fredag 4 februari 2011

Frk. Modin goes Zumba!!

En av sakerna jag absolut ville hinna med att göra i stan igår var att träffa älskade Sanna! Det var vansinnigt längesen.. Nu kände jag verkligen hur jag nästan vittrade sönder av längtan..

Så jag ställde frågan på facebook, vad hon hade för sig under eftermiddagen..? Hon har liksom jag, slagits omkull av den framskridande "nytt-liv-vågen" och svarade att hon skulle på Ego och träna! Först nåt "core-vetintevad-pass" och sen direkt på Zumba.. Jag suckade djupt och uppgivet men i nästa stund slogs jag av tanken, Vad gör man inte för att få träffa henne? och frågade om jag fick hänga med på Zumban? Har ju ändå velat testa det länge!

Dejten var ett faktum.. : ) Packade in grynen i bilen och for till staan.. Tiden gick rysligt fort. Vi hann bara köpa handskar till Leo innan det var hög tid att möta upp pappan på Max för middag och skiftbyte..
Det fick bli en middag i farten för min del då tiden nu började bli riktigt knapp. Så jag svalde den ljuvliga GI-burgaren hel och ilade iväg till Ego.... Jag var så stressad att jag inte hann bli ett dugg nervös eller tänka överhuvudtaget på vad jag gett mig in på.. Flög in genom dörrarna, slet av mig skorna och snubblade fram till receptionen..
"*Phust!* Hej, finns det *pust o stön* nån plats kvar på *pust* den här Zumban..?"
"Ja det gör det faktiskt, har du varit här förut..?"
"Eeeh..jaa..men det var iofs 15 år sedan typ...ehrm!"
"OJ! Ok, men du kanske kommer ihåg var du ska ändå..? Raktframhärnerförtrappanochuppdärbortaochvänsterstorasalen. DÄR ska du vara!"
"Öööh.. Jaha, just det, ok..tack!"

Tog min biljett och började min vandring i det okända..Va fan..Sa hon ner här? Var det höger eller vänster..?! Irrade omkring i djungeln nån minut (vilken kändes som en evighet), vilsen, iakttagen..
Plötsligt stod jag fastfrusen och förstenad! Kände mig som en stor saftig kotlett som kastats rätt in i lejonkulan.. Jag hade hamnat bland de stoooora killarna och tjejerna och omgavs nu av vikter, bänkar och blodtörstiga monster... Kände mig felplacerad där jag stod med en krampaktig tvåhandsfattning om min lilla gympaväska...

Benen tog ett eget initiativ, vände på klacken och flydde! Åter vid den trygga oasen receptionen fick jag syn på en kollega från akuten och naglade mig fast vid hennes högra arm.. Hon förde mig sedan i säkerhet till omklädningsrummet..
Där rådde en lugn och stilla atmosfär som fick mig att slappna av något.. När jag väl bytt om kände jag mig faktiskt inte alls så vilsen längre! : )

Vägbeskrivningen hade också gått in, så nu hittade jag - inga problem... Efter en stund gick dörrarna upp till den djupaste, dunklaste delen av djungeln. Känslan som infann sig efter stormningen i jakt på bästa plats (för min del, in i Sannas famn) kan närmast beskrivas som mystisk! Den känslan höll i sig under tiden då det klämtjäcka energiknippet till ledare höll sitt pepp-/välkomsttal fram till att musiken sattes igång... Sedan vaknade jag ur förtrollningen.

Djungeln kryllade av pumor... En massa smidiga pumor...och en flodhäst.

Lite rädd för att faktiskt slå ner någon började jag ändå röra på mig.. Eller JAG gjorde egentligen inte så mkt...Kroppen skötte sig liksom själv! Det GICK bara inte att stå still!! Har ännu inte fattat hur det gick till... En teori är att en slags försvarsmekanism tog över totalt; "Nu jävlar hänger du med strömmen här, annars blir du nermejad och dör i en sal på Ego.."

En annan, är att ett av mina inre väsen släpptes fri i strömmen av endorfiner. LYCKLIG och FRI tog det mig i besittning. Fick mig att skita fullständigt i hur det såg ut när jag ägnade den närmaste timmen åt att skaka loss så mkt jag bara förmådde.. Fick mig att kämpa, skratta och svettas! ...Får nog ge det ett par ggr till för att hitta svaret på det... ; )

När zumban var slut gymmade vi lite och ägnade oss åt uppdatering.. Kändes nästan som en form av "speed-dating", då jag snart var tvungen att ge mig av för att hinna till Bion!
Vi såg Änglagård, på min begäran, vilket var ett MKT lyckat val.. Underbar film!! Det är nog första gången jag önskat att det var reklampauser på bio..haha! Blev lite kämpigt att hänga med ibland... 15 år är lång tid och det finns MASSOR att prata/skvallra/tissla/tassla om! : ) Alla tiders trevligt var det iaf! Det gör vi om, men nästa gång på en babbelvänlig plats! ; )
Seeeent kom jag sedan hem.. Heeeelt slut men alldeles lycklig efter en tokbra torsdagkväll!

1 kommentar:

sanna sa...

du var ju gryyym!! och det var så himla härligt att träffa dig min fina tjej :-) PUSS!