onsdag 10 mars 2010

Se upp i backen!!

....Eller var det snarare "Se upp för backen!!" då vissa av oss raglade hem efter den årliga byboxningen i lördagsnatt...? ; ) ..Yeah, what a night... Å vicken dá!!
Jag, Liam, morbror Magnus och en liiite lätt jetlagad och ljusskygg, men alldeles alldeles underbar Miss Modin gjorde liksom hundratals andra en tur till Gussjöpimpeln denna fantastiska vårvinterdag! Där irrade vi omkring på isen en stund tills vi fann och tog plats i onkel brunbjörns läger! Där satt vi sedan och bara njöt av solen, knastret från en eld, snyltlunch och sällskapet av varandra.. Liam var alldeles lyrisk av alla dessa skotrar och av kvalitétstiden med sina älskade morbröder!




(Observera morbror Magnus drinkpall!! : ) ..Det blev tyvärr den klenodens sista färd..)

Fram på eftermiddan for vi hemåt för att börja linda knogarna inför kvällen.. ; ) Vi utbytte tips och idéer och hann med endel sparring innan de första gästerna flög in på nästet! En av de fascinerande sakerna med byboxning är att doping inte är tillåtet, det är absolut nödvändigt! ...Så det såg vi oxå till att hinna med..
Bästa Johanna och hennes Ångermannalänning Patrik var först in....sååå lovely att äntligen få träffa dem, få lite vuxentid och dessutom gå på fest tillsammans!! Sen flög numera utflugna Anna B och hennes nyfunna kärlek in! Lika där, underbart att ses igen...Så längesen! Trevlig kille har hon hittat oxå! ..Braa! : )
En otroligt avslappnad och lättsam atmosfär sänkte sig över oss och kvällen bara flöt på.. Jannice, fräsch som en vårvind, förgyllde förfesten med sin närvaro liksom onkel varg å det finfina sällskapet från tandläkar´s m.fl.!

Sedan ljöd gong-gongen och det var dags att ta plats i ringhörnan! På Wärdshuset var det ett ordentligt röj och en faslig massa folk! Jag fick mig en tjottablängare ganska omgående men reste mig med värdigheten i behåll ganska snabbt! ; ) Det kryllade av folk... kända och okända... huuuur kul som helst!!
När Alfredsson slagit an de sista tonerna och lamporna i taket tändes kom krögar-Anders fram till mig och sa; "Nä nu är det nog bäst att du skyndar dig hem Mia, du ska ju ha efterfest!" ...WHAT??! Jag kände hur jag genomgick en Barbamammaförvandling till ett frågetecken samtidigt som jag hörde varningsklockorna ringa.... Skulle det verkligen vara nödvändigt med förlängning?
Jodå.. Mina inneboende, Magnus och Jenny, hade gjort sig lite mer än lovligt hemmastadda på Örnnästet visade det sig och bjudit in var och varannan på sin väg ut från lokalen.. å de hade varit flitiga vill jag lova! ..Så kom det sig att det blev efterfest oxå..
Men då deltagarna började dricka colagrogg ur pipmuggar eftersom glasen var slut fick det vara nog och jag lätt gong-gongen sätta stopp för den sista ronden!

Hela söndagen låg tre utslagna jurymedlemmar i soffan och försökte utröna vem som egentligen tog hem titeln?? Det var mitt i eländet av att vara människa denna dag, en superhärlig dag full av kandidatbidrag, motiveringar, skratt och analyser... Skruvad kvalitétstid med två av mina absoluta favoritnosar..Magnus å Jenny...

I måndags bar det av till Jämtland för ett par dagars sportlovsfirande för mig och Liam! De dagarna överträffade då alla mina förväntningar, alla utom vädret... Men det gör så lite då allt annat stämmer!
Vi stannade först till i Hackås och hämtade upp fin (somjaglängtathalvtihjälmigefterienheeeeeeelvecka!!). Sedan ett pitstop i Skucku för att slå följe med resten av det bedårande sällskapet mot vårt mål - Storhogna! Det sällskapet bestod i prins W, Maj-Britt och Sven och familjen Stridh/Eriksson! Underbara typer allihop.. : )
Jag och Liam stegade sturskt iväg till skidshopen och hyrde oss varsitt utförskit för nu skulle det bli åka av! Jojjomän! ...Det var inte förrän jag på skakiga ben fått på mig hela munderingen som jag slogs av tanken "Vad i hela friden har jag gett mig in pååå???!! Jag har ju för guds skull inte stått på ett par såna här på...en evighet - minst!! Lååångt innan de här Kavringlaggen iaf!!" : /
Lilleman tog dock ingen notis av min lätta ångestattack utan bubblade av iver och kunde inte få på sig skidorna fort nog!
På något mirakulöst och krampaktigt vis tog vi oss upp i liften. När vi nått toppen och trasslat oss ur härvan av skidor (kändes som om vi hade typ 4 par var på oss...) kände jag återigen behovet av en papperspåse att andas i... Till min stora lättnad fanns 2 räddande och lite mer erfarna änglar vid min sida och jag lyckades slingra mig ur de första åken! Tack vare min stekheta älskling och hans kusin, min räddare i nöden, slipper vi ett fortsatt liv i rullstol... TACK!! ; )
Sturskheten höll i sig och ganska snart hördes Liam ropa "Men släpp mig! Släääpp miiig!" och med ett värkande modershjärta av både stolthet och oro fick han sin vilja igenom.... Å det gick ju alldeles strålande! Han störtade nerför backen i förtjusning och efter ett par åk, medan mamman fipplade med mobilen, såg jag i ögonvrån hur han grabbade tag i liften och stack iväg på egen hand! STOLT var ordet!


På kvällen bjöds det på urmysig afterski och en utsökt middag med hela gänget i Skucku.. Lovely!

Dagen efter utlovades en förbättring i väderleken och vindstilla, men det blev såklart precis tvärtom.. Grått å snålblåst.. Men tack vare mina skidglasögon och värmen i själen hade iallafall jag solsken hela dan! ; ) Jag och Liam stannade i den trygga och fullt tillräckliga "Kallebacken" medan resten gav sig ut på äventyr i närområdet.. Mot slutet av dagen fylldes mitt hjärta åter av stolthet då min lille lille lille gudson gav sig på att prova snowboard! Då fick minsann pappa Tommy känna på nerverna och hjärtat i halsgropen.. Som svar på hans oro i ögonblicken av vurpor svarade Måns bara att det inte gjorde så mycket om han ramlade, han var ju ändå bara nybörjare! Hahaha... Mr. Cool... ; )

Underbart är kort... Tack kära kära ni för underbara dagar!!

Igår, Onsdag, var sportlovet slut för vår del och vi for hem till minsteman så vi längtat sååå efter! Kvällen tillbringades i hemmets lugna vrå med middagssällskap av morbror Alex och myspys.. Fick lov att avnjuta veckans Grey´s på egen hand då de andra hängivna hade annat för sig.. Hur man nu kan ha det en onsdag kl 21?? Obegripligt.
Ljuvligt är att det blev en kort vecka.. Alldeles snart är det helg igen! Då återvänder jag på egen hand till Jämtland för ett par dar med fin.. Lite målning och pyssel med prins W:s rum står på agendan och förhoppningsvis hittar vi på nåt annat skoj oxå! Återstår att se vad det kan tänkas bli.. Längtar!
Tokkär tjej och stekhet jämte..

Inga kommentarer: