Världens längsta vecka eller?!

Det känns onekligen så! Är mitt uppe i en helg som aaaaaldrig tycks ta slut!!! Eller ja, det är ju söndag, så visst..det går väl framåt... Kom precis på att helgen (som jag tillbringar i uniformen) faktiskt blev 1 timme kortare i och med övergången till sommartid! Alltid en liten tröst! :)

Hela veckan har faktiskt varit hemskt lång.. Den har definitivt haft sina ljusa stunder men har framför allt varit lång.

Måndag och tisdag var allt ett töcken med ledordet ÅNGEST. Jag var helt knäckt över att helgen gått så fort som den gjort! Inte hälsosamt att ha så roligt!! Haha!

Inte förrän på onsdagen, då jag for ner till stan för den årliga barn-hlr-repetitionen och fick använda hjärnan lite, började jag vakna.
På eftermiddagen utspelades en situation som satte mitt psyke på prov ordentligt. Många av er har redan hört denna tragikomiska händelse, men jag bjuder på den igen..

For på Handelshuset för att byta Liams galonbrallor (inte helt billiga Didrikssons) som gått upp i sömmen efter bara ett par veckor. Stegade fram till disken och förklarade mitt ärende för hon på andra sidan. Jag lägger på mitt allra vänligaste jag och förklarar milt att det inte var längesen jag köpt dem, men att jag förstår om hon inte kommer ihåg mig.. Herregud, 100-tals ansikten har väl hunnit passera sedan dess..? Försöker dock friska upp hennes minne med att jag höll på att pissa på mig vid tillfället och fick låna personaltoaletten. Att jag nog är deras tacksammaste kund det här året! En glimt av igenkännande drar över hennes ansikte och det rycker lite i hennes stela mungipa. Hon skruvar dock lite på sig och ropar till sig chäfen.

Chäfen: "Nä så här ska det ju inte vara! Det här fixar vi! ...Men visst hade du en jacka till oxå...?"
Jag: "Joo..den pippirandiga, en sån som den därborta..men DEN är det inget fel på!"
Chäfen: "Ok. Men vi säljer dem i SET. Du måste ta med dig jackan också om du vill byta".
Jag: "Eeeh...okeeej? Men det verkar väl lite slösaktigt..? ..Men visst, ok. Nu är det ju bara det att jag bor i Liden. Detta är ju rätt viktiga kläder för min son. Han skulle behövt ett par nya redan igår om ni förstår vad jag menar..? Kan jag inte få ett par nya byxor nu och komma in med jackan så snart som möjligt..?"
Chäfen: "Nä. Du måste ha med dig jackan".
Jag: "Ok. Men då åker jag hem till LIIIIDEN - NU, hämtar den och kommer tillbaka i eftermiddag, är det ok? ..Å börja inte bråka om nåt kvitto då, för det har jag inte kvar!"
Chäfen: "Nä. Ta med jackan bara så fixar vi det här."

Sagt och gjort. Åker hem, TILL LIDEN, hämtar jacka och gryn och åker tillbaka.

Hon med det stela ansiktet stod kvar bakom disken där jag lämnat henne. Chäfen syntes inte till.

Jag: "Hej! Kommer du ihåg mig nu då?! Nu har jag varit HEM TILL LIDEN och hämtat jackan OCH ett par handskar köpta vid samma tillfälle som också gått sönder."
Hon: "Ja då ska vi se.." säger hon och piper iväg för att hämta ett par nya byxor och handskar som hon prydligt viker ihop och stoppar i en påse.
Jag: "Har ni fått in fler av den här modellen som gått sönder?"
Hon: "Nä, faktiskt inte!" Fortsätter FNITTRANDE med "..Nu hoppas vi att DU fick ta hela oturen!"

Jag sväljer och tänker att "skit samma, nu är de iaf bytta och det var ju huvudsaken.." Släpper vad som just då kändes som lite obefogad irritation.. Jag fick ju byta utan kvitto för guds skull.. Det var ju bra det! ....Så säger människan, HON:

"Sådärja! Å jackan får du behålla, för den var det ju inget fel på va?!"

*kortslutning*

...WTF??!

Den lilla röda djäveln på min högra axel väser i örat "Dra fanskapet över disken!". Den lilla gudsfruktiga saken på min vänstra vet inte alls vad den ska ta sig till och börjar skratta hysteriskt. För ett par sekunder stirrar jag bara på henne och sedan får jag ur mig:

"Vad sa du?!" tillsammans med ett bubblande hysteriskt skratt...

Hon: "Ja det var inget fel på den....väl..?"
Jag: "Hahahahahahaa!! HörruDU! Jag har precis varit HEM!! ...TILL LIIIIIDEEEEN!!!!!! och hämtat den här! Hajjar du?! 10 mil..TIO MIL av misstro!!"
Hon: "Ehum ja men vi måste göra så här då det kan finnas fler ställen som säljer likadana set."
Jag kan inte sluta skratta och skaka på huvet. Tackar för mig och lämnar butiken innan den lilla röda får sista ordet.

Herregud. Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör.

Istället för att åka hem bjöd vi in oss på middag hos kärleken! Där gick tiden somvanligt tokfort och vi beslöt oss för att slå läger för natten.
Det hade säkert varit jättemysigt.... OM nu inte Leopold lyckats med bedriften att öppna terrariet på Douglas rum och jag gjort den makabra upptäckten att ormjäveln smitit!! Jag bannade min yngste son och frågade VARFÖR i hela friden han gjort så?!
"Jag skulle bara hälsa på ormen mamma! Å sen när jag tittade var den inte hemma!"
Vi letade, å letade å letade...men ormen var väck. Liam tyckte INTE om detta faktum å det gjorde i ärlighetens namn INTE jag heller.. Stackars Liam som var såååååå glad åt att vi skulle sova över, slogs nu mot sin rädsla och kom med idén:
"Ok mamma, så här kan vi göra. Vi KAN sova över här, men då kan väl jag få sova i bilen inatt?"

Ormen är i sig fullkomligt harmlös och ofarlig, men blotta tanken på att den skulle ringla upp i sängen på natten kändes YTTERST motbjudande.. Så vi packade ihop och for hem..

På torsdagen stormade det, vilket det ju allt som oftast verkar göra nu för tiden. Så vi höll oss inne hela dan. Bakade bullar, spelade tv-spel, lekte jakt och hade allmänt mysigt!

I fredags var det så dags att glida ner i uniformen igen. Alex hämtade grabbarna på dagis och stannade till lördagen för att få det dygnet att gå ihop tekniskt. Bästa Alex! Det blev Taco-svull och filmkväll i soffan. Huuur mysigt som helst.. TACK! För att du finns! <3