Leopold v/s svart tuschpenna......

= en nyupptäckt konstnärstalang! ......eller? Jag befann mig i köket, kanske något ofokuserad, med fin i örat då det plötsligt blev bedrövligt tyst i den södra flygeln..... Ja ni vet, en sån där tystnad som man märker efter ett par minuter just för att den är så tyyysssst....

....underbara barn...

I spänd jakt på Leos alster tröck jag luren allt tätare mot örat... Då jag upptäckte de tre... fyra olika motiven på golvet kände jag att jag skulle vilja ha en sån där brun papperspåse att andas i.. Tack och lov fann jag inga fler alster...det kan ju tänkas att de finns...? ..men att hjärnan bara stängde av och gick in i viloläge....? ...Det lär ju visa sig med tiden... : /

Jag har, med handen på hjärtat, mycket svårt att hålla mig för skratt i sådana här situationer..
iallafall då den värsta chocken lagt sig! Tänk dig själv..... Hur skönt vore det inte ibland, att bara greppa en kolsvartastesvart tuschpenna å bara gå lös på golvet?!

Jag har haft en sån kväll....

...Då jag istället för att måla åskväder på parketten, på ett mer moget och vuxet sätt, pratat en hel del i telefon, tagit in det som sagts till mig, pratat med mina barn via viftningar och annat eget teckenspråk, kliat mig i huvudet, skakat på det och undrat vad det är för fel på folk...??? Vissa ger visst aldrig upp? ..Visst, nobelt i sig...men nu råkar det ju vara självaste "herrn" i byn som vaknat igen.. Sorgligt nog ändrar de ens ansiktsfärg till mossgrön och höjer pulsen med ca 10 slag/min varje gång... Det är dock bäst att inte vidröra det ämnet mer i detta offentliga forum.....man riskerar nämligen att bli polisanmäld för förtal........Bah!

Istället för att elda upp mig mycket mer sjönk jag ihop på golvet med småtrollen i en belåten hög och byggde Briotåg... Mmm! Det kan verkligen rena ens själ från minusinkräktare! : )

Kl 21 var det dags för veckans Greys.. = veckans balsam för själen! ; ) Underbart avsnitt som fick mig att inse att alla verkligen borde rita med tuschpenna på golv och väggar lite oftare...

Dagen idag började för övrigt med en ilsken och envis huvudvärk... men efter en Ipren, ett par timmars extra sömn och lunch på Wärdshuset i gott sällskap kändes det ack så mycket bättre! Tog med mig Atlas uppåt Väckesjön, vek av längs Kajsa väg neråt Märrgård för att finna "Sjunnes stig" ner till elljusspåret som förde oss till Jala och därefter hem......

Sen svor jag, som alltid, att det minsann skulle bli en vana.. Med tiden har jag lärt mig att vi får se är det mest sanningsförankrade... så vi får just... se... ; ) Det var hur som helst SÅ vackert på skogen! Lagom kall, hög luft med ett par snöflingor singlandes från skyn... och turen gick över vackra, gamla bonnskogsskiften... I hopp om att det föralltid skulle se ut så.... men träd växer ju de oxå..

Som grädde på det patetiska och djupa moset...... ; )....

..."Kärlek är...t.ex. att få en ask choklad av någon man älskar trots att denne är mycket väl medveten om de extra, icke klädsamma kilona......men som ändå gör det av tacksamhet...Av kärlek, mån om ditt välbefinnande och samtidigt medveten om att du är en godisgris...." : ) ....TACK!

...Förövrigt gjorde jag ett fullt hörbart uttalande om att jag skulle spara den asken till ett "speciellt tillfälle" då den verkligen kändes speciell och var så fint inslagen............Ikväll, en lagom skitonsdag, efter Greys var ett sådant tillfälle tyckte jag... ; )

TACK fin... för allt!