Vulkanhelvetesveckan!

Ja herregud vilken vecka det har varit... Låååång och inte alls som den var tänkt! Känner mig lite lätt snurrig i huvudet nu efter allt hit å dit, planering, omplanering, omplanering och omplanering....
Har man jobb och barn, ett särboförhållande och olika kalendrar så krävs en heel del planering innan en sån här resa... Inte bara att få allt att klaffa.. Blir det sedan inte som man tänkt sig är det inte heller helt lätt att ställa allt till "rätta"! : / Har under den senaste veckan helt levt under en Plan B känns det som! Har som ingen koll på nå vis! Har skapliga problem att handskas med oförutsedda händelser och ändrade planer utan att bli irriterad nu... Men än så länge har det ju funkat det oxå! : ) Inte klokt vad människan är flexibel egentligen...
Tänkte inte gå in på alla krångliga detaljer utan istället lyfta fram det som faktiskt varit riktigt BRAA under veckan! ; ) Måste ändå bara få säga TACK till alla ni fantastiska som hjälpt till och på olika sätt sett till att allt ordnar sig tillslut!

Att det inte blev någon avfärd till England på lördagmorgon kan ju knappast ha gått någon förbi...?? Från första stund då man fick höra talas om vulkanhelvetet började en pendling mellan hopp och förtvivlan (för ett kapitalistsvin i ett I-land..)

I första läget ryckte man mest på axlarna å tänkte "Hoppsan då! Jaja...men vilken TUR att det inte hände då vi ska åka!"... Långsamt började det sjunka in att "Helsike! Det är ju verkligen allvarligt det här!"... Men hoppet är det sista som överger människan, inte sant?

Ända tills sent på fredagkväll, då vårt Londonflyg blev inställt, brann en liiiiten låga av hopp! Därefter: APATI. ANTIKLIMAX.

Sedan kom insikten av att människan inte bara är flexibel, utan även även sjukt självisk! Kanske inte känns helt bra att erkänna, men det var inte förrän då jag accepterat att det inte blev någon Englandsresa den dagen, som jag faktiskt kom att tänka på de det var RIKTIGT synd om! De som faktiskt var på resande fot och som nu var strandsatta runt om i världen och inte kunde ta sig hem till sina familjer....och framförallt islänningarna! De som nu lever under direkt hot och tvingas lämna sina hem! Fruktansvärt!
Som själviska svenskar tyckte vi iallafall så synd om oss själva att vi var tvugna att boka en liten tröstresa till den kungliga hufvudstaden! Så på lördagen gav vi oss iväg iallafall, med bil. Jag och min fina fina jämte hade några heeelt underbara dagar i Sthlm.. Bodde på ett hotell i Vasastan och spenderade tiden med att bara vara och göra sådant som föll oss in.. Carpe diem.. : )

Vi gick tex. på restaurang, hade en mkt speciell och egenkomponerad brunch i Tegnérlunden, flanerade i Gamla Stan, trotsade kylan på en å annan uteservering, hann med ett par krogbesök, bedrövlig kareaoke och sist men inte minst... Söndagsmiddag med finaste missemissen Jenny!! Dock utan kavaljer då fina Josefin e kvar i Åre och hennes stand-in var en klant och sov bort alltihop! Mediebranschen är inte alltid så glassig som man tror har jag blivit varse utan jäkligt slitig! Speciellt i tider som dessa med slutspelshockey å de far som en jo-jo mellan Sthlm och Jönköping... Hon var trött lilla pippifågeln, men efter hot och en rejäl uppsträckning följde hon med - till vår gränslösa förtjusning! : )

På måndagkväll var det dags att ta E4-an norrut igen..
Vi gjorde ett pitstop på Allstars i S-vall för att se Fins älskade Liverpool ta sig an West Ham hemma på Anfield... Kändes helt overkligt och MKT beklagligt att vi verkligen skulle ha varit där! ..Särskilt med tanke på vinsten oxå..

Under tisdagen ägnade jag en lååååååång stund åt att ringa till SAS... Jag ljuger inte då jag påstår att mitt telefonöra ömmade ordentligt efter den dagen... Fy fasiken.. Men tillsluuuut, efter en tålamodsprövande väntan kom jag fram till en trött säljare som hjälpte mig att boka om vår Englandsresa till 1 Maj! Skam den som ger sig! Mäktigt nog har vi oxå fått tag på biljetter till Liverpool vs Chelsea 2/5.... : ) Nu vågar man verkligen inte hoppas på för mycket då flygläget ser minst sagt ostabilt ut.. Men va fasiken, man måste iaf våga TRO!

Förra fredagen, den 16 april, fyllde världens finaste Liam 4 år!! ...Ååååh som han längtat efter sin födelsedag... Ända sedan lillebror fyllde 2 i februari... Å jag tror att dagen uppfyllde hans förväntan då det bara strålade om honom, heeeela da´n! : ) Underbara unge, mammas hjärta!

Vilken minut som helst och bättre sent än aldrig ; ) kommer Sanna in genom dörren för att tillbringa dagen med oss å sova över!!! : ) Som vi längtat efter lilla loppan..

Imorrn tar jag med mig grabbarna och åker till Fin! Det blir en luuuugn helg med bara mys och pys!

Slutligen, TACK Jannice för i morse!! Vad skulle jag göra utan dig???

..Åååh...har SÅ många fler detaljer att berätta kring den här veckan men det är som sagt lite yrsligt i huvet! Så nu rot vi in´t nå mer i dä.

"Hem är där de du älskar bor.."

Hittade denna underbara lilla skylt på Timrå Gårdsbutik.... Underbara butik... Proppfull med vackra ting som fick mina ögon att tindra och tandvattnet att rinna.. Tyvärr tindrar inte plånboken lika mkt just nu så det blev ett relativt kort besök med bakbundna händer!
När jag fick syn på den lilla skylten, som nu hänger i min hall, blev jag stående en lång stund och tänkte att jaa...så är det allt! : ) Känslan jag har emellanåt, att vara bosatt i en kappsäck, kändes plötsligt inte alls så tokig... istället varm och trygg!

Min kära och inspirerande vän Malou har länge tjatat om att vi ska åka dit och titta och igår blev det så äntligen av! En jättemysig dag med en hel del efterlängtat babblande! : )
På eftermiddagen hämtade jag smågrynen på dagis... Fick en baaaaaamsekraaaaaam av Liam som välkomnande och en båt lastad med sand och vatten i huvudet av Leo... Söta ungar! Kvällen avlöpte sedan inte helt friktionsfritt då grabbarna var SÅ trötta men hade sina ljusglimtar ändå, helt klart! När de somnat sött i sina sängar lutade sig mamman tillbaka i soffan med ett glas rött och en väl tilltagen chokladbit.. Tyckte allt jag kunde unna mig det då jag jobbat hela helgen! ...Hann inte mer än att gona till mig i soffhörnet och lägga av en förnöjsam suck förrän Liam vaknade med gråt, tandagnisslan och ett värkande öra... : ( Ajajaj... Så istället ägnades återsoden av kvällen till att försöka lindra och trösta det arma lille gossebarnet!
Idag har det än så länge varit rätt ok och full fart som vanligt - sedan klockan 5 i morse.... Jätteskönt.

Shopping...ett annat ord för själavård!

Lämnade två leksugna barn på dagis och satte av mot Birsta med lilla mor på förmiddagen! Där ägnade vi heeela dan åt att uträtta div ärenden och hann även med endel skönt, planlöst flanerande... Lovely lovely day.. ; )
Min lista av "Jag borde verkligen hinna med att kika på../uträtta ditt å datt.." bockades av i rasande fart och gick nästan för enkelt! Bl.a. har jag sedan i januari tänkt köpa en rullgardin till grabbarnas rum men det har liksom aldrig blivit av... Men NU! tänkte jag å struttade in på IKEA..
På gardinavdelningen blev jag dock stående en stund, konfunderad och kliandes i huvet...Vad skulle jag ha för mått tro?? Hum hum... Ringde en vän (pappa) å tänkte att han borde väl för 17 ha koll på sånt?? Han är ju snickare å borde väl ha sådana saker inpräntat i hjärnbalken precis som en annan har......ja..., en massa annat viktigt! Hursomhelst fick jag ett snabbt svar och samtalet var över på mycket kort tid... För kort tid för hans skeptiker till dotter...
"Du måste klara dig på en 1,20!" ...Skulle jag nu chansa på hans svar och riskera en straffrunda till byten o återköp?? Nej tack. Så jag ringde min nästa livlina; fråga grannen!
Lite försynt (kanske lite väl mumlande försynt....) frågade jag om hon möjligen kunde tänka sig att mäta ett sådant likadant fönster....? Visst kunde hon det och pep iväg! Å jag väntade och vääääntade....
Tillslut, när jag tänkt lägga på förvissad om att hon säkert glömt ad hon skulle göra och gått på affär´n istället, dök hon upp i luren.... "Åh, ursäkta att det tog sån tid....men nu ska vi se....Du bör nog åtminstonde ha en på 2,20 meter..."
"Ööööh...VA?!" Jag artikulerade denna gång vilket fönster det gällde varpå hon säger; "Jahaaa! Jag hörde nog inte vad du sa, så jag mätte ALLA fönster!". Herregud.. Måste komma ihåg att köpa en blomma/ alt. ta på mig trappstädnindgen i ett par månader! : )

Jag fick min gardin. Grannen fick röra på sig.

Sen var det ju födelsedagspresent till Liam som fyller FYRA ÅR(!!) nästa vecka! Jag hade bestämt mig för en CD-spelare, en enkel och billig en. Turen gick till Media Markt. Något förvånad över, det i mina ögon, hutlösa priset, svalde jag ändock och lyfte upp en kartong.. (Jag är en impulsköpens människa av naturen. Att springa runt och jämföra priser känns inte rätt på nåt sätt...bara jobbigt!) Ibland kan det dock löna sig att ha med en lite mer enträgen och klok människa...som lilla mor! Hon insisterade å det bestämdaste på att vi skulle kolla på El Giganten först.... Ok. För den här gången.

...Å vad säger man? Enträgen vinner..? Mycket riktigt hittade jag ett mycket bättre och billigare alternativ! Mot kassan! : ) .....Lilla mor dröjde sig dock kvar vid hyllan en stund, inte fullt lika överväldigad som sin dotter..

När vi senare strosade omkring i Birsta City, jag salig över min besegrade lista, pyser det ur henne; "Men du, ska vi inte titta på Claes Ohlsson efter en CD oxå va..?" Jag ängnar 2 sek åt att göra reklamkampanj för den jag köpt med ett "Nej".. : )

Plötsligt som på ett bananskal halkade jag in på Rut m.fl... Där stod en expedit med famnen öppen, tog emot mig och stängde in mig i en provhytt!!! Oförskämt värre! ; ) ...Sen flög hon som en fågelmamma till och från hytten och matade mig med diverse kreationer! Har nog aldrig varit med om dess like... Hon var så himla positiv, "gå-påig" (utan en tillstymmelse till enerverande), lyhörd, tillmötesgående, kunnig och...ja proffs på sitt jobb! Så tjejer....halkar ni oxå dit - sikta på den rågblonda blåögda tjejen med page! ; )

Efter bara en liten stund hade jag hittat en jättefin vår-outfit som jag trivdes alldeles strålande bra i (Sånt som i princip aldrig händer!) och svävade förnöjt vidare med min rosa påse!

Köpet som satte punkt för dagen fick bli ett par nya galonvantar till minsteman.. för nu är det ett lika mycket nödvändigt ont som ett måste! Personligen föredrar jag den ofodrade varianten med tum-/fingervantar under - ger klart bäst grepp för de små händerna!

Två längtansfulla glaaada underbara älskade gryn kom rusande mot mig på dagisgården i sina galonmunderingar.... Redan på 20 meter fick jag känslan av att bli kramad av en sandlåda! Fröken Anna skrattar förtjust och kan inte förstååå varför alla föräldrar tar sina barn i famn med armarna utsträckta maximalt från kroppen?! hahaha!!

Har sedan haft en alldeles alldeles ljuvlig kväll med mina små grabbar och lille kvittrande, nykäre lillebror Alex! ; )

Nu ska jag ringa fin, säga godnatt och tala om för honom att imorrn äre fredag.. och hur alldeles alldeles ljuvligt jag tycker att det är! ....För då kommer han hiiit!! : )

När trollmor har lagt de sjögröna utomjordiska små trollen....

...Binder man lämpligtvis fast henne i en sån där klurig vit tröja och sätter henne bakom en tjock dörr med ett STORT hänglås... Där sitter hon sedan lämpligtvis och hackar tänder i bettskena tills dess att någon vänlig själ byter ut de små utomjordingarna mot hennes egna små gryn....

Vilken j-la dag det här blev!! ...Låååångt ifrån vad jag hade tänkt mig i morse, då jag med ett värkande hjärta av längtan ilade iväg för att hämta mina små hjärtan hos pappan.
Anade oråd redan då jag uppenbarade mig och de hellre startade ett hejdlöst slagsmål om en legokrokodil istället för att besvara de kramar jag längtat efter i flera dagar...
Under hela förmiddagen flög och flaxade de omkring mig, fullt fokuserade på att utplåna varann.

Det dröjde inte länge förrän jag kunde konstatera följande;
1. Det här var inte mina barn.
2. De hör väldigt dåligt.
3. De har en mycket begränsad förståelse för det svenska språket.
4. De har även ett mycket begränsat ordförråd. Ger mest ifrån sig ljud/oljud som: "Gaaah!!!, Aaaarrrghhh!!!, MORR!!!, Buhäääää!!!!!, Bröööl!!" och en massa otydligt muttrande. De kan även uttrycka vissa desto mer tydliga fraser som "Dumma dig!", "Tyst mamma!", "NEJ!" och "Jag vill iiiinteeee!" (Vilka de flitigt använde som svar på vad än jag sa...)

Ibland skymtade dock deras "rätta jag" fram och jag klamrade mig fast vid dessa ögonblick för att inte alldeles tappa hopp och förstånd. Många ggr kliade jag mig i huvudet och undrade förbryllat vad som egentligen försegick?! Kunde det vara så att de helt enkelt var sockerabstinenta efter Påsken?? Troligtvis var det så.
Senare, då skepnaden av Leo tagit sin tupplur, kikade solen fram genom molnen och förmedlade ett visst lugn. Vi bestämde oss för att ta en eftermiddagsfika i skogen!
Alldeles runt hörnet stötte vi på lugna, samlade, fina Catharina som tänkt överraska oss med ett besök! Hon tyckte min teori om sockerabstinens lät trovärdig och gav ordinationen om långsam avgiftning.. Eftersom hon är klok som en uggla och har massor med högskolepoäng fick hon och muffinspaketet följa med till skogs! Med sig hade hon även liten muffin Lisa i vagnen... Sockersöta unge! Ligger nöjt där i vagnen...tar sig ingenstans... Lucky mum...
Med på turen blev även bästa grannen Eva-Sofie och unge herrarna Stenström!
Det blev faktiskt en rätt behaglig stund! Balsam för mammans själ med lite vuxna meningsutbyten.. Tack tjejer för att ni är NI, även såna här snurriga dagar! ..Å tack Catharina för att du alltid flikar in nåt klokt, tröstande och stöttande då man behöver det som mest! ; )

Då jag som bäst börjat släppa ner axlarna ansåg mina små att det var färdigfikat och mission complete. De största grabbarna drog iväg neröver i galopp och Liam tappade hörseln på vägen.. Vrålande som en grizzly satte jag efter för att inte ge dem ett ödesdigert försprång.. Efter första kurvan föll Liam på näsan i lervällingen och jag drog i sanningens namn en lättnads suck. Där han tappat hörseln tappade hans mogna mamma empatin och var bara tvungen att plocka upp kameran innan pojken... Det var bara så bedrövligt dråpligt! Hade han begripit innebörden av "Synden straffar sig själv" hade jag troligen bjudit på den. Strax efter kom Lisa ifatt och räddade situationen.. ; )

Återstoden av kvällen blev inte alls så dum utan faktiskt riktigt mysig i slutänden.. Han där uppe måste helt enkelt bestämt sig för att skona mig, tillsvidare. Någonstans på väg från skogen skedde utväxlingen och jag fick tillbaka min små gryn.. : ) Sockerabstinenta, men samtidigt så sockersöta.. : ) Nu sätter vi en stor punkt för den här dagen...Imorrn är en annan dag!

Nu är det reklam i kvällens plåster på såren för en bedrövlig dag; Grey´s! Verkar inte som om mina Greysoholics vågat sig hit ikväll, till skatan på Örnnästet...hahaha!

Påskgodis!

SKÄRTORSDAG

Två förväntansfulla små gummor, väääärldens sötaste, ger sig ut på morgonpromenad med sin mamma i jakt på påskharen! Vi hade pratat lite innan om det var så att man skulle tänkas få något av påskharen..? Efter en stund var vi överens om att harar INTE värper ägg iaf och att de förmodligen inte äter godis eftersom de har så stora fina tänder.. "Jaa.. Dom får plats med många tandtroll!" suckade Liam.. Jag frågade honom om det inte vore schysst om haren fick något av dem?? Självklart skulle han få det! Så han pep iväg in på rummet, hämtade en hink och sen till kylskåpet och grabbade två morötter.. Söööt!
Turen gick först till Vårdcentralen där vi slog följe med en hel armé av söta små gummor och gubbar.. (Även fröknarna inräknade.. ; ) Barnen sjöng ljuvliga påsksånger och fick se en annorlunda sida av sin Farbror doktor...med skräckblandad förtjusning! (Iaf från mammans sida...haha!) : )

Därefter strövade vi neråt byn och stannade till vid kyrkmuren.. Där uppifrån skogen kom den plötsligt, påskharen! Barnen fick sjunga för fulla halsar för att locka den närmare medan andra blev helt stumma av förundran...

Haren tog tacksamt emot morötterna och en stolt Liam lät sig bjudas på godis som tack! Det bytet tyckte han allt att han lyckades bra med... : )

Större delen av dagen tillbringade sedan en ivrig Liam i trapphuset, hoppandes jämnfota! För varje gång han hörde någon komma rusade han tjutande ut i trappen; "Nuuu koooommer faaaaaarmooooor!!!!", vilket flera ggr följdes av en STOR SUCK och ett inte allt för hjärtligt, snarare muttrande "Hej" till den som kom....hahaha!
Men tillslut var väntan över och farmor å Bosse klev över tröskeln! Liam visade stolt sitt rum och bjöd på kakorna han bakat till dem. Överförtjusta ungar! Kände hur jag i vanlig ordning rasade längst ner på listan och var helt över.. : )

Ljuvlig middag serverades sen i Flygge innan jag med kramkalas lämnade sällskapet och styrde mot Jämtland!

12 dygn var förbi och återséendet med min kärlek kan närmast beskrivas som ett magiskt Hallelujah-moment... ; )

LÅNGFREDAG

Sovmorgon....Lovely! Skrotade sedan runt hemma en stund innan vi for till staan och tog oss an Boda Borg! Var lite nervös innan... Man har ju sett fångarna på fortet menar jag... Ska man inte va smart och snabb så gäller det att va smärt och smidig...... Smart är jag såklart ; ) ...men inte särskilt klurig (eller nåt av det andra..)! Hursomhelst var mina lagkamrater mycket sympatiska och vänliga och jag/vi hade riktigt riktigt roligt!!

Blåslagen och med ömmande knän lutade vi oss sedan tillbaka i hemmets lugna vrå med hämtmat och ett glas rött.. Mmmm! Äntligen fick jag utdelning på fredagsmyset...med råge! ; )

PÅSKAFTON

Sovmorgon igen...Lovely!! På eftermiddagen gjorde vi en tur till Storhogna där jag och fin gottade ner oss i en grop medan de andra susade upp och ner för backen.. Premiär åk av Tomas svåger, Henkan, som briljerade med att klara sig utan både benbrott och näsblod! : )

På väg hem tittade vi in på Postesvallen i Klövsjö och familjen Löfvenius/Grelz/Engberg! Där bjuds det inte på Gevalia vid oväntat besök och viljan att stanna kvar i det underbara sällskapet rev och slet i kropp och själ.. Men! Ett annat underbart sällskap väntade med påskmiddag hemma i Skucku så vi fick allt lov att slita oss loss...tillsvidare! ; )

Efter en fantastisk middag kom känslan krypande att vi skulle ha hittat på nåt tok så här i den sena Påskaftonskvällen.. Så kom det sig att snälle svärfar Sven fick skjutsa oss den lilla nätta turen tillbax till Klövsjö och Postes! När vi kom dit hade luften gått ur pappor och barn, men mammorna var alerta med fjädern i topp! ; )

PÅSKDAGEN

Sovmorgon.....Loooovely!! ; )

Det känns inte som en katastrof att vakna, något strandsatta, på denna plats av jorden.. Jag skulle mer än gärna tänka mig en vall där någon gång i framtiden! Har förälskat mig i den platsen.. Och i fin som efter en stunds pusslande löste "på en öde ö-problemet", ringde en av sina fantastiska vänner, som hämtade hem oss..

Efter ett litet äventyr var vi tillbax i Skucku där vi gottade ner oss i en snögrop igen.. Solsken, kramar och myspys för hela slanten! Vilken eftermiddag! När klockan var närmare 18 strålade solen fortfarande gott men Sven insisterade på att vi flyttade in i uterummet för en lite "After-grop"... Trevligt värre! : )

Medan vi satt där och latade oss slet Maj-Britt som ett djur med ännu en fantastisk middag som stod uppdukad då vi släntrade in... : / Det blev en alla tiders trevlig kväll med god mat, dryck och sällskapsspel! W roade sig bl.a. med en för mig lite annorlunda version av Guitar Hero! : )

Tusen tack till hela familjen för fantastiska bortskämda dagar! Ni är sååå himla fina!

ANNANDAG PÅSK

Efter en störtskön eftermiddag i Hackås var det så dags att inse den bittra sanningen - helgen var förbi och det var dags att packa ihop och ge sig iväg över gränsen.. Förutom en rörig packning fick jag så många underbara minnen med mig hem att packningen kändes ännu tyngre på hemvägen.. ; )

Imorrnbitti ska jag ääääntligen hämta mina smågryn som jag inte kramat på 5 dagar.. Längtar!!! Vi har då två planlösa dagar tillsammans innan det återigen är dags att ta plats i den gröna uniformen för jobb, heeela helgen..