God Jul!

Historien upprepar sig

Väcktes av det fruktansvärda beskedet att Kristoffer lämnat oss. Fina Kristoffer.. Kan i skrivande stund se honom komma emot mig på Sandnäset, med sitt pliriga fnissiga léende "Men tjänare Modin! Är du verkligen alltid så glad?".
Jag blev alltid glad då jag träffade honom. Hans léende liksom smittade av sig och han log alltid emot mig..och hans kramar, hans björnkramar.. En sån kram man aldrig glömmer. Av en sån person man alltid kommer att minnas.

Fick beskedet av Johanna så snart jag slog upp ögonen. Morgonen blev till ett töcken av förfäran, tårar och telefonsamtal. Berättade för mina små gryn varför jag var så ledsen och förvirrad. Liam tittade på mig, strök mig på kinden och pep iväg in på sitt rum utan ett ord.
Efter en stund kom han ut med en teckning.
"Mamma, eftersom du är så ledsen för att din kompis dött så får du den här av mig. Det är du (i mitten), jag (t.v), Leo (t.h) och Loke!"

Märk väl hur han ritat att jag håller om dem.. Underbara älskade unge! JA, jag är eran mamma och jag håller era händer för en stund - men era hjärtan för evigt!

Det har varit en rofylld och stillsam dag. Passande, då det emellanåt varit kaos i huvudet. Ett kaos av tankar färgade av sorg, förtvivlan, fasa, uppgivenhet, ilska, fina minnen, glädje och tacksamhet..
Var ute i nästan 3 timmar efter lunch. Byggde en snölykta där vi tände ett ljus, åkte kälke med grannpöjkan å deras fina mamma och hade snöbollskrig som avslutning! Inget värmer bättre än ens barns underbara hysteriska skratt, trots att man är totalt mulad!

Dagen har även bjudit på en hel del existentiella frågor, diskussioner och påståenden.. främst från Liam, min 5 åring..

L: "Mamma, varför måste man ha föräldrar när man är vuxen? ...Eller vänta, jag vet! Även fast man är 15 år eller 2 år eller 100 år eller 101 år är de alltid kvar va? Är det rätt?"
M: "Ja det är helt rätt. ALLA har föräldrar och de har man föralltid"
L: "Men om de dör då? Vad händer då?"
M: "Ja då dör dom, finns inte mer, men de kommer alltid vara ens föräldrar ändå! Man får inga nya! Men man kanske har gudföräldrar om man har tur!"
L: "JAA! Det har jag! Det är Biggan och Geger! ...Men vad betyder gudföräldrar?"
M: "Det betyder att det är dom som ska hinna lära dig allt ovett jag inte hinner med om jag eller pappa skulle dö! Så dom är mycket speciellt utvalda!"
L: "Men mormor och morfar är ju dina föräldrar, om de dör då..? Om mormor,morfar,farmor och farfar dör...vad händer då?"
M: "Då har man kanske syskon och jättebra kompisar omkring sig!"
L: "Men om DOM dör då? Om ALLA dör??"
M:" Du hjärtat, man är aldrig ensam.................................... Eller, ingen ska behöva vara det iallafall".



Nu ikväll var vi på Julkonsert i kyrkan jag och grynen. Så fint och stämningsfullt! Tände ett ljus och fann ro att sitta i kyrkbänken med mina små levande yrväder! När småtjejerna klämde till med "Gabriellas sång" kom tårarna, ofrivilligt och utan ände. Fick gömma mig runt halsen på Liam en stund. Den sången har liksom blivit till mitt främsta budord med tiden. Väcker SÅ mycket känslor, speciellt idag.





När Liam lagt sig på kudden tackade jag honom så mycket för att han tröstar mig när jag är ledsen, för hans stora STORA hjärta och för att han finns! Han svarade med ytterligare en strykning på kinden och "Jaa mamma, det var väl en himla tur att MITT ägg hann först och ingen annans.."

Har egentligen hur mycket kul å bra å säga som helst...

...men efter något intensiva (men SÅ givande) arbetsdygn, liiite sömnbrist, en Alla tiders kväll med familjen hos fina grabbarna Westerlund har jag som bomull i huvet och meningsuppbyggnaden faller som ett korthus.. :P

Men allt är iallafall bra! ...Såinihelvete braaaa! :)

Klockan 22.10

Glömde ju den kanske allra tydligaste men definitivt den minst glädjefyllda av "vinter-tecknen"! Blev alldeles kall längs hela ryggraden då jag hörde ljudet av grannjävelns snöslungedjävul! Same procedure as last year.. FAN!

Luciavaka som småbarnsförälder

Lite rörd blev jag allt ikväll då mina öron hör hur grynen genrepar och visk-sjunger luciasånger i mörkret från sängen.. Var tvungen att smyga till dörren för att tjuvlyssna.. Där och då la sig ivern och gåshuden. ..."Vet du va det bästa är? Bom-BOM! Leksaker från BR..!" En reklamjingel. Vackert.

Imorgon är det dags för den årliga magiska traditionen på dagis. Luciamorgon.. Kvällen har ägnats åt en del förberedelser som att pimpa luciakronan och mekat med tomtelyktan så att den förhoppningsvis lyser tåget igenom. Kom på att jag glömt köpa batterier(!!) men hittade tack och lov ett par överlevare i jaktradion..phu!... Ett antiklimax mindre den okristligt tidiga morgonen som står för dörren.

Nu har vintern kommit till byn, förhoppningsvis för att stanna! Det finns ju tecken för varje årstid och nu börjar de ge sig till känna för min del:
- Ikväll hörde vi den första skotern och plockade således fram peltorkåporna, med ett léende på läpparna jfr med grannen som kommer att ha påsar under ögonen till framåt april.
- Appropå grannar har vintern en förmåga att driva grannsämjan till sitt yttersta. Det börjar i vanlig ordning med att de flitiga skottarna i huset väljer att tippa omkull lasson bakom min bil.
- Parkeringen/gården rustas för strid/skoterligister. I år var man ute i tid och satte upp nå gamla granar, snören och grejer. Jag är redan förväntansfull inför resultatet av förberedelserna och nästa vinter. Då blir det troligen elstängsel.
-Man slipper ställa klockan då det snöar då traktorn som skottar oftast sätter igång mitt bil-larm.
- Appropå bilen. Snödriva. Såväl utvändigt som invändigt då barnen får vinter-ticks och bara MÅSTE rulla sig i snön precis innan de ska kliva in i bilen.
- Köpte långkalsonger för 600 kr i lördags.



För övrigt är det tiddelipomtoppenbraaaa i min/vår värld! :) Det rullar på i Baloo-dans-takt och kan inte annat än att hålla med "Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer sorger och besvär....! Var glad å nöjd för vet du va? En björntjänst gör ju ingen glá, var nöjd med livet som vi lever här..!"

Nu ska jag koka utlovad tomtegröt och värma en glögg minsann!

Måns Elliot fyller år!

Idag fyller min lille gudson ÅTTA år! Det är inte klokt vad fort tiden går..

GRATTIS hjärtat! Hoppas att din dag blir fantastisk!

Så sjuuuukt godissugen..

Kan nästan inte tänka på annat, tandvattnet rinner, förhöjd puls och jo, jag är nog lite kallsvettig oxå.. Fattas väl bara att man börjar hallucinera oxå.. Hua! Låter ju RIKTIGT allvarligt det här.. Kan ju sluta hemskt illa om man inte ser till att råda bot på det..

..

För mig har sjukvården två världar..

..En uniformerad och en privat.

Jag kan, utan att tveka en sekund, säga att jag trivs sååå mkt bättre i den uniformerade. Där känner jag mig trygg i min yrkesroll och de situationer jag hamnar i. Jag fyller en funktion, vet oftast vad/hur jag ska göra och är ändå någon som folk (oftast) lyssnar på.

Oavsett vilken yrkeskategori man tillhör finns en känsla av jämnställdhet. Man är en länk i en kedja med samma yttersta syfte: att ge en människa den vård den behöver.

Plötsligt hamnar man i den privata världen och den trygga känslan ersätts av en massa frågor och en skrämmande ovisshet. Man är plötsligt hjälplös, utelämnad. En skugga.

Ens ord, teorier och åsikter blir till en viskning. Är det ens någon som hör? Doktorerna mal på..mal ner dig. Går på med nästa fråga innan du hunnit svara på den första. En tröstlös envägskommunikation där man gång på gång få lov att upprepa det man sagt..igen och igen.. Nästan som i ett förhör! De ställer samma fråga på 10 olika sätt. Du ger samma svar eller ger dem svaren de vill ha. De frågar vad som är själva felet? Är det verkligen mitt jobb att svara på..?! De talar till din rygg, bara för att den bekväma kontorsstolen råkade stå just där..Om de ens sätter sig ner.

Det blir en lika löjlig som skrämmande föreställning.

Efter ett besök i den privata världen får jag riktigt ont i magen för de som kanske inte har förmågan/orken att prata för sig själv (vilket man sällan har då man är riktigt sjuk). För de som inte orkar/vågar höja rösten och ta kontroll! För de som ingenting vet vad gäller sjukdom, hälsa och sjukvård. För de som då inte har någon vid sin sida som kanske vet mer och törs.

Jag vågar knappt tänka på hur många tysta skuggor som faller mellan stolarna..

I den uniformerade världen har jag aldrig problem att ta en diskussion eller konflikt. I den privata känner jag mig ganska snart fånig och underlägsen och får lov att ryta i ordentligt för att de ska höra innebörden av det jag säger.

Bedrövligt!

Nu gick det ju vägen den här gången, tack gode gud för det. Så istället för att muttra mer drar jag lärdom av upplevelsen och ser på det som en nyttig erfarenhet! Tar gårdagens kommentar "De måste tycka att du är rätt besvärlig!" och är tacksam för det!