Historien upprepar sig

Väcktes av det fruktansvärda beskedet att Kristoffer lämnat oss. Fina Kristoffer.. Kan i skrivande stund se honom komma emot mig på Sandnäset, med sitt pliriga fnissiga léende "Men tjänare Modin! Är du verkligen alltid så glad?".
Jag blev alltid glad då jag träffade honom. Hans léende liksom smittade av sig och han log alltid emot mig..och hans kramar, hans björnkramar.. En sån kram man aldrig glömmer. Av en sån person man alltid kommer att minnas.

Fick beskedet av Johanna så snart jag slog upp ögonen. Morgonen blev till ett töcken av förfäran, tårar och telefonsamtal. Berättade för mina små gryn varför jag var så ledsen och förvirrad. Liam tittade på mig, strök mig på kinden och pep iväg in på sitt rum utan ett ord.
Efter en stund kom han ut med en teckning.
"Mamma, eftersom du är så ledsen för att din kompis dött så får du den här av mig. Det är du (i mitten), jag (t.v), Leo (t.h) och Loke!"

Märk väl hur han ritat att jag håller om dem.. Underbara älskade unge! JA, jag är eran mamma och jag håller era händer för en stund - men era hjärtan för evigt!

Det har varit en rofylld och stillsam dag. Passande, då det emellanåt varit kaos i huvudet. Ett kaos av tankar färgade av sorg, förtvivlan, fasa, uppgivenhet, ilska, fina minnen, glädje och tacksamhet..
Var ute i nästan 3 timmar efter lunch. Byggde en snölykta där vi tände ett ljus, åkte kälke med grannpöjkan å deras fina mamma och hade snöbollskrig som avslutning! Inget värmer bättre än ens barns underbara hysteriska skratt, trots att man är totalt mulad!

Dagen har även bjudit på en hel del existentiella frågor, diskussioner och påståenden.. främst från Liam, min 5 åring..

L: "Mamma, varför måste man ha föräldrar när man är vuxen? ...Eller vänta, jag vet! Även fast man är 15 år eller 2 år eller 100 år eller 101 år är de alltid kvar va? Är det rätt?"
M: "Ja det är helt rätt. ALLA har föräldrar och de har man föralltid"
L: "Men om de dör då? Vad händer då?"
M: "Ja då dör dom, finns inte mer, men de kommer alltid vara ens föräldrar ändå! Man får inga nya! Men man kanske har gudföräldrar om man har tur!"
L: "JAA! Det har jag! Det är Biggan och Geger! ...Men vad betyder gudföräldrar?"
M: "Det betyder att det är dom som ska hinna lära dig allt ovett jag inte hinner med om jag eller pappa skulle dö! Så dom är mycket speciellt utvalda!"
L: "Men mormor och morfar är ju dina föräldrar, om de dör då..? Om mormor,morfar,farmor och farfar dör...vad händer då?"
M: "Då har man kanske syskon och jättebra kompisar omkring sig!"
L: "Men om DOM dör då? Om ALLA dör??"
M:" Du hjärtat, man är aldrig ensam.................................... Eller, ingen ska behöva vara det iallafall".



Nu ikväll var vi på Julkonsert i kyrkan jag och grynen. Så fint och stämningsfullt! Tände ett ljus och fann ro att sitta i kyrkbänken med mina små levande yrväder! När småtjejerna klämde till med "Gabriellas sång" kom tårarna, ofrivilligt och utan ände. Fick gömma mig runt halsen på Liam en stund. Den sången har liksom blivit till mitt främsta budord med tiden. Väcker SÅ mycket känslor, speciellt idag.





När Liam lagt sig på kudden tackade jag honom så mycket för att han tröstar mig när jag är ledsen, för hans stora STORA hjärta och för att han finns! Han svarade med ytterligare en strykning på kinden och "Jaa mamma, det var väl en himla tur att MITT ägg hann först och ingen annans.."