Världens längsta vecka?

Ja det känns nästan så! Det man gjorde i förrgår känns som waaay back in time på nåt vis.. Märkligt! Kan bero på att jag känt mig så himla tussig, trött och frusen i veckan och på den här eviga längtan/saknaden som river en i nackhåren större delen av tiden.. Hela den här månaden känns lite extra märklig! Jag både jobbar och har barnen i korta perioder, så det känns lite hattigt.. Längtar sjukt mycket efter barnen de dagar de är hos pappan och efter fin alla dagar då vi inte ses.. Hövva! Mycket längtan blir det... Men IMORRN kommer han hit, min fina jämte... ÄNTLIGEN! ..Å smågrynen kommer igen på lördag så helgen ser ut att bli fullsmäckad med kelande...lovely! : )

I tisdags lämnade jag och Liam en leksugen lillebror på dagis.. Liam var mer myssugen med mamma så han fick följa med hem igen. Vi stannade dock till uppe vid skogen på vår vandring hem där de övriga "storbarnen" skulle åka skidor. Tanken var väl egentligen att vi bara skulle passera, men Liam blev så ivrig att ta nåt varv i banan som han superfiffiga och duktiga fröknar gjort iordning! Stog i mitt stilla sinne en stund och beundrade de söta små.. Så duktiga! En härlig stund en härlig morgon!

Resten av dagen kurade vi ihop oss i soffan trots det sprakande solskenet utanför.. Sedan var det dags att hämta hem lillebror som haft en toppenbra dag han oxå! : )

Igår fick de va hemma bägge två! Det blev en lång dag. En jättejättelång dag. Klockan 05.30 förkunnade Leo att det var morgon och hög tid att kliva upp! Vi var inte riktigt överens på den punkten.. En timme senare var de i full fart bägge två och gjorde allt för att välta en morgonsur muttrande mamma ur sängen.. Kändes ungefär som om jag hade klister under fötterna, ett gruslass i ögonen och blyproteser till armar och ben.. Funderade hela förmiddagen på om det var förenat med psysisk ohälsa att bege sig till stan med dessa duracellkaniner och den här surpuppan som skulle föreställa mig själv, eller om en utflykt var just det som behövdes?

Efter lunch beslöt jag mig ändå för att chansa och vi gav oss iväg. Som om inte själva resan i sig kändes som en utmaning kryddade jag till det lite extra med storhandling på Willys som första anhalt.............. Såg på mig själv som från ovan och funderade innerligt i några sekunder på vadihlvt jag gett mig in på?? En stund senare kunde jag stolt lämna stället med fulla kassar och själen full av lättnad - Det gick ju alldeles stråååålande!! : ) Nu säger jag inte att jag tänkt göra det till ett stående mitt-i-veckan-nöje men skönt ändå att se man oroar sig bra mkt i onödan ibland!
Jag låste fast surpuppan bland kundvagnarna och kvittrande satte vi sedan av mot nästa anhalt; Timrå simhall. Där tillbringade vi en ljuvlig eftermiddag... Grabbarna var alldeles lyriska och vi hade så himla kul ihop! DET däremot, kan jag mkt väl tänka mig att göra varendaste vecka! : ) Liam: "Mamma. Det här är det kuligaste badhuset nånsin!! ....(en kort stunds intensivt funderande med rynkad panna) ...Jajjemän! Det ÄR det!" Hahaha... Ljuvlig liten värld de lever i! : )

I barnpoolen fanns, förutom vi, ett annat syskonpar (6 o 4 år).. Ett väldigt rättframt och pratsamt sådant! Efter 5 minuter hade de korsförhört oss om vilka vi var, vad vi hette och hur gamla vi var... Fått reda på vad de hette och deras åldrar, hur många baddräkter flickan hade och med vilka motiv, fått en uppvisning av hela deras tricks-repertoar i vattnet (å det var mååånga konster..), samt exakt vad de just ätit till mellanmål.....Och vad som blev över att ta med hem igen..... Allt detta med den yngsta babblandes i örat på mig på mindre än 30 cm avstånd. Plötsligt frågar hon: "Var är deras pappa?"

Jag: "Eeeh...ja, han är på jobbet!"

4-åringen: "Jaha. Min mamma jobbar jättemycket! Hela tiden! Hon jobbade igår och igår och igår och igår och igår och igår och igår och igår...!"

Jag: "Ooojdå....jobbar hon SÅ mycket??"

4-åringen: "Jaa! Fast inte pappa. Han är hemma........för han har sååå himla ont i ryggen förstår du!"

Jag: "Jasså, säger du det...ajdå.."

Då öppnar 6-åringen kaknedkastet efter att ha varit tyst under säkert 1 minut:

"Jaa! Å mamma är SÅ trött på pappa nu! ...för att han aldrig jobbar!"

Hahahahahahaaaa!!! Bubblade som bubbelpoolen inombords... : D

Det var en trött men lycklig trio som kom hem till byn.. Alldeles varm i hjärtat lyssnade vi på lillebror som sjöng "Björnen sover" tills att det rann ut i ett stilla snusande.. Liam kurade upp sig i soffan hos mig en stund, mån om att få en liten tid för sig själv. Efter bara en liten stund somnade han, som kronan på verket, i min famn varpå mitt hjärta nästan sprack.. Det är inte ofta det händer nu för tiden, ack så mysigt...

Men än var kvällen inte över.. ; ) Strax före 21 flög mina fina Greysoholics in på Örnnästet och vi kurade ner oss i soffan för veckans seans.. Det var Catharina med säcken, Nettan borti vägen, Jannice med finaste mössan och Eva-Sofie, min nu mer hotta glasögonorm till granne! ; ) En underbar avslutning på kvällen!