Ja jag vet..

..sjuuuukt låg humor..

En helt vanlig torsdag..fredag, eller tisdag?? ..Eller vad var d för dag nu igen?!

Nämen det är ju Måndag, såklart!

Idag har det varit så där lagomt rörigt och bomullslikt i huvet! Måndagar har tenderat vara mer än måttligt röriga på sistonde. Vet inte riktigt varför! Hjärnan går liksom på halvfart och man känner riktigt hur tåtarna inte går ihop där uppe.. Tankevurpor och bortglömda ord.. Konstaterar nu att jag ändå gjort de flesta av mina "måsten" idag och har någorlunda koll på läget. Tror jag.
Förra veckan lovade jag mig själv att överlista den återkommande domedagen och har väl kanske omedvetet inbillat mig att det i själva verket är en annan dag. ...Inte konstigt att det blir rörigt!

Dagens största tankevurpa kunde ha slutat i rena förskräckelsen! Skulle skjutsa hem lillebror Alex och laddade järnet på 86:an för att ta mig upp för den oplogade backen till huset. Typ 10 meter innan infarten skriker min hjärna "SVÄÄÄNG!", jag tänker "Men guuu vilken plogkant dä va här plötsligt, va konstigt!" och Alex skriker "Men vad i helvete gööör du?!!". Då kopplade det och jag väjade för diket i sista stund.. Sweet jesus..

För att skydda omgivningen från mig själv idag har jag ägnat mig åt sånt som inte krävt så mycket av hjärnkontoret, tex. avloppsrensning och trappstädning. Därefter kände jag mig sjukt illamående över fynden under handfatet men oxå glad över att ligga på plus hos grannarna igen för ett tag framöver!

Dagens (/veckans/årets/tidernas) höjdpunkt och en riktig jävla powerboost för mitt ego var ett samtal mellan två personer som jag ABSOLUT inte skulle höra! Ett rumsrent utdrag:

" Vet du vem JAG pratade med förut?? ..Jo, Maria Modin! Hon som jobbar på Ambulansen du vet.. Hon ser ju så sjuuukt jävla bra ut!"

...Jojo, man tackar! WAHAHAHAHAHAHAAA!!! Va bara tvungen att dela med mig av den här då den kan komma väl till pass nån gång då man känner sig extra amöba-lik..

Efter måndag kommer tisdag likt solsken efter regn.. Det blir en fantastisk dag, det känns lång väg! :) Mycket pga att det vankas efterlängtad kvalitétstid med kärleken! Mums!

..Jo men just ja!

..som exempel på ledorden vill jag citera Liam då jag lyfte upp honom helt appropå i famnen, tidigare idag.

Liam: "Mamma, tänk om du inte finns hos oss för alltid.."
Jag: "Jaa du.. usch! det får vi verkligen hoppas att jag gör!"
Liam: "..För jag älskar dig så.."
Jag: "..Å jag älskar DIG! Mest av allt i heela världen!"
Liam: .."Å Leopold väl?"
Jag: "Jaa såklart, NI är min värld"
Liam: "Mamma, jag skulle sakna dig så mycket om du inte fanns!"
Jag: "..Å jag dig!"
Liam: "Mamma, bär mig till spegeln!"

...(gör så..)..

Liam: "Titta så fina vi är tillsammans mamma! Å du är så FIN när du ser ut så här!"
(..I ull-max-underställ och okammad fläta men med ett BRETT léende..)

Söndagkväll

Sätter punkt för en underbar helg som inte blev som jag tänkt mig men väl så underbar!
Ringer kärleken som på sitt ljuvliga sätt svarar med "VAR ÄR DU??", jag svarar "1 timme för långt bort..?" Sen lutar jag mig tillbaka på pinnstolen, blundar och njuter av hans skratt.. Är glad att jag sitter ner då det tenderar att göra mig knäsvag!

När vi lagt på upprepas frågan "Var är du?" i huvudet och jag känner att det är hög tid för en uppdatering här!
(SusieQ var så inihelvete slö med sin blogg att jag såg den som nerlagd åsså kommer den underbara människan med en uppdatering! Då är det bara att hänga på... ;)

Januari är snart ett minne blott...
Känns som det varit en lååång månad men som om man ändå snubblat sig igenom den för att få tiden och stegen att räcka till.

En känslosam månad. Så mycket glädje, sorg, tragedier, tårar, lättnad och hopp.. Så många viljor, så lite makt, så många sysslor, så lite tid.. Så mycket iver, osäkerhet, trygghet och ovisshet.. Så många frågor, så många svar.. Underbara möten och vedervärdiga konflikter.. Så många överraskningar och besvikelser. Överraskningar - trevliga och mindre trevliga.. Så många okontrollerade skratt och tårar.. Så många minnen, så mycket framtid...... Så mycket lycka!
..SÅ mycket av det vi kallar LIVET!

..Å MITT liv leker till skillnad för många i min närhet! På så många olika sätt kämpar människor för att ta sig igenom varendaste dag i ett levande, stabilt stycke. Kånkandes på offattbara bördor.

Ledord för Januari: Ödmjukhet. Tacksamhet. Kärlek.

Mitt 2011

Det första minnet av året som gått är hur benen viker sig under mig på ett hotellrum i Stockholm. Allt omkring mig försvinner i ett töcken. Hela mitt väsen lamslås av en fruktansvärd känsla - panik. En nyckel i mitt innersta vrids om, låser en del av mig. Föralltid.
Finner mig själv i en helt absurd situation där jag står helt handfallen. Kan inget göra, inget säga, bara finnas. Begrepp som sorg, förtvivlan, saknad och maktlöshet får en helt ny innebörd. Ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen. Den insikten river i mig, klöser min själ i bitar.
Så vaknar jag plötsligt en morgon, till en helt ny värld. Minns hur jag verkligen tittar på spegelbilden av mig själv och frågar mig själv vad det är jag ser? Finner mig själv med famnen full av nya värderingar och synsätt. Dessa, som tidigare varit så tunga att bära, blir till redskap. Personen i spegeln ler mot mig. Jag ler lite prövande och fånigt tillbaka och säger "Nä nu jävlar..!"
Sedan börjar jag gräva i mig själv. Fundera, sortera, prioritera och omvärdera. Blir snabbt varse att hur jag mår och hur mitt liv ser ut, till allra största del är beroende av de val jag faktiskt gör. Låter säkert logiskt, men att VERKLIGEN förstå det, gör en otrolig skillnad!
Vid ett tillfälle ser en person i min närhet rakt igenom mig. Ser den kamp som pågår inom mig trots den fasad jag byggt upp. Likt ett plank runt en byggarbetsplats ni vet..
Hon sätter ord på mina känslor och bekräftar det jag så väl vet, att mitt hjärta är låst. Mina knän viker sig. Känner mig rädd först, avklädd, genomskådad och SÅ trött. Sedan blir jag glad och SÅ tacksam över att faktiskt ha blivit sedd. Hon ger mig styrka och ytterligare redskap för att avsluta det jag påbörjat. Kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över det och DIG!
Arbetet fortskrider dag för dag. Jag gör mina val. Jag tar konsekvenserna av dem. Men orden "ditt hjärta är låst" stör mig! Det låter så hemskt, så sorgligt, så INTE JAG på något sätt! Vad betyder det?? Jag har väl alltid haft ett öppet, stort hjärta?! Tagit till mig människor som varit i ett behov av en sådan som jag? Det stämmer inte! Hur är det möjligt? Kom igen?!! Från att ha varit så öppenhjärtlig, omfamnande och omhuldande till att nästan förakta människor som faktiskt är fullt kapabla att göra val, men som ändå på något sätt väljer att stå handfallna. Att inte välja, att på bästa möjliga sätt ta vara på det liv de välsignats med? "Mitt hjärta är låst". Ska jag aldrig kunna älska mer?
Jag försöker således att VÄLJA att låsa upp mitt hjärta. Det går inget bra.
Så en dag... När en person vänder ryggen till mig, känner jag plötsligt mina hjärtslag i varje steg han tar ifrån mig.
Här står jag nu. Jag är ett med min spegelbild. NU förstår jag att det som låstes inom mig, den dagen i februari, inte var negativt eller ämnat att skada mig. Tvärtom! Det gav mig "bara" ett helt nytt perspektiv på mig själv, mitt liv och mina val.
Tack Peter.