigt och snabbt* uppför backen de typ 15 meter jag hade fram till olycksplatsen........ EhHrm!
Jag tackade den hjälpsamma, änglalika medmänniskan SÅÅÅÅ mkt för insatsen och hjälpen.. Hon svarade med ett torrt "ingen orsak"... xD
Liam stackaren blev rädd och skämdes hemskt och ville inte åka ända upp till vargen (=toppen) mer.. Nöjde sig med att hoppa av på Bamsenivå (=mitten) i forts..

Denna vetgiriga, viljestarka, utmaningsälskande, tjuriga unge man gjorde ju storartade framsteg i sin debut i fjol! Efter bara några åk skakade han av sig de vuxnas skyddande armar och svävade ner för backen på egen hand.. Nu tyckte jag att det var dags att försöka få honom att svänga oxå. Kände mig så hjälplös och vilsen i denna pedagogik då jag började svamla om dalskidan och "om du ska svänga åt höger måste du trycka ifrån med vänster ben....ööööööh?!??!?!" Såg hur han med viljekraft försökte svänga, men icke..
Då kom plötsligt de magiska orden ur min mun "Men Liam, pröva att sladda! Det vet du ju hur man gör!"
"Så HÄR mamma?" svarade ungen och svängde, åt bägge hållen.. "JAAAA!" svarade jag och kände glädjetårarna grumla sikten.. : )

...Leopold då..?
I år, denna lördag 8 januari, var det alltså hans tur att göra debut... Har faktiskt svårt i skrivande stund att återberätta dessa ögonblick.. Det var MAGISKT!!
Han hade iaf lika bråttom som sin bror att få på sig skidorna och komma igång. Morrade och tjatade ivrigt efter hjälp fram till liften då han, uppriktigt irriterad, inte tog sig någonstans för egen maskin.
Grabbade tag i honom och en lift å sen drog vi iväg i ett förtjust tjut från lilleman! Det skulle verkligen ha varit kul (..eller hade det verkligen det..?) att fått se sig själv under denna premiärtur i liften med Leo.. HAHA!! Kändes som om jag använde precis varenda muskel i hela kroppen för att hålla oss på benen! Vilket jag säkert gjorde oxå, så djävulskt ont som jag hade efter 2 åk(!!)
Hursomhelst blev han mest som en hösäck mellan mina skidor när det bar iväg utför... Det är minsann ingen lätt liten knul då han blir lealös.. Han litade totalt på mig (såklart...!!) men var fascinerande duktig att ta instruktioner!
Efter ett par åk hade han fått nog och hojtade "SLÄPP MIG! Jag vill åka SJÄLV!" då vi hoppade av liften vid Lille-skutt (=backens 1:a nivå).. Proteserade först med ett "Nej men Leo, inte än...väl?"
..Insåg direkt att jag inte hade något val. Han har en helt otrolig viljestyrka och har inte sett maken till den tjurighet han tar till för att få sin vilja fram.. Så jag släppte honom. För husfridens skull. OCH för att han själv skulle få utröna konsekvenserna utav det....
På stadiga ben bar det av utför och under resans gång passade han på att lite nonchalant se sig omkring, kolla vilka som åkte i liften...tja...sen va han nere! : D
När han kommit ner började han omedelbart gasta över att han inte kom iväg med liften igen fort nog!! MAGISKT var ordet!!
Det blev en å annan vurpa såklart då han försökte sig på att lägga skidorna i kors... När man då kom till undsättning för tröst skrattade han mest och frågade "SÅG du??!" xD
Jag och Tomas turades om lite att vaka över varsin.. Konstaterade att det nog dröjer ett tag innan man kan kontrollera bägge i backen på egen hand...hahaha!
Snart började dock tröttheten ge sig tillkänna och vi packade nöjda ihop och for hem.. Jag befann mig i ett fullkomligt lyckorus och kunde känna hur endorfinerna bara sprutade! Vilken DAG, vilka ögonblick - så TOTALT över förväntan och förhoppning... Vilka små kämpar jag har!!!!! : )

Idag, söndag, väcktes jag av två helyrsliga barn!! Totalt flamsiga och fullkomligt.... onåbara!! Har liksom inte kunnat vända ryggen till i 2 minuter förrän de hittat på nåt nytt djävulskap..... : / Inte förrän nu ikväll har jag funderat på om det är deras endorfinpåslag som varit orsak till denna helt kaotiska dag? Det har liksom varit helt uppochner, precis hela dan! ..Jaja, de somnade som lamm i vilket fall och imorgon är en ny dag! : P

Vi packade ihop och begav oss hemåt mitt på dagen för att slippa åka i mörker. Fick sällskap av Sven, Tomas pappa, som skulle ner till Liden för att hämta en ny leksak (läs gammal skrothög/bil) att leka med i sitt garage! : )

I Stugun fick vi denna upplevelse!

Liam: "Är det där tomtens renar?? Har dom rymt???!"

(....Men GUD vad klockan drar iväg!! INTE bra!)

Avslutningsvis vill jag bara lite kort och återigen gratulera helgens värd - Tomas/Fin -på födelsedagen!! Hurra hurra hurra HURRAAA!!!! ...Å självklart tacka allra hjärtligast för en härlig helg! ; )

Jag är frälst!

Jajjemän! ..Hallelujah! : )

Har börjat plöja mig igenom den här boken.. Den har legat orörd i bokhyllan ex antal månader.... Närmare bestämt sedan min förra "övertygelse"... haha! : P

Den visade sig vara riktigt vettig! Den bjuder inte på några pekfingrar och moralpredikningar men en hel del igennkännande och aha-upplevelser, svart på vitt!

Är nu fast som en gråsugga i övertygelsen, att nu är det dax!! Jag har tamejfan bestämt mig för att ta kontrollen över mitt liv!

Jag har alltid trott på konceptet med GI-metoden. Tycker kort sagt att det är ett helt logiskt tänk!

Nu handlar den här boken långt ifrån bara om själva GI-metoden, faser, kost och veckomenyer.. Den tar även upp ämnen som alkoholens effekter (skrämmande, måste erkännas!), sömnens betydelse, lycka - enkla tips på hur man kan bli en lyckligare människa och hur man faktiskt kan påverka sitt välbefinannde! Dessa ämnen... och träning såklart..

Ni som känner mig tänker säkert "Eeeh...okeeej, *lycka till*, det där kommer säkert att gå jättebra för dig........" Haha!

Jag är ju en riktig "livsnjutare" som ääälskar mat, godsaker, HATAR träning och är bra nog förtjust i nästan all sorts alkohol!

Men jag är samtidigt en sån som går å grymtar, känner sig osmidig, trött, tung och hittar på alla möjliga ursäkter för att inte ta tag i problemet!

Jag har gett mig in i GI-metoden 2 ggr tidigare med relativt goda resultat i starten... Men så har det spårat ur ganska snabbt av en massa olika dumma anledningar, främst min egen lathet!

Jag känner mig frälst denna gång för att jag för första gången riktigt inser vilket jobb som ligger framför mig. Jag har verkligen tagit en titt på mig själv i spegeln och inne i mitt huvud och bitarna börjar verkligen falla på sin plats! : ) Det handlar verkligen om sååå mycket mer än vad jag stoppar i mig! Det finns ingen annan än jag som kan göra det här, det finns aldrig ett bra tillfälle att börja "sitt nya liv"..Å nej, man har inte hela livet på sig.... Vad 17! Det är ju NU som livet är mitt! ; )

Konceptet känns också mer begripligt och lättare att föra in i vardagen på något sätt..

Hur ska det gå nu då..? Ja det får framtiden utvisa! : )

Jag vet framförallt att jag vill och att jag kan!

Amen.

I övrigt då? Ja imorrn är det obegripligt nog fredag igen!

De två lediga dagarna jag hade i början av veckan med grynen svischade förbi.. Hann knappt blinka.. : / Det var hursomhelst två supermysiga dagar.. Försökte vara ute så mycket vi orkade! Det blev en tur till vackra Vättaberget, pulkarace och mera pulkarace! På tisdagkväll kom Alex hit med skotern. Vi använde honom som lift uppför skoterspåret för att kiknande av skratt susa ner på snowracer och pulka igen... Det var verkligen en ljuuuuuuuvlig kväll!! Längesedan vi verkligen skrattade så mycket tsammans! : D

Ironiskt nog, efter mitt förra inlägg, fick vi smaka på medaljens baksida då det gäller vårt arbete.. Så jäkla trist att bli hängd av media och läsare utan att ingen av dem egentligen har insyn i hela händelsen och hur det faktiskt gick till.. : ( Men det är ju rubrikerna som säljer. Tyvärr..

För att citera min äldste lillebror, är det bara att "ta på sig teflonhjärnan och rida ut skiten!" : )

Imorrn börjar en låååååång 5 dagars ledighet med grynen! Har längtat så galet mkt efter den.. Planen för helgen är att dra till Jämtland för lite efterlängtad skidåkning, om vädret tillåter! Ska bli hur gött som helst! : )

Liams slalompremiär i Storhogna Mars 2010

Mitt arbetes olika ansikten

Vissa dagar blir jag mer påmind om vilket arbete jag har, vad det innebär och hur mycket jag faktiskt älskar det. Ibland stannar man upp för en stunds eftertänksamhet framkallat av sina erfarenheter. Idag är en sådan dag!

Vi möter så otroligt mycket människor och personligheter, med olika öden. Vårt arbete bjuder på så mycket glädje och sorg, så många skratt och så många tårar. Så mycket känsla, så många känslor!

Vi ser så många hem, så många förhållanden och olika livsstilar - så många resultat av val människan gjort. Vi ser även det ingen människa kunnat förutse.. Tragiska olyckor, plötsliga oväntade händelser och sjukdomsfall men också välkomna överraskningar och lyckliga slut! : )

Vi möter människor i alla åldrar, ur alla ursprung och "samhällsklasser".. För oss är alla lika.

Vi är SÅ ovälkomna men samtidigt SÅ efterlängtade.. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan, mellan tankar, åsikter om rätt och fel, mellan sin egen person och sin yrkesroll..

Vi möter dessa människor i det första, akuta skedet. Då världen tycks uppochnervänd och tiden stå stilla.

Det är vårt jobb, att göra vårt bästa, just i denna stund... Stunden de allra flesta helst vill glömma!

Låter ganska meningslöst va?

Men det är just det som är summan av kardemumman! Konsten och utmaningen att aldrig veta vad som väntar dig när du går på ditt pass. Att sätta en fot framför den andra och försöka göra det bästa - av varje situation man kliver in i. Underbart, fruktansvärt, oslagbart!

Idag har någon förlorat sin livskamrat, förälder, morförälder, släkting och vän.. Mina tankar går till er!

Mitt oäääändliga jullov!

....är äääntligen slut! : ) De senaste 2 veckorna känns som ett enda hysteriskt töcken av jobb, julfirande och alla möjliga trevligheter! Det har liksom gått i ett, men nu tycks det äntligen sacka ner på tempot.. : P
Vad har jag då haft för mig för spektakulärt sedan sist...?

22 december

Vinkade av grynen som for med pappan till Sthlm för julfirande med finaste farmorn och Bosse! Det var ett hjärtslitande, förfärligt avsked! Kändes bara SÅ fel, orättvist och helt...jättedumt!! Missförstå mig inte nu... Jag var såklart SÅÅÅ glad för deras skull och inte ett dugg missunsam.. Nej, min reaktion var helt och hållet egoistisk! Min första jul utan grynen, ett av straffen man får på köpet då man separerat, blev ett faktum..
Min älskade vän Jannice såg eländet och rusade till mötes, torkade krokodiltårar och sopade ihop spillrorna av en sprucket modershjärta! Hon är så bra på att laga mig när jag är trasig!

Ihoplimmad och någorlunda stabil packade jag sedan ihop och for till Jämtland för en dyngsvisit hos Fin och Winter! Fick avnjuta ännu en myyyyysmysig "liten julafton" med fantastisk middag, häpnadsväckande julklappsutdelning och (stordäng av en 10-åring!!!) i biljardspel! : )

23 december

Packade ihop och for hem för nästa inplanerade aktivitet under mina 2 lediga dagar : P - Uppesittarkväll på Jala! Blev återigen bjuden på en fantastisk middag i fantastiskt fint sällskap! : ) Lagomt till desserten anslöt sig Lindbergsson Senior och kvällen blev en sådan man aldrig vill ska ta slut.. Uppkrupna i soffan med filtar, Irish, en massa babbel och fnitter i goda vänners lag.. Helmysigt!! Underhållningen stod husbonn och frugan för då de gemensamt tog sig an den sista paketeringen av julklapparna! Det blev rörande fina paket! Vilket engagemang och vilket samarbete!! : D Har tyvärr inga vidare bilder från detta.. de åkte automatiskt ner i min x-files mapp... hahaha!!

På väg hem från Jämtland tidigare nådde temperaturen en gräns som jag för allt i världen hoppas vi slipper se igen denna vinter!!!! Kan ju säga att det inte var aktuellt med piss-paus i diket.

När jag kom hem upptäckte jag bilden till höger på FB, publicerat av min urjämtska kusin Johan från byn Kluk.. Fy fan, fryser bara jag tittar på den!!

Julafton

Hasade ner i uniformen och började dagen med pappas traditionsenliga grötfrukost! Yummie!

På eftermiddagen anslöt sig lillestorebror Magnus, faster Ulla, Onkel Zeke, Carina och Erik för en fortsatt mysig kväll! Jag hade uppenbarligen varit helgonlik det gågna året och fick ytterligare en hel drös med tokfiiiina julklappar! Jag måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i julklappar.. Jag älskar lika mkt att ge och att få.. : P

Efter julbord, montering av Alex julklappar och myspys i soffan tills träsmaken satt i baken var det "äntligen" dags.... För den årliga omgången Trivial Pursuit!

Mamma å pappas spel måste vara ett ex av den första utgåvan och borde kunna betraktas som antikvitet... Spelplanen har sedan länge gått itu av allt ut- och ihopvikande...frågorna är uråldriga, obegripliga och fullkomligt oaktuella!! Jag gjorde ett tappert försök att introducera ett lite nymodigare spel, men blev totalt sågad. Så med vördnad vecklade vi ut spelplanen och strök varsamt bort dammet.....

Det är verkligen magiskt..

Deltagarna sitter som på nålar runt bordet, kämpar som galningar för att inte ropa ut svaret på den totalt inkompetenta, obildade motståndarens LÄTTA fråga.......
I ljuset från ljusstaken på bordet blir snart grönt och blått samma sak, liksom rosa och orange... Men FAAN ta den som tänder i taket! Då förstör man ju hela mysstämningen juh!!

På något underligt vis blir laguppställningen alltid männen v/s fruarna v/s barnen.... Som bäddat för en härlig mellandags-lyckligafamiljen-idyll.... Det suckas, stönas, grimaseras, hånas...skrattas, ljublas, sjungs och triumferas!

När klockan slog midnatt bröt jag förtrollningen med en låååång, menande gäsp och männen utnämndes motvilligt som vinnare - i teorin.. Själv svalde jag föraktet av att va en förlorare med god min och en bedövande trötthet..

Nästa års julklapp till mina föräldrar är solklar btw! ; )

Det var en mysig dag och kväll, lugnt och stillsamt.. Jag var relativt nöjd och glad.. Men inom mig fanns en känsla av total meningslöshet och gränslös saknad! : (

Juldagen

Jobbade endel..

...Å fick årets bästa julklapp(!!), då pappan ringde och sa att de gjort en bedömning av väderprognosen och var på väg hem - en dag tidigare!!!! Jag var SÅ glad och SÅ lättad då jag fick ta mina smågryn i min famn den kvällen.. Kändes som de varit borta i en evighet!

De hade såklart massor att berätta och visade stolt upp sina fina klappar som de fått! Flyggetomten hade, till deras stora förtjusning, lämnat ytterliggare några klappar till dem medan de varit borta... Så nu fick Liam sin högt önskade coola Ben-10 klocka och Leopold sin söta Tingeling.... : )

Annandagen

Drunknade i arbete.. men han med lite mys med grabbarna ändå! : )

27 december

Kunde ÄNTLIGEN hoppa ur uniformen och njuta av en efterlängtad mellandagsledighet! : )
Grynen var dock så fullkomligt speedade och yrsliga efter allt julfirande och flängande att det inte blev fullt så idylliskt som jag tänkt mig kanske.. Det tog 2 dagar för dem att bara plana ut!

På kvällen kom mysig Fin på besök inför nästa dags aktivitet...

28 december
...Annica 40 år!! (Alltså Tomas kusin, Tommys syster - för att reda ut begreppen.. ; ) Det firade vi på Wärdshuset med en makalös födelsedagsmiddag! Hur trevligt som helst.. Maten var utsökt, liksom sällskapet av alla de andra gästerna som slutit upp! På kvällen drabbades jag av en ordentlig formsvacka och mådde kort sagt pyton... Men som jag brukar säga, ont krut förgås inte så lätt, å dan därpå var man på benen igen!

Under eftermiddagen gjorde jag, Tomas å grynen en tur till stan för att kika lite på REA:n.. Det blev mest kikande efter galna gryn, med maaaassor av spring i benen, så att de inte rev REA:n....

29 december

...Ingen rast och ingen ro under veckan....men en sjuhelsikes massa själavård! ; ) Tomas åkte hem, barnen lämnades hos mormor å morfar och jag fick skjuts till schtaan för kvalitétstid med Jenny, Jonas och Lola - till en början... ; )

Husbonn lämnades hemma och flickorna tog droska in på byn för bokat bord på Invito! Där inmundigade vi en utsökt middag (..Fan vad jag har ätit hela tiden!! haha!!) tillsammans med 2 fina flickor till, Maria N och Anita! ...Alltså "till" som i sällskapet, inte som typ en knäckebrödsmacka till maten... ; )

Som grädde på moset, pricken över i och lagom till efterrättsdrinken uppenbarade sig 2 pinglor från forntida dagar (syftar på gymnasieåren..).. Inga mindre än Lissan och Elin W!! Får ännu en gång buga, bocka och TACKA för fenomenet Facebook! Jag har bägge pinglorna i min vänlista och visade mig ha hyffsad koll på Elin ändå.. Men Lissan, min forna vapendragare, är lite mer anonym i forumet.. Hursomhelst och av en händelse fick jag på FB se att de skulle ut och på den vägen var det..... Måste erkänna att jag var liiiite nervös innan de kom men så fort jag såg dem var jag bara lycklig!! Någon tröck på rewind-knappen och vi spolades 12-15 år tillbaka i tiden.. Helt galet..

När vi bröt upp från midda´n tog jag och Jenny en 2 sekunders överläggning ang. utgång/hemgång... Kanske inte fullt så överraskande att vi 2 drog vidare med våra saknade dinosaurier.. : ) Vi hamnade på Memento där man snart kunde konstatera att det var sig likt, som på Brittas tid.. Folk hade bara blivit lite yngre och bättre på kareaoke!....eller..?? xD

När vi skildes åt var det med värme i hjärtat och en innerlig vilja om att snaaaart ses igen!!

30 december

Fick lift hem igen, okristligt tidigt, till nutiden... Sov inte skitmycket direkt den natten och min FB-status den morgonen kom direkt från hjärtat:

"Fader vår jag tror jag dör.. Men helgat ända in i helvete va kul vi hade!!"

Frampå eftermiddagen hade jag dock vilat opp mig och tog plats i uniformen igen.. : P

Nyårsafton
Luuuugn och stillsam... Blev bjuden på nyårsmiddag (Plankstek minsann!) på Byn 2:6 av grynen och pappan! Annars var det nästan som vilken bra dag som helst! Det var egentligen inte förrän vid 12-slaget, då jag trodde grannarna siktade på sovrumsfönstret, som jag fattade att det var nyårsafton! ...I grevens tid kan man säga... : )

Därefter har jag fortsatt att jobba...heeela den här helgen oxå.. Men imorrn är jag jätteledig med älskade grynen - i 2 hela dagar! : ) LOVELY!!

Tänker inte planera in nåt speciellt alls! Tänker bara vara och välkomna det nya året, med nya friska tag och en öppen famn!