torsdag 10 december 2009

Semesterkarameller DEL 2...

SUCK! Det börjar kännas riktigt avlägset nu... Vår underbara semester är ett minne blott... Men åååh så gött vi hade det...... Heeelt lovely! För att spä på avundsjukan och drömma mig tillbaka kommer här lite plockgodis.. ; ) ...å en och annan sur karamell...

Fredageftermiddag 27/11
Efter en lyckad resa som gått som en dans landade vi i Las Palmas. Jag ÄLSKAR den känslan, då man kliver direkt ut i solen och värmen... Vårt hotell, Riviera Marina i Playa del Cura, visade sig vara en riktig fullträff.. Sååå fräscht och fint! Vi hade bokat en juniorsvit och hamnade på 3:e våningen med utsikt över poolområdet och havet bakom. Rummet var finfint och modernt inrett.... Kanske lite för modernt för vår smak då vi upptäckte att skithusdörren var av genomskinligt glas(!) Hur tänkte man då?! Här fanns vare sig utrymme för blyghet eller privata toabesök... : )
Till min stora fasa upptäckte jag snart att min kamera lägligt nog lagt av!! Den ville inte alls vara med...trots desperat mixtrande med inställningarna och dansk handpåläggning... Inte för att det i sig hade nåt att göra med skithusdörren... ; ) Fick tillslut ge upp och acceptera att det bara skulle bli mobilbilder..
Barnen tjatade ihärdigt om att bada... Jag kände mig lite som pappan i "Vi hade iallafall tur med vädret" då poolen visade sig vara en isvak men manade på..."Men baaaada nudå!" Sen tjatades det inte mycket mer om den saken...
Vi hade intelligent nog köpt till något som kallas Sun Garden inclusive vilket innebar 5 middagar och 5 luncher i hotellets bufférestaurang till ett löjligt pris.. SÅ bekvämt att bara gå och ta för sig när det började kurra i magen. Helt ok mat dessutom upptäckte vi redan första kvällen! : ) Kvällen avrundades med lite vuxen kvalitétstid på balkongen, vilken faktiskt skulle bli vår enda uppesittarkväll på tumanhand! Vilket iofs kanske var tur... haha!

Strandkrabbor
Dagen därpå gick vi de få stegen ner till stranden och provade lyckan i havet... Å vilken lycka! Det var hur varmt och gott som helst i vattnet och vågorna var underbara men förrädiska! Det gällde att stanna kvar under ytan och kontrollera att allt satt där det skulle efter att ha blivit attackerad av en... : ) Vi förälskade oss i den platsen och tillbringade det mesta av våra dagar där.. Vi besökte iofs grannstranden, Amadores, som är känd för sin vita sand från Bahamas(!) och blågröna vatten en förmiddag... Men där kryllade det av människor och vi fick snart klaustrofobi och "hemlängtan".. : )


Balkonghäng
Blev det som nämnts inte mycket av på senkvällarna.. Men det bjöds ändå på flera mysiga och minnesvärda stunder.. ; ) Det blev t.ex. en del kortspel (Jag har lärt mig 5 kort och är en riktig haj!), Fia med knuff, läxskrivning, kvällskonserter från poolbaren..(Inga Idolämnen direkt men charmigt på sitt sätt!) och annat trevligt samkväm!
Bland topplaceringarna av "Det bästa på balkongen" ligger tillfället då vi alla är samlade där ute och Tomas börjar berätta om den gången de varit till Spanien... Jag garvade som bäst åt hans historia om de stackare som råkat låsa sig ute på sin balkongen då Winter utbrister "Men pappa! Dörren går inte att få upp!!" ...Mycket riktigt... "Skrattar bäst som skrattar sist..."

Giraffen och Björnen, "Lollo & Bernie"

Dök upp lite nu och då som "gubben i lådan" till barnens förtjusning! Hotellet erbjöd olika aktiviteter hela dagarna för de små.. Det var bara att anmäla dem, betala 5 euro och skriva upp var föräldrarna kunde återfinnas... Personligen tycker jag att det skulle kännas si sådär att sätta upp sitt namn på den listan, att man finns vid poolbaren, och sen lämna sitt barn med dessa två, små blonda trötta tjejer som tycktes gäspa och släpa benen efter sig vart än man såg dem.. : / Däremot hade de Minidisco kl 18 på kvällarna där även föräldrarna var välkomna att aktivt delta! Gissa om jag blev stolt då jag en kväll utnämndes till dagens disco-mamma!!! Hade jag haft skägg hade jag gjort som Blyger och dragit det över ansiktet! ; ) Winter var inte lika imponerad utan undrade mest hur 17 det gick till då jag inte ens kunde koreografin! Hahahaahaa.....

Appropå 17.....

Jag har ju den talangen att svära och häva ur mig saker i tid och otid... Ibland lyckas jag briljera med ett aja-baja-ord så många gånger i en och samma mening att jag faktiskt själv funderar på om jag har det där syndromet - Tourettes, eller vad det heter... Det låter hursomhelst jä... jäämarns illa.. Speciellt då det sedan kommer som ett eko ur sönernas små söta trutar... För att råda bot på mitt osmakliga beteende kom jag och Winter överens om att han skulle få 50 cent för varje svordom han hörde! När min semesterkassa ganska snart började ta plats i hans plånbok inbillar jag mig att pojken, ädelt nog, faktiskt låtsades att han inte hörde ibland... hahaha.. Jag bet mig i tungan ett otal gånger under veckan och måste nog säga att jag inte är botad, men på bättringsvägen! : )

Palmitos Park

Är en jättefin djurpark som är väl värd en heldag! Där finns bl.a. en massa häftiga papegojor och andra fåglar att titta på.. men även apor, alligatorer, fiskar, orkidéer, fjärilar, ormar, ödlor, ögongodis och annat spännande! Parken är belägen upp efter en bergssida och längst upp finns en platå där man har rovfågelshow - urläckert!

Jag har sett det en gång förut men var lika imponerad efter denna gång.. Efter showen pratade vi lite om vilket djur man helst skulle vilja vara.. Jag valde en örn, Winter en dinosaurie och Liam en sån här sötnos..
...Kommer inte på vad de heter! Påminner om Timon (Han den lilla typen i Lejonkungen!) Liam blev iallafall helt såld och skrattade förtjust åt dem då de flög omkring i sin glasbur, ivrigt grävande i sin jakt på frihet.

Vi såg även en underhållande papegojshow! Vilka imponerande små flygfän! De cyklade, åkte rullskridskor och rutschkana, lade pussel, räknade och en massa annat helgalet... Det var en fin dag med många "wooooh..." : )


Semestermagar..
Ja är det inte lite typiskt svenskt det här med att någon i sällskapen troligen drabbas av matförgiftning någon gång under veckan...? Vi hade oturen att samtliga män i vårt sällskap åkte dit, mer eller mindre... Usch och tvi vilka nätter det var! Själv fick jag uppleva en annorlunda, tveksam hårinpackning och var glad att sandhinken vi köpt kom till användning på fler en ett sätt....... Annars klarade jag mig med magont pga oro för mina sötnosar.. Tack och lov vände det ganska snabbt!

Hemresan.... : (
Ja jag har sällan sett maken till vecka att gå så fort!! Helt overkligt... Plötsligt var det dags att säga tack och adios! Vårt sengångarsällskap sölade som vanligt på in i det sista, eller mer, och jag kan fortfarande undra vad busschauffören egentligen muttrade då vi kom utstormande till transfern nåååågra minuter sena... Jag fick minsann baxa in mitt bagage själv iallafall... ; )
Redan på flygplatsen, på väg ut till planet, lade jag märke till en något oroväckande bagagehantering.. Jag såg förundrat på hur bagagepersonalen ryckte på axlarna och kastade omärkt bagage åt sidan...allt från barnvagnar och bilstolar till kartonger och väskor.. Kunde inte låta bli att undra var de hörde hemma...? På väg ut på plattan låg vi bakom en sån bagagetransport som plötsligt tappade 3-4 väskor.. Kunde dock konstatera att det inte var min iallafall..! : )
Flygresan var helt ok men samtidigt rätt ångestladdad...Jag ville verkligen inte hem!!
På Arlanda, vid bagagebanden, rådde totalkaos och det stod till synes övergivna väskor överallt... Mitt i allt ihop en stor vagn som man höll på att fylla med en massa väskor som troligen hörde hemma någon heeelt annanstans.. Min klump i magen växte och mitt sjätte sinne försökte säga mig något jag inte alls ville höra... Lite längre bort stod något så märkligt som en massa 5-litersdunkar i plastpåsar... Istället för att fundera så mkt på vad de innehöll drog vi slutsatsen att de skulle till Helsingfors..
Så snart alla i sällskapet fått sina väskor, utom jag såklart, kände jag direkt att min verkligen var försvunnen.. Så det blev till att förlika sig med en annan känd roll-karaktär (Stig-Helmer), anmäla den försvunnen, peka ut dess ungefärliga utseende och hoppas på det bästa...
TACK och LOV till SAS så gick det inga anslutningsplan till Östersund den tiden på kvällen....så vi slapp säga hejdå på Arlanda.. : ) Tomas och Winter flög istället med oss hem över natten och blev hämtade av bästa pappsen på lördag fm.. På Midlanda då min bästaste pappa mötte oss kände jag ändå att det var helt ok att komma hem... Man hinner ju faktiskt längta liiite under en vecka ändå! Inte hade jag mycket att bära den sista biten heller.....förutom en gnagande längtan efter Leopold!

Tack fin för en underbar resa och för den du alltid är - för mig och för oss!

2 kommentarer:

Catharina sa...

Åh va avis jag blir!! Vill oxå fara till sol o värme...
kraaam

Eva sa...

Tack för fortsättningen! Härlig läsning är det...! Kram!