Greetings from Klövsjö!

Nämen nu tycker jag att ni väntat länge nog på rapporteringen från Klövsjö...? Det är ungefär som när man varit på charterresa 1 vecka å vykortet kommer fram två veckor senare....
Å eftersom jag, helt seriöst, troligen börjar bli dement på riktigt är det väl bäst att passa på medan man minns? Jo men det är säkert!! Idag frågade jag en av mina bästa vänner om hon fortfarande jobbar kvar på samma jobb......HALLÅ??? ....Häromdan (kan ha varit i morse lika gärna..) nämnde Jannice något om deras små 4-benta underverk varpå jag utbrast "VA?!? Har ni fått kattungar????" ....Tystnad.......och sedan "Öhh.... Jaa..... Hrm! Vi ringde ju å berättade det för dig då du var i Klövsjö............."
Det kusliga är att det då blir ett "Ja men just ja!" ...men på nå vis känns det ändå som man drömt det...?

...Ja men nu var det Klövsjö vi skulle avhandla... : )

Vi åkte alltså dit förra veckan och hade fyra tokmysiga dagar.. Det är något visst med den platsen på jorden...något magiskt! ...Men i ärlighetens namn flög tanken "vad har vi gett oss in på...???" då vi anlände på fredagkvällen..

Med "vi" syftar jag på mig själv, mina barn, min Biggan, Biggans son min gudson Emil, Monica (min vän Biggans syster och en av mina toppenflickor), Julia (min vän Biggans systerdotter och min gudson Emils kusin!) och sist men inte minst Casper å Kenzo - vårt skydd mot fula fjällgubbar....Ett härligt gäng med andra ord! : )

Lördagen blev kanonfin med strålande sol och en himmel lika blå som grabbarnas galonbyxor... Då bestämde vi oss för en utflykt och lagom till lunch var vi väl klara att dra iväg på skotern!

Monica gick till fots med vagnen då det var dags för Julia att sova.. När vi kom ner på sjön blåste det något alldeles hemskt...Biggan (även kallad fröken manjana av sin svärfar.... fniss! fniss!) for fram å tbax å letade ett lämpligt ställe, ringde sin syster och ändrade planer, ångrade sig och ändrade sig igen.......

När Monica tillslut tagit sig ner med ekipaget på isen hade vi ändrat oss igen och beslutat att söka lä uppe vid stugan... Då trodde jag att Monica skulle slå sin lillasyster....

Men näe då, hon ryckte bara lite på axlarna å gillade läget (Heeelt otroligt samlad människa...). Så där på altanen till stugan satt vi sen och hade utflykt....bara njöt och älskade livet!

Barnen sov, väluppfostrat nog, sin middagslur samtidigt så mammorna fick lite tid att tjattra å ägna sig åt mammiga grejer... ; ) När gullungarna vaknat blev det lite pulkaåkning innan det var dags att gå över till Inger å Ove och dukat bord! Härligt! Det är alltså Biggans underbara svärföräldrar som praktiskt taget bor där uppe jämt....lyckostarna...

På söndagen var solen putsväck såklart och de allt för välbekanta lapphandskehelvetena föll tätt från himlen... Trots detta sken solen i sinnet så vi beslöt att trotsa vädret å ge oss ut på utflykt iallafall - det var ju trots allt vindstilla....MEN....det blir ju sällan som man tänkt sig...dagen slutade med en simulerad skotertur med samma mål som dagen före...

Biggan mekar litegrann...... Det ryker litegrann..... å vi åker skoter "på stället"...

Men då snön yr i luften känns det ändå rätt verklighetstroget!

Biggan får en hjälpande hand av bästaste svärfar å fixar biffen...

Så blev det måndag å det var dags att åka hem.......MEN...nu råkade vi komma på att vi faktiskt kunde skjuta upp det en dag å att Inger faktiskt fyllde år dagen till ära.... Efter ett noga övertänkt beslut, där överläggningen säkert tog hela 5 min, förkunnade Biggan att "Äsch! Idag är det måndag för de fattiga!" å saken var klar.. ; )

Med ny rem i skotern (SOM BIGGAN BYTT ALLDELES SJÄLV....nöjd?) konstaterade vi att det helt enkelt är inne med snöfall i år och gav den verkliga utflykten en sista chans....Å denna gång kom vi äääända till Ol-jons vallen! : ) Yiiihaaa!!

Med risk för att bli tjatig måste jag bara få spotta lite till på snön å tycka att det är väl för ironiskt att man ska måsta putta sin son ner för en annars så perfekt pulk-backe - FEMTON gånger (djuuupt andetag) - för att han överhuvudtaget ska ta sig ner helt enkelt pga att det är för mycket snö????????

Där satt vi hursomhelst i vind/snöskyddet, efter ett pulkaåk, och hade obeskrivligt urmysigt till framåt eftermidda´n....sen vankades det födelsedagsfika med tårta och champange hos Inger! : )

På tisdagen var det dock obönhörligen dags att åka hem....då sken solen likt en käftsmäll på himlen och det kändes verkligen jättekul..........suck!

Dessa dagar kommer jag att bevara i minnet (så länge jag nu är förmögen till det...haha!) och njuta av läääänge... Men jag hoppas verkligen att vi får tillfälle att göra om det snaaaart Biggan!!! Det funkade ju så himla bra med barnen och allt... De är ju verkligen änglalika våra barn...alltid så himla nöjda och glada....å aaaaldrig hittar de på några rackartyg heller.............?