torsdag 22 april 2010

Vulkanhelvetesveckan!

Ja herregud vilken vecka det har varit... Låååång och inte alls som den var tänkt! Känner mig lite lätt snurrig i huvudet nu efter allt hit å dit, planering, omplanering, omplanering och omplanering....
Har man jobb och barn, ett särboförhållande och olika kalendrar så krävs en heel del planering innan en sån här resa... Inte bara att få allt att klaffa.. Blir det sedan inte som man tänkt sig är det inte heller helt lätt att ställa allt till "rätta"! : / Har under den senaste veckan helt levt under en Plan B känns det som! Har som ingen koll på nå vis! Har skapliga problem att handskas med oförutsedda händelser och ändrade planer utan att bli irriterad nu... Men än så länge har det ju funkat det oxå! : ) Inte klokt vad människan är flexibel egentligen...
Tänkte inte gå in på alla krångliga detaljer utan istället lyfta fram det som faktiskt varit riktigt BRAA under veckan! ; ) Måste ändå bara få säga TACK till alla ni fantastiska som hjälpt till och på olika sätt sett till att allt ordnar sig tillslut!

Att det inte blev någon avfärd till England på lördagmorgon kan ju knappast ha gått någon förbi...?? Från första stund då man fick höra talas om vulkanhelvetet började en pendling mellan hopp och förtvivlan (för ett kapitalistsvin i ett I-land..)
I första läget ryckte man mest på axlarna å tänkte "Hoppsan då! Jaja...men vilken TUR att det inte hände då vi ska åka!"... Långsamt började det sjunka in att "Helsike! Det är ju verkligen allvarligt det här!"... Men hoppet är det sista som överger människan, inte sant?
Ända tills sent på fredagkväll, då vårt Londonflyg blev inställt, brann en liiiiten låga av hopp! Därefter: APATI. ANTIKLIMAX.
Sedan kom insikten av att människan inte bara är flexibel, utan även även sjukt självisk! Kanske inte känns helt bra att erkänna, men det var inte förrän då jag accepterat att det inte blev någon Englandsresa den dagen, som jag faktiskt kom att tänka på de det var RIKTIGT synd om! De som faktiskt var på resande fot och som nu var strandsatta runt om i världen och inte kunde ta sig hem till sina familjer....och framförallt islänningarna! De som nu lever under direkt hot och tvingas lämna sina hem! Fruktansvärt!
Som själviska svenskar tyckte vi iallafall så synd om oss själva att vi var tvugna att boka en liten tröstresa till den kungliga hufvudstaden! Så på lördagen gav vi oss iväg iallafall, med bil. Jag och min fina fina jämte hade några heeelt underbara dagar i Sthlm.. Bodde på ett hotell i Vasastan och spenderade tiden med att bara vara och göra sådant som föll oss in.. Carpe diem.. : )
Vi gick tex. på restaurang, hade en mkt speciell och egenkomponerad brunch i Tegnérlunden, flanerade i Gamla Stan, trotsade kylan på en å annan uteservering, hann med ett par krogbesök, bedrövlig kareaoke och sist men inte minst... Söndagsmiddag med finaste missemissen Jenny!! Dock utan kavaljer då fina Josefin e kvar i Åre och hennes stand-in var en klant och sov bort alltihop! Mediebranschen är inte alltid så glassig som man tror har jag blivit varse utan jäkligt slitig! Speciellt i tider som dessa med slutspelshockey å de far som en jo-jo mellan Sthlm och Jönköping... Hon var trött lilla pippifågeln, men efter hot och en rejäl uppsträckning följde hon med - till vår gränslösa förtjusning! : )
På måndagkväll var det dags att ta E4-an norrut igen..
Vi gjorde ett pitstop på Allstars i S-vall för att se Fins älskade Liverpool ta sig an West Ham hemma på Anfield... Kändes helt overkligt och MKT beklagligt att vi verkligen skulle ha varit där! ..Särskilt med tanke på vinsten oxå..
Under tisdagen ägnade jag en lååååååång stund åt att ringa till SAS... Jag ljuger inte då jag påstår att mitt telefonöra ömmade ordentligt efter den dagen... Fy fasiken.. Men tillsluuuut, efter en tålamodsprövande väntan kom jag fram till en trött säljare som hjälpte mig att boka om vår Englandsresa till 1 Maj! Skam den som ger sig! Mäktigt nog har vi oxå fått tag på biljetter till Liverpool vs Chelsea 2/5.... : ) Nu vågar man verkligen inte hoppas på för mycket då flygläget ser minst sagt ostabilt ut.. Men va fasiken, man måste iaf våga TRO!
Förra fredagen, den 16 april, fyllde världens finaste Liam 4 år!! ...Ååååh som han längtat efter sin födelsedag... Ända sedan lillebror fyllde 2 i februari... Å jag tror att dagen uppfyllde hans förväntan då det bara strålade om honom, heeeela da´n! : ) Underbara unge, mammas hjärta!


Vilken minut som helst och bättre sent än aldrig ; ) kommer Sanna in genom dörren för att tillbringa dagen med oss å sova över!!! : ) Som vi längtat efter lilla loppan..
Imorrn tar jag med mig grabbarna och åker till Fin! Det blir en luuuugn helg med bara mys och pys!
Slutligen, TACK Jannice för i morse!! Vad skulle jag göra utan dig???
..Åååh...har SÅ många fler detaljer att berätta kring den här veckan men det är som sagt lite yrsligt i huvet! Så nu rot vi in´t nå mer i dä.

1 kommentar:

Cattas liv och tankar sa...

Lovar att lägga undan vodoodockan den här gången!!! Så nu kommer ni iväg!! Alldeles säkert!!

kraaaam