Efter denna lyckade panikshoppingtur mötte vi upp Eva-Sofie, Jakob, Oskar, Regina och Stella på La Spezia inne i stan. Eva-Sofie hade TOK-KLOKT nog förbeställt pizzorna så vi slapp onödig väntan.. När de minsta gossarna nära nog åsamkat bagar´n en höft fraktur och nära nog hängde å dinglade i gardinerna bröt vi upp och satte av mot Sporthallen. Där fanns naturligtvis ingen P-plats.... men jag valde, i min iver, den minst uppkäftiga x-traplatsen och hummade instämmande när Liam utbrast; "Men vilken tur vi hade mamma!"
(Kände att det här kunde bli en dyr kväll....)
Vi kom in i hallen, fullspäckad med barn och nostalgi-stinna föräldrar, och slog oss ner på golvet i strumplästen. Liam spanade in scenen.. "Kolla mamma!! Där ligger en gitarr som de ska rocka med!!"
...I nästa stund gjorde en GUBBE entré på scen, med GRÅTT hår i HÄSTSVANS och fick HJÄLPA en annan LÖNNFET, GRÅHÅRIG GUBBE upp....
Liam: "Men mamma....? VEM är det DÄR???"
Mamman: "Ehh..det där Är ju...(*GULP!*)..Mora Träsk!"
Det kändes som en käftsmäll.. Då han, den (förlåt) lönnfete gubben, satte sig på en låda och rev av ett ganska trött välkomnande...Nästan anfådd efter ansträngningen att ta sig upp på scen! Jag kände mig genast blottad av min egen ålderdom och mina grå kalufs som barnen nu hängde i.. (JA. Hrm! Jag kör med "överkam" då jag dragit ut på hårfärgen för länge....... ) Jag kände hur knäna började värka, grimasen lämna rynkor efter sig och de kvinnliga formerna flyta ut på golvet.....
Men! Så snart de kom igång och dragit av några gamla dängare (Forden, Fader Abraham, Huvud-axlar-knä-å-tå, Klappa händerna när du är riktigt glá... m.fl.) jammade man med, som barn på nytt! : ) ...Även om de mest såg rätt trötta ut.... : )
Barnen röjde de 2 första låtarna, sen slog mat- o sovklockan läggdags. Jag manade på dem att hålla ut, bara en liiiiiten stund till.... till TIGERJAKT!!! : D
..Just detta nummer hade jag fsökt att berätta om innan.. Att DET tyckte mamma va JÄTTEKUL när JAG va liten!
Reaktionen jag "hoppats på" uteblev. Trötta och apatiska satt de lojt vid min sida och lät sig ändå imponeras(??) av sin mammas jakt på tigern.... När vi tillslut fann den mjuka, sköna tigern där i grottan och det blev dags att lägga benen på ryggen, vaknade Liam ur sin koma, lättade ett par cm från golvet och såg sig omkring i lokalen med vettskrämd blick!
Därefter, innan xtra-numret, tog jag och grynen ett klokt beslut att lämna lokalen innan elefanthjorden.. Alla 3 med krokiga ryggar... ; )
Trots denna bittra underton var det en LJUVLIG kväll med fina vänner! TACK ljuvliga Eva-Sofie, ljuvliga Regina å våra ljuvliga söta små barn!
...Och TACK Mora Träsk! ...Som väckte många fina barndomsminnen till liv och fick mig att läääängta efter morbror Sten! : )
(...Å TACK TACK TACK!! till Lapp-Lisorna i Sundsvall, som var nån annanstans just då... ; )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar