"En fin dag.."

Så summerade min käre far söndagens familjeutflykt då jag på skakiga ben sa tack för idag..
Här kommer en lite längre men ändock kortfattad sammanfattning..............

05.30 Smågrynen vaknar. Jättepigga.

05.40 Smågrynen har frågat 10 ggr var morfar är med skotern.

05.40-09.00 Träning. Sit-ups för mamman i och ur soffan varje gång det hörs ett illavarslande ljud, när de ryker ihop i ett slagsmål med fara för liv eller då det blir onormalt tyst (= tecken på sattyg)

ca 09.30 Ringer morfarn och kollar om han är på G då vi bestämt utfärd vid 10. Han kliver ur sängen. Säger att "tiden är iiinga problem, det går fint". Barnen ivriga.

09.35 Lokaliserar morbror Alex och beordrar in till frukost(vilken jag borde tagit i tu med för länge sedan) Barnen äter upp större delen av min frukost. Förvandlas till mamma-fräs. Barnen hoppar jämnfota.

10.00 Älskade fin kör hem Alex och får samtidigt låna lite lämpliga ytterkläder; Skoteroverall och skor - i stl. 47. Barnen tjatar, babblar och bråkar om vartannat.

10.20 Har lyckats packa en matsäck - till barnen, med tanken "Man tager vad man haver" då jag INTE tänker vänta till ICA öppnar kl 12. Då har ju hela dan gått!! Fin får (trevligt av mig) fixa sitt eget fika. Själv slänger jag ner middagsresterna från igår (Sallad och en seg, bränd köttbit). Jag ser att barnens munnar rör sig för fullt men hör inte längre vad de säger.

ca 10.45 Mamman: "Meeeeen klääääää på eeeeeeeeeeeer!!!", "....Annars(!!) får ni inte åka skoter!", "NEEEJ! Gå INTE ut på balkongen i strumporna!"
ca 10.46 Liam går ut på balkongen i strumporna.
ca 10.47 Mamman: "Det där var väl (%#¤*`!!-igt) onödigt!!!??" Vill du verkligen åka skoter?? Eller kanske DU ska va hemma???" ..."Klääää pååå eeer NU!"
Leo: "Dumma dig mamma!"
Liam: "Nu slutar du tjata!! MORR!!"

11.10 Börjar efter en stunds eftertanke och djupa andetag att brotta på dem ytterkläderna. Svettigt.

11.13 Ställer frågan till en påklädd Liam om han är kissnödig? "Du borde ju verkligen ha kissat innan du tog på dig overallen.." Får ett nekande svar. (...Daah??)

11.15 Älskade fin åker till Flygge (igen) för att hämta Far och son Modin. Planen är att jag ska komma efter och plocka upp hundarna efter vägen - eftersom jag har combi. Detta efter överenskommelse med far som tycker att "det går väl bra?"

11.20 Barnen påklädda och beordrade till att stanna i trapphuset medan jag rafsar ihop det sista.

11.23 Liam står utanför porten, har halat av sig alla kläder och kissar... (Man är ingen vidare prick-skytt som 4-åring....) Mamman: Blundar i förnekelse.

11.30 PHU! Samtliga passagerare bältade i bilen. Hämtar våran vovve Atlas, speedad och förväntansfull som vanligt.

11.35 Halvvägs till Flygge ringer fin och ber mig vända om då han står på macken. Ändring i planen; Far insisterade på att pula in allt, inkl. hysteriskt ivrig hund, i bilen (Fin har inte combi). Leo är jääättetrött. Vissa hungerstecken ger sig till känna på barnen - och mamman.

11.45 Väntar på att far och Alex ska köra fram skotrarna. Fin konstaterar att det är en kvart kvar till ICA öppnar.

11.50 Far gör en spektakulär entré med skotern (nerför en snövall på ABSOLUT skoterförbjudet område - mina grannar är allergiker) och vi ger oss av mot vårt mål - Lillvallsjön. Vi bestämmer att de först åker till stugan och hämtar en skid-pulka till mig/trött Leo och möter mig uppe vid vägen så promenerar jag ner på isen. (Kuriosa: Min granne läser senare lusen av far. Far erkänner sig skyldig och ber honom ringa polisen)

12.00 Jag anländer till målet. Räknar ut att det inte borde ta dem mer än 20 minuter över Byxmyra..

12.10 Onkel Brunbjörn passerar med bil på vägen, stannar och vevar ner rutan. Glad att se honom dyker jag in med en kraaaaam genom rutan! Han kramar tillbax och berättar att de drabbats av en hemsk magsjuka kvällen innan.

ca 1 timme senare: Alex dyker upp UTAN pulka och ifrågasätter om jag verkligen MÅSTE ha den NU? Leo sover i bilen. Vaknar då Alex rivstartar skotern för att hämta pulkan i vredesmod.

Därefter försvann tidsuppfattningen i ett enda töcken.

Pulkan anländer men det saknas ett par vitala remmar. Älskade lugna fin löser problemet.
Promenaden utför ner till sjön är otroligt skön och axlarna börjar falla ner...Aaah! ÄNTLIGEN på plats!! Vilken hääärlig dag!
När vi kommer ner på sjön frågar far om vi vill ha skjuts de 400m det rör sig om...men neeejdå...det är ju så skönt att gå! Efter 50 meters pulsande ångrade jag mig lite men kämpade frustande mot målet och den lilla skaran som väntade på oss; Mor, far, Alex, Onkel Zeke, Liam och två helt galna hundar.

Liam berättar att de är i full färd med att borra ett hål åt honom så att han äntligen ska få fiska!
...Å nog borrar far alltid.... Han borrar, å borrar, å borrar, å borrar..... Älskade fin erbjuder sig gentlemannamässigt att ta över en stund. Pappa svara med ett enkelt "Ja gärna" och spekulerar i om han ska åka bort och låna sin andre brors borr istället.. Fin borrar, å borrar och borrar... Min lösning på problemet är helt enkelt att lägga ner och låta pojken stoppa ner linan i det hål som är.. Innan jag hinner utveckla den tanken är han igenom isen och alla är nöjda och glada!
Far häver ur sig några smädesord över Onkel Zekes isborr varpå han svarar nåt i stil med att vi ändå inte kommer att få en fisk med två överaktiva hundar på isen..
Leo har inte somnat om, vilket han skulle behövt, och kravlar sig ur pulkan lite sur till en början.
Jag försöker tygla hundarna. Utan resultat. Muttrar och fräser. Situationen börjar kännas något okontrollerad. Total avsaknad av lugn och ro. Alex sticker. Kompis på Vättaberget lockar tydligen mer.
Fin föreslår att det börjar bli dags för fika... Han är inte bara fin utan ett geni oxå!

Liam stortrivs i solen, med sitt pimpelspö, varm choklad och smörgås.. När han fikat klart kämpar han för att komma på benen bland koppar, termosar och smörgåsbyttor.. När han väl lyckats med denna bragd tar han ett steg bakåt å ....PLOPP! ...Rakt ner i ett surt förvärvat pimpelhål.. Dyngsur upp till knät. Han får åka hem med mormor. Far skjutar upp dem till bilen och kör över sitt pimpelspö när han kommer tillbaka.
Elden knastrar lite mysigt. Högsta beredsap på att Leo vilken sekund som helst ska snubbla och falla dit i..

Onkel Zeke har lämnat vårt läger och sökt lyckan och lugnet i ett sällskap vid en udde längre bort. Far tar med sig Leo på en skotertur bort till onkel Zeke och gänget - Det blir nog kul! Hundarna följer efter som två rykande streck. Onkel Zeke tyckte säkert att det var jättekul.
Jag och älskade fin ensamma kvar i vårt läger.. total tystnad. apati. Utväxlar några huvudskakningar och "herregud..". Far kommer tillbax med min nöjde lille son och två stört-trötta hundar. Vi äter en burk Bullens och konstaterar med ett "Jahapp..." att klockan blivit rätt mycket..

Vi packar ihop, alltihop och samtliga på en och samma skoter för avfärd upp till bilen. Jag vet inte om det var tröttheten eller tillfällig sinnesförvirring som fick mig att gå med på den färden... "Inga problem! Det här går så bra så!" förkunnade far. ....Vilket det faktiskt gjorde trots att jag fruktade annalkande arytmier för såväl mig som vovvarna.. Lite lättad över att äntligen få hämta Liam och åka hem tackade jag lite ironiskt för idag.. Det var då han sa det; Ja män dä va en fin dá!