The incredible 2 prouldly presents; The England story.. 1-5 maj

DAG 1 - Ditresan...

Började med en nätt men nödvändig liten omväg då det inte gick några anslutningsflyg från S-vall..

Min kära pappa och smågrynen fick det ärofyllda uppdraget att köra mig till Stugun på morgonkvisten där fin mötte upp och körde oss till Frösön.. Nu var vi på väg!!!! Timingen var hör och häpna utmärkt(!) Vi hann checka in bagaget, uträtta lite toabestyr å sen var det dags att kliva på planet mot dagens första delmål, Arlanda.. Jag började slicka mig om munnen då serveringsvagnen kom rullande men då fin muttrade att klockan inte ens passerat lunch lade jag ofrivilligt band på mig själv.. : )

På Arlanda hade vi aaaaall tid i världen... Jag hämtade mitt bagage, vilket jag smart nog inte checkat in för hela resan : / Fin lämnade in sitt heliga lördagstrav, vi växlade till oss lite pund och sprätte iväg mot terminal 5, med ökande steg.. När vi hittat vår gate var det dags att gå ombord men jag insisterade på att klockan nu hade passerat lunch och vi tog oss tiden att halsa varsin flytande sådan.. Sen bar det av mot delmål 2; Mellanlandning i Oslo..

När vi klev av och följde lemmeltåget in på Gardermoen delade sig plötsligt vår väg.. Åt vänster pekade en skylt med texten "Bla, bla,bla-transfers nånting.." Fin tyckte att ditåt skulle vi gå! Men jag tyckte det lät skumt och såg konstigt ut och ville hellre följa lemmeltåget åt höger.. Jag vann tyvärr.. : / Gardermoen var ett enda virrvarr och på vår väg genom det insåg vi att tiden började bli minst sagt knapp...

När vi passerat säkerhetskontrollen, igen, och tagit ut riktningen mot vår gate får högtalarsystemet liv och gastar; "Mr. Stridh och Ms. Modin, vänligen gå till gaten omedelbart.." De som känner mig vet att jag inte alls, på några som helst villkor springer om jag inte blir jagad... Det finns dock ytterligare ett fåtal saker som sätter mig i galopp, som t.ex. en sådan här sak.... Med en ohälsosam puls och andan i halsen väser vi fram en ursäkt vid gaten och vältrar oss ombord.. Jag har gjort en exakt likadan grej tidigare men då var det faktiskt ännu mer dramatiskt och hatet från medpassagerarna ännu mer osande... Men det är en annan historia.. Eller hur Jannice? : )

Innan vi visste ordet av landade vi på dagens 3:e delmål; Heathrow.. So far so good! : ) Efter en stunds kliande i huvudet lyckades vi ta oss till ner till tunnelbanan och drog vidare till Euston station. Där skulle vi hämta ut tågbiljetter vi bokat på nätet i en sk. Self-service-maskin... Det funkade sådär och vi uppsökte en biljettkassa ist..

T: Hello Sir, we have booked these on the internet, but we don´t really know how it works...."

Gubben i kassan: "Oh gosh.. You managed to book your tickets on the internet, but you don´t know how the self service machine works??! hehehe..."

Fnittrande åt hans lite oväntade och sköna utlägg stegade vi iväg till Burger King, plockade upp varsin doggy-bag med dagens första fasta föda och satte oss på tåget mot Liverpool - resans mål för dagen!

Efter en låååång klapp-klapp resa var vi då äntligen framme... I ett underbart, grönskande England... ÄNTLIGEN var ordet!

Kvällen avslutades på en urmysig Indisk restaurang där maten tyvärr resulterade i att jag troligen aldrig mer kommer att äta indiskt.. Så nu vet jag det!

Dag 2 - Den stora dagen..

Fin nipprig som ett barn på julafton och med blandade småhopp från frukostbordet... Jag med en växande känsla av att vara räven i en hönsgård... Idag var dagen då han äntligen skulle få uppleva sin bardomsdröm; Att se sitt kära Liverpool på sin hemma arena Anfield! ..Å det finns inget ont som inte har något gott med sig! I och med vår ombokning av resan skulle vi nu istället få se dem ta sig an Chelsea.. En riktig toppmatch med andra ord! (Om man bortser från Liverpool då......höhö!! ; )

I taxin till Anfield småpratade vi med taxichauffören som undrade vart vi kom ifrån, om det var vårt första besök i Liverpool, om vi såg fram emot matchen och om vi (självfallet) höll på hemmalaget.. Tomas svarade GIVETVIS med sitt bredaste léende.. Själv skruvade jag på mig, harklade mig något, satte upp pekfingret och hann få ur mig ett "Ehum.." innan fin väste "Nu håller du käft!" Jag snörpte lite på munnen men skulle senare bli varse att hans bedömning av läget var helt korrekt.. Liverpoolfans hatar verkligen united, på riktigt! Förövrigt skulle en vinst idag gynna "mitt lag" vilket gjorde det hela mindre bedrövligt.. ; )

På Anfield var stämningen rätt lugn och mystisk på något sätt.. Vi var där i god tid(!!) och flanerade i området runt stadion länge och väl.. Besökte bl.a. ett vattenhål fullproppat med otippat lågmälda/ alt. sammanbitna röda fans.. Jag hade nog förväntat mig ett hejdundrande tjohej! Efter några kalla och ett par varv runt stadion var det dags för pisspaus och tro om jag blev förvånad över köfördelningen! Mensroom 15, Ladies 0.... Overkligt! : )

Över oss cirkulerade ett plan med texten "Tom and George still not welcome"...Höhöhö.. De är verkligen skönt råa på nåt sätt engelsmännen...

Inne på arenan var stämningen närmast magisk!! När 45.000 pers drog igång med "You'll never walk alone" kunde jag helt enkelt inte hjälpa att varendaste hårstrå på kroppen reste sig (Mina bröder ombeds läsa att jag reste ragg....haha!) Fin var synbart tagen av upplevelsen... underbart att se.. SÅ glad att jag fick vara vid hans sida denna dag (oxå!)..

Matchen slutade 2-0 till Chelsea och kan närmast beskrivas som tillknäppt...vilket tyvärr inte är ovanligt i dessa stora slutspelsmatcher.. Med tanke på den rådande avskyn mot United därtill kändes det som att de gav bort segern rent av... : / Detta bekräftades sedan av taxichauffören på väg tbax.. Han svarade då på Tomas beklagan att Chelsea vunnit med "Äh! Let them win.." ...Asshole..

MEN! Det var verkligen en mäktig och oförglömlig upplevelse att få se dessa storspelare på så nära håll! Such a shame att Torres satt bänkad..
Efter matchen blev det grav-dricka på en pub intill...Det roligaste gravölet jag varit på! : ) När vi druckit upp alla våra pengar for vi till hotellet, svidade om och drog ut på stan för middag! Hamnade på en italiensk tapas-restaurang som slog ut den Indiska med knock-out! Sen gjorde vi oss en tur på stan och tänkte slinka in på nån krog.. Problemet var bara att alla ställen spelade så in i helvete att det inte gick att vistas innanför tröskeln! Helt omotiverat galet högt!!
Tillslut hittade vi ett knäpptyst ställe där vi ägnade oss åt tokmysigt babblande om ditt å datt innan vi nöjda satte punkt för dagen..

Dag 3; Walkabout i London!

Medvetna om att London har sååå mycket att erbjuda och vår begränsade tid checkade vi ut tidigt från hotellet denna förmiddag (Nåväl.. så pass att vi hann med tåget iaf......)

När vi står på Lime station och fipplar med Self-service-maskinen (vilket denna gång fungerade klockrent - TACK Å LOV!!) utbrister Tomas; "Kolla på den där killen vad han springer! Han ser verkligen ut att ha bråttom! Höhö!"

Skrattar bäst som skrattar sist....... När automaten spottat ut våra biljetter, vi hittat perrongen med vårt tåg och lunkar därhän blåser plötsligt stinsen i sin ilskna visselpipa! Jag vet inte hur det kommer sig, men man bara vet att det är oss han visslar på och att nu är det till å snabba sig som fan!

Så vi hoppar på tåget, utan pengar och på fastande mage... Naturligtvis visar det sig att de inte tar kort ombord... Så det var väl en himla tur att vi hade med oss egen matsäck bestående av 4 öl! Vi lyckades även skramla ihop till varsin chipspåse, så det gick ingen nöd på oss! ; )

Lyckliga över att ha anlänt till London väntade oss en ännu större lycka då vi såg det magnefika hotellet vi skulle bo på.. Fancy fancy!! Tog tyvärr mkt få kort därifrån...men för den nyfikne finns det på booking.com och kan skållhett rekommenderas! ; )

Vi checkade in och begav oss ganska snart ut i den strålande försommardagen! Vi gav oss iväg, planlöst flanerande genom Kensington Gardens och Hyde Park... Heeelt underbart ljuvligt!! Vädret, grönskan, blomsterprakten, fågelkvittret och SÄLLSKAPET! : )

Vi gick å gick å gick... Snart hade vår lilla promenad blivit till en ordentlig walkabout där vi passerade många sevärdheter och välbehövliga vattenhål efter vägen... Låter bilderna tala för sig själva... ; )

En lite läskig och förvirrande sak som tvärtemot så mycket annat blir så ologisk när man flanerar i London är det här med vänstertrafiken! Fasen..det sitter ju så djupt rotat i ryggmärgen det där så man håller ju på å vrider huvudet av sig innan man törs korsa gatan! Men de är allt bra fiffiga engelsmännen... : )

Då solen för länge sedan gått ner och vattenhålen till vår förtvivlan började stänga insåg vi hur trötta vi var och hur svårt det tycktes att stoppa en taxi!? Så det var inget annat att göra än att gå å gå å gå....heeeeela vägen tbax oxå.. När vi kom till vår gata slog "Gardermoen-syndromet" till igen och vi dividerade om det verkligen var vår gata, eller om vi - enligt mig- skulle fortsätta en bit till?? Jag vann igen...tyvärr... Jag fråntogs kartläsar-rollen med omedelbar verkan.

Väl på vårt fiiina hotell tappade vi upp ett hääärligt bad och smed planer inför nästa dag..

Dag 4 - Sex, drugs or Rock'n roll??
Vi tillbringade en lååång morgon på vårt mysiga hotellrum innan vi lagom till lunch begav oss till Oxford street för att titta närmare på ett gemensamt intresse; shopping!
För mig blev det bara fönstervarianten men fin hittade ett par utsökta jeans som satt som gjutna på hans gudomliga jeansröv.. ; ) Mmmm!

Till lunch blev det sushi i China Town (where else? ; ) och under den senare delen av dagen gjorde vi oss en ordentlig pubrunda - fantastiskt trevligt!

När kvällen kom, vår sista i England, var vi fast beslutna och tokpeppade att ge oss ut på äventyr i London-natten! (Lite kuriosa bara... Det faktum att jag i början av resan insisterade på att OM vi skulle ta å dynga ner oss nån dag, INTE borde göra det sista dagen i London för att riskera en bakfylla på hemresan..................Låt oss bara säga att det inte alltid blir som man har tänkt....haha..)

China Town gav oss mersmak och därför begav vi oss dit även för middag.. Föll för en bufférestaurang där man var välkommen att äta ihjäl sig för en ynklig summa och maten var helt ok!

När vi sedan strök omkring och bara sög in stadens uteliv på en tisdagkväll blev vi stannade av en skallig och tandlös gubbe i beige täckjacka.. "Hello mates! What are you looking for this evening? Sex? drugs? or Rock'n Roll?" Hahaha!! Det var tveklöst den märkligaste inkastaren jag stött på i hela mitt liv!! Kunde inte låta bli att fundera på om han verkligen kunde ha erbjudit vad som helst av dessa kategorier... Efter ytterligare en snabb blick på honom kom vi fram till; Japp. Säkert. Utan tvekan! : )

Efter en stund hittade vi ett ställe som passade oss perfekt! Ett som hade en alldeles lagom ljudnivå för tant och överenskomliga priser på rom o cola! ; )

Det blev sent. Jättejättesent.. Men yes! Det vare värt!

Dag 5 - Tillbaka till verkligheten...

Mådde som en pissråtta när vi vaknade men det gick om sig ganska snart faktiskt! Iallafall så pass att vi nästan kunde checka ut i tid och bege oss till Paddington för lunchdate med en barndomsvän till Fin! Träffade denne trevlige unge man på en jättebra italiensk restaurang där vi skopade i oss en livsuppehållande pasta... : ) ....Time flies... Å snart var det vekligen hög tid att bege oss ut till Heathrow.. Det gick bokstavligen på räls och vi lyckades hitta vår gate precis i tid för boarding! Flygtiden hem gick tokfort och direkt till Arlanda denna gång.. Där slutade vår fantastiska resa i inrikeshallen lite väl abrupt då Fin blev tvungen att göra ytterligare ett paniklopp till sin gate.. Det kändes som någon slitit oss itu och att halva mitt hjärta följde med i farten.. Onödigt dramatiskt...bara för att människan i gaten råkat trycka på fel knapp och det nu blinkade "Omedelbar avgång" på skärmen.... morr...

Väl hemma på midlanda väntade världens bästa pappa! Han kunde upplysa mig om att allt var precis som vanligt, att inget världsomspännande hänt på byn och att Skottland och Irlands luftrum nu återigen var stängda pga askmolnet....... Jag lutade mig förnöjt tillbaka i sätet med ett léende och ett "Phuuu...." : )