En vecka med mina underbara älsklingar....

Fick en å annan fråga innan avresa; "Men...Hur tänkte du nu...?!"

Svarade; "En veckas alldeles egen kvalitétstid med mina älskade tu!"

Flyget från Midlanda försenat, såklart.

Då Leopold spottat ut tuggummit och mest troligt haft ihjäl en fisk i dammen kunde vi inte stanna där i 3 timmar - fullkomligt uppenbart.

Fick moffan att göra en U-sväng och köra oss till Modinczky's gryt,

Där hittade barna mellis och mamman en sedvanlig whisky - Vilket flyt!

När vi väl satt på planet var det tummen upp,

barna stöt-sov tills vi checkade in på hotellet 03.00, sen tog Leopold rollen som tupp!

Fick honom i säng efter lite mutor.. och okej, hot..

men på tuppen rådde ingen bot!

06.45 vaknade vi av "VAAAAAAAKNAAAA!!!! Det är FIIIIINVÄÄÄÄDER!! och morgonpigg tupp.......

"Hur i HLVT kan du veta det, solen har ju inte ens gått upp?!?!"

"Johooru, kolla HÄR!"

envisades han och drog gardinerna isär..

Där och då gick startskottet för en sagolik vecka,

finns egentligen inga ord för att beskriva den, men kanske bilderna kan räcka...

Goa, glada miner - HELA TIDEN..

För en vecka kunde INGENTING störa tiddelipomfriden..

"Taurito Princess" - FANTASTISKT hotell, all-inclusive = Du gör som du vill, när du vill..

Där fanns ALLT och lite till!

GRABBARNA fattade så småningom vinken..

..och blev stammisar i baren och ishinken!

("Kola mä is pliiis!")

En dag tog vi paus från badandet och hyrde oss en bil!

Det blev några minst sagt spännande mil..

"Mamma, vet du verkligen vart vi ska..?"

"Självklart! Vi ska bara se oss om lite först! Lugn gubben, det här blir sååå braa!"

Efter vår lilla sightseeing och ett par av mamman svalda frustrerade vrål,

kom vi fram till Palmitos Park - dagens mål!

Där strosade vi i sicksack mellan varje glasruta och bur,

hänförda av av alla fantastiska växter, fåglar och djur..

Dagens höjdpunkt blev ändå besöket hos delfinerna,

"tefatsögon och med hakan i backen" får beskriva minerna!

Vilka djur!! En upplevelse må jag säga, för oss bonnläppar från Liden,

Jag hade gåshud och tårar i ögonen - hela tiden!

Kl 21 varje kväll var det Minidisco för de små,

jag fattar inte att de ens orkade stå!!

De fick lära sig alla möjliga sköna moves och rockade loss,

fick med sig mamman på dansgolvet oxå förstås! :)

Jag vet inte hur många gånger jag redan tittat på bilderna från denna underbara tid,

det första ordet som dyker upp i mitt huvud varje gång är FRID...

En eftermiddag gjorde vi en tur till Puerto Mogan - grannbyn,

där fick Leopold in en hyffsad bredsida på en mås.. Jag trodde jag skulle dö. Vilken syn!!

Förnuftig, rättfärdig mamma som lägger ifrån sig kameran och hejdar sin ligist..?

..eller mamman som bara inte kan låta bli att skratta och föreviga eländet..? Hrm! Bilderna avslöjar mig visst.......

TACK mina älskade söner! Vilka hjältar jag har..

ni gör min värld så obeskrivligt underbaaaar!!