Semesterkarameller.. DEL 1

Torsdag 26/11 - Resans början

Dagen började med att jag äntligen fick åla mig ur den gröna uniformen och med känslan av att jag hade aaaaall tid i världen.. Jag skulle ju bara....Färga håret; Absolut nödvändig sistaminuten-åtgärd som tog betydligt längre tid än vad jag räknat med och med korpsvarta stänk både här och där. Packa färdigt; lägga i, plocka ur, lägga i och plocka ur....beslutsångesten var ett faktum. Släppte det och tänkte att det hinner jag sen.... Skämmas lite inför grannarna som inte tyckte min trave med sommardäck matchade adventsgranen på gården och istället erbjöd sig att bära ner dem i källaren... Hämta Liam, tokpussa på minsteman, in i bilen och iväg till stan... Pustade ut och släppte ner axlarna på Sunnåsrakan och tänkte att nu var det luuugnt..

Hämtade passet på polishuset och drog en lättnads suck då det verkade vara i sin ordning. Fortasatte ut till Birsta... Strooooosade på Stadium och kunde snart konstatera att det sannerligen inte var säsong för bikinibyxor, men det fanns ju så mycket annat att titta på! Försöka att med samlad ton och lugn förklara för Liam att vi inte hade tid att gå in på Toys r' us.

Tog ett par varv inne på Birsta City där de sista slutade i galopp då jag insåg att klockan och jag inte var riktigt överens. Men! Jag hittade faktiskt jättefina, billiga, sandaler till grabben tack vare guds expiditgåva till människan på Din Sko.. : ) ...Mina blev betydligt svårare att finna...och en förmögenhet dyrare... : / Liam behövde nya kläder så det blev även en spännande shoppingstund på H&M där han fick välja alldeles själv... Stolt som en tupp berättade han i kassan att han skulle ha med de här coola till Gan akaria... Söööööt!!

Skulle ju förstås haft en lämplig reseplånbok oxå...När jag äntligen hittat en som uppfyllde alla mina typ 30 krav hamnade jag bakom en lustigkurre i kön som begärde en fullständig och MYCKET ingående demonstartion av en resväska... SUCK!! Man fick intrycket av att han antingen var extremt perfektionistisk, samlare, knäpp eller bara totalt fascinerad av resväskor... Fick nästan lust att småprata lite och fråga vad han egentligen skulle ha den till..?? Sen var ja ju tvungen att springa in på Willys också där de helt omotiverat flyttat barngrejsavdelningen med det jag skulle ha vilket orsakade att jag nästan gick vilse.

Kastade en blick på klockan och utbrast något ovårdat.. Ringde till mamma och frågade desperat om vi fick äta där innan pappa skjutsade oss til flyget..? Det fick vi med följdfrågan..."Men då måste ni väl komma hit snart? Ni måste ju åka om drygt en timme!" Jag mumlade något i falsett och satte fart hemåt.. Passerade Sunnåsrakan igen fast med en växande panik i magen..

Väl hemma slet jag upp dagens inköp ur sina påsar, pressade ner dem i resväskan och sket vid det här laget fullständigt i vad som för övrigt fanns där.. Kollade klockan.. Ok... Hade 5 minuter på mig att stänga väskan och packa ihop handbagaget som ännu låg prydligt uppradat på köksbordet... Resväskan gick självklart inte att stänga. Helt omöjligt. Inte ens med våld - eller ännu mer.. Det var i själva verket låååångt ifrån.. Fläkte upp den och slet ut det jag direkt kunde konstatera var öndigt. Provade igen - ingen skillnad. Ut med mer grejor - samma resultat. Provade att flytta om - icke.. Hjääälp! Kliade mig förtvivlat i huvudet och började desperat plocka bort än det ena än det andra tills jag slutligen och med hela min kroppstyngd kunde stänga f-nskapet... Sedan bar jag graciöst ut min 1-veckas packning med den imponerande vikten av 26kg till bilen, for ner till middagsbordet där jag pressade ner en bit ugnspannkaka på 30 sekunder medan pappa varmkörde bilen. Denna gång passerade jag Sunnåsrakan apatisk och minns inte mycket av det.

På Midlanda då vi satt i tryggt förvar i Sundsvallsflygs glasbur fick jag äntligen tag i Tomas som jag knappt hunnit prata med på hela dan. Jag ville mest tala om hur glad jag var, att det nu var riktigt nära tills jag fick se honom igen... Sen ville jag veta vad hotellet hette där vi skulle sova över natten... Han hade glömt att skriva ut bekräftelsen och mer eller mindre gissade.. Nåväl, jag ringde nummerupplysningen, bad dem koppla och frågade en vänlig receptionist om det möjligtvis var där vi skulle bo.....? Något road men med god min svarade han att det stämde och vi var sååå välkomna!

När vi lyft från Midlanda började jag äntligen att återfå färgen och en normal andningsfrekvens men istället förlora hörseln pga av motorljudet från proppellrarna (?? Heter det så..En propeller, flera propellrar...?? haha...). På Bromma väntade en sockersöt kusinvitamin Jenny Pyssen Modin i vänthallen. Hon såg ut som en sugpropp mot glaset då vi kom...En underbar syn med åtföljande underbart, efterlängtat kramkalas!!! Inte nog med att hon är så söt...hon är väluppfostrad också! Med sig i bilen hade hon en serietidning till Liam och en kall öl mamman - Jojomän! : ) På väg mot Arlanda kom jag på att jag faktiskt inte visste var hotellet låg.. Vi började med en chansning som inte gick in... Rinde receptionisten som vänligt förklarade vägen.. Då inträffade ett lustigt fenomen! Jo ni vet när någon säger "Tjena, hur är läget..?" ...och man liksom automatiskt svarar "Jorå tack, bara bra!" (Även om det i själva verket är dynga!) Det blev lite lika med det här... Han förklarade vant och utförligt vägen, tappade bort mig efter andra eller tredje svängen och när han tillslut frågar om jag förstått svarar jag bara "Jaa då! Nu hittar vi nog!" ....Är det särskilt smart eller?? Fick snart ringa upp igen och beslöt mig för att hålla honom kvar i tråden denna gång... Men då jag ansåg att vi började närma oss tackade jag återigen för hjälpen och la på. Omedelbart blev jag osäker på om han sa 500 meter före eller efter macken...? ...Å skulle vi verkligen svänga höger...? Jag ringde inte mer utan förlitade mig på uteslutningsmetoden. Efter några försök och U-svängar som min chaufför verkligen gillade att göra hittade vi fram. Strax efter anlände även Fin och prins Winter och cirkeln var sluten! : ) Inne i receptionen försökte jag mest gömma mig bakom Tomas och stirra ner i golvet under incheckningen. Efter några snålt tilltagna timmars sömn bar det vidare av ut till Arlanda och terminal 5...

Äventyret hade börjat... ; )