måndag 19 mars 2012

HERREGUUUUUUUUUD, vilken helg!

I lördags sa min mamma; "Jag har aldrig sett min dotter så här lycklig i sitt vuxna liv."
Å det bästa av allt, hon har fullkomligt rätt!
Det är odelat tack vare de underbara människorna jag har i mitt liv!
I helgen fick jag ha flera stycken av dem i min närhet, heeela helgen!!
När Sanna, Roger och Lotta ÄNTLIGEN anlände på fredagseftermiddagen hade de med sig en ljuvlig tulpanbukett och det här..

...En MASSA kärlek.. Fick så mycket av den varan i helgen att det inte är klokt egentligen.. På alla sätt och vis och från alla möjliga håll! :)

Fredagen ägnade jag och grynen åt ett besök på BVC och en iiiiivrig väntan... Jag hade tänkt mig en utedag i solen med pulkarace och fika, men det ville INTE grynen. De ville bara vänta och piffa till sig för Sanna! Jojo! Fint skulle dä va... Med snyggjeans, schlips å vaxfrilla! :)

Framåt kväll´n anslöt sig Ola och endel andra supportrar.. "Lotta´s lag" var enat!
Kvällen ägnades åt ljuvligt samkväm och superseriöst taktiksnack....Å såklart mååååånga skratt som det alltid blir i det sällskapet! Lorentz (Numer, bl.a., Loreen kallad) sponsrade med en lycko-sup och en utmaning "Gissa fisken!".
Nu blev det inte mycket till utmaning då Teamleadern/Kommandoran knäckte nöten med detsamma och förkunnade att det var en "Snorjärs". Det fick Loreen bokstavligen äta upp... Hahahahaha!!

På Lördag morgon sjöd det av förväntan på Örnnästet och Lotta´s Lag laddade med gröt-/champangefrukost.. En utmärkt start på dagen, med hela näringskedjan i magen.

Sen bar det av till Dacksjötjärna! Tro om vi var laddade!! :) Det gick ett suuuuuus (eller en suck..?) över tjärna då vi gjorde entré, lite senare än alla andra.. Men så är det ju, fint folk kommer alltid sent! ;)

Lotta reagerade genast med förakt mot motorborrarna som tilläts på isen. Hävdade bestämt i egenskap av gammal tävlingspimplare att det skulle skrämma fisken.. Jag undrar vad resten av deltagarna hade för åsikt kring den ljudnivå och det eviga fnittrandet som snart fortplantade sig i vårt lag.... :)


Av någon OUTGRUNDLIG anledning blev det ingen fisk för Lotta´s lag denna lördag den 17 mars (trots böner, mutor, hot och expertis-tips...). Men det ska gudarna veta, att vi är ena jävliga pimplare i vilket fall! BÄSTA laget!
Liam däremot fick en tjusig firre (i sitt hål hos pappan) och därmed en hel kasse med priser i barnpimpeln! Stoltheten var STOR i vårt lag över denna BRAGD, då han tillbringade större delen av dagen hos oss, på andra sidan isen! :)
När slutskottet gått kom en snygg uppenbarelse gående över isen, på sitt alldeles speciella sätt, i snyggjeans och lågskor.. Min "lille storebror", från schtaan! Han insåg ganska snart att han va hämme på byn, svidade om till stövlan å skoterbrallan och kom åter lagon till Murrikka-lunch på "Hultfäldts holme"
... Nu kunde det väl ändå inte bli bättre.......eller..?
När vi satt där på holmen i den gudomliga eftermidagssolen och avnjöt vår lunch (Tack vare Rolle som susade ner på byn och hämtade murrikkan, som jag GLÖMT!!) kände jag ändå en uns av rastlöshet i kroppen..En gnagande längtan och en känsla av tomhet.
Ser mig om och inser att jag faktiskt har SÅ många av mina älskade, på en och samma holme(!!) Hinner nästan förlika mig med det UPPENBARA. Att det verkligen inte kan bli bättre(!?) då telefonen ringer och det står JW på displayen... "Nu är jag botad från fjällen. Nu vill jag hem - till dig."
SMACK! Där satt den sista pusselbiten.. NU kunde det inte bli bättre!! :)
Efter en naturskön upplevelse utför Ättekälksberget och en lite...erhm!... annorlunda vätskepaus var vi åter på Örnnästet..
Ungdomarna (Inkl. Ola ;) tog en powernap medan jag å Kommandoran tog väl hand om varann och laddade batterierna, på vårt sätt! :)
Det går inte att beskriva den känslan, att få ha det här gänget- Lotta´s lag - under sitt eget tak. Fem personer som käns som en. Det liksom bara flyter på. Alla bara..ÄR! ...Helt otroligt.. <3
..å PLÖTSLIGT vare FÄST!!!
Kommandoran charmade grannen som troligen gick ett par varv med silvertejpen, kors och tvärs, runt kåken för att den skulle hålla ihop. Det behövdes kan jag säga. För det blev högt till tak med rungande allsång och hysteriska skratt!
Därefter gjorde vi Wärdshuset...sen blev det efterfest... och sen, när allt var över, började en 3-dagars BLYTUNG ångest... Över att det var just ÖVER.. och ett HELT ÅR till nästa gång!
TACK alla underbara ni som gjorde den här helgen.. För att ni är NI och för att ni finns i mitt liv! ..På återséende och revansch mot fiskfan!

Det sägs att en bild säger mer än 1000 ord. Den här har jag snott av Sanna (liksom en del andra) och speglar faktiskt, ur mina egna ögon, min mammas ord.. :)

Inga kommentarer: