När trollmor har lagt de sjögröna utomjordiska små trollen....

...Binder man lämpligtvis fast henne i en sån där klurig vit tröja och sätter henne bakom en tjock dörr med ett STORT hänglås... Där sitter hon sedan lämpligtvis och hackar tänder i bettskena tills dess att någon vänlig själ byter ut de små utomjordingarna mot hennes egna små gryn....

Vilken j-la dag det här blev!! ...Låååångt ifrån vad jag hade tänkt mig i morse, då jag med ett värkande hjärta av längtan ilade iväg för att hämta mina små hjärtan hos pappan.
Anade oråd redan då jag uppenbarade mig och de hellre startade ett hejdlöst slagsmål om en legokrokodil istället för att besvara de kramar jag längtat efter i flera dagar...
Under hela förmiddagen flög och flaxade de omkring mig, fullt fokuserade på att utplåna varann.

Det dröjde inte länge förrän jag kunde konstatera följande;
1. Det här var inte mina barn.
2. De hör väldigt dåligt.
3. De har en mycket begränsad förståelse för det svenska språket.
4. De har även ett mycket begränsat ordförråd. Ger mest ifrån sig ljud/oljud som: "Gaaah!!!, Aaaarrrghhh!!!, MORR!!!, Buhäääää!!!!!, Bröööl!!" och en massa otydligt muttrande. De kan även uttrycka vissa desto mer tydliga fraser som "Dumma dig!", "Tyst mamma!", "NEJ!" och "Jag vill iiiinteeee!" (Vilka de flitigt använde som svar på vad än jag sa...)

Ibland skymtade dock deras "rätta jag" fram och jag klamrade mig fast vid dessa ögonblick för att inte alldeles tappa hopp och förstånd. Många ggr kliade jag mig i huvudet och undrade förbryllat vad som egentligen försegick?! Kunde det vara så att de helt enkelt var sockerabstinenta efter Påsken?? Troligtvis var det så.
Senare, då skepnaden av Leo tagit sin tupplur, kikade solen fram genom molnen och förmedlade ett visst lugn. Vi bestämde oss för att ta en eftermiddagsfika i skogen!
Alldeles runt hörnet stötte vi på lugna, samlade, fina Catharina som tänkt överraska oss med ett besök! Hon tyckte min teori om sockerabstinens lät trovärdig och gav ordinationen om långsam avgiftning.. Eftersom hon är klok som en uggla och har massor med högskolepoäng fick hon och muffinspaketet följa med till skogs! Med sig hade hon även liten muffin Lisa i vagnen... Sockersöta unge! Ligger nöjt där i vagnen...tar sig ingenstans... Lucky mum...
Med på turen blev även bästa grannen Eva-Sofie och unge herrarna Stenström!
Det blev faktiskt en rätt behaglig stund! Balsam för mammans själ med lite vuxna meningsutbyten.. Tack tjejer för att ni är NI, även såna här snurriga dagar! ..Å tack Catharina för att du alltid flikar in nåt klokt, tröstande och stöttande då man behöver det som mest! ; )

Då jag som bäst börjat släppa ner axlarna ansåg mina små att det var färdigfikat och mission complete. De största grabbarna drog iväg neröver i galopp och Liam tappade hörseln på vägen.. Vrålande som en grizzly satte jag efter för att inte ge dem ett ödesdigert försprång.. Efter första kurvan föll Liam på näsan i lervällingen och jag drog i sanningens namn en lättnads suck. Där han tappat hörseln tappade hans mogna mamma empatin och var bara tvungen att plocka upp kameran innan pojken... Det var bara så bedrövligt dråpligt! Hade han begripit innebörden av "Synden straffar sig själv" hade jag troligen bjudit på den. Strax efter kom Lisa ifatt och räddade situationen.. ; )

Återstoden av kvällen blev inte alls så dum utan faktiskt riktigt mysig i slutänden.. Han där uppe måste helt enkelt bestämt sig för att skona mig, tillsvidare. Någonstans på väg från skogen skedde utväxlingen och jag fick tillbaka min små gryn.. : ) Sockerabstinenta, men samtidigt så sockersöta.. : ) Nu sätter vi en stor punkt för den här dagen...Imorrn är en annan dag!

Nu är det reklam i kvällens plåster på såren för en bedrövlig dag; Grey´s! Verkar inte som om mina Greysoholics vågat sig hit ikväll, till skatan på Örnnästet...hahaha!