En timme till Kalle Anka....

...Å jag sitter behagligt tillbakalutad i mysbyxor hos mamma och pappa.. Hur mysigt som helst faktiskt! Jag trodde verkligen inte att någon julstämning alls skulle infinna sig i år ...men rackarns! Den har allt smygit sig på! ....Även om den här julen känns mycket mycket märklig...

Åkte ner med grabbarna till mor å far igår kväll till dukat bord, julgrans pynt och uppesittarkväll...lovely! Alex hade kvällen till ära planerat ett litet practical joke för sin gamle far och visade med tindrande ögon den lilla dosan han köpt för att kunna manipulera tv-dosan så att inte knapparna fungerade... Han sa åt mig att hålla käft, sen låg vi och kved i soffan och bara väntade på att stackars pappa skulle byta kanal..... Det gjorde han.....lagom till travet och Alex lämnat rummet för en kort stund.. Det blev inte så kul. Pappa uppskattade inte skämtet särskilt mycket alls faktiskt och jag fruktade en analkande hjärtinfarkt....

Strax efter 7 i morse vaknade två förväntansfulla småtroll och utbrast "Nu är det juuuuulaaaaftooooon!!!". Det är något visst med julaftonsmorgon, helt klart.. Allt är så stilla och stämningsfullt på något vis. Nästan lite mystiskt! Tills...... barnen fått sina morgongåvor å rök ihop i ett härligt slagsmål då lillebrors bondgård var den mest uppskattade - av dem bägge... De slogs hejvilt! Staket och kycklingar ven genom luften tillsammans med knutna nävar och grönsaksland.. Det blev ett jäkla liv... till morgontrötta morbror Alex stora förtjusning.. hehehe! Jag gick myndigt emellan, viftandes med mitt allra strängaste pekfinger och hotade med att tomten inte skulle komma med fler paket om de höll på så här... Det blev ett sånt där tillfälle då man allvarligt funderar på om man blivit osynlig på riktigt! Tids nog tog vi oss samman och lät julefriden sänka sig över oss igen...

Fortsatte dagen traditionsenligt med pappas eminenta grötfrukost! Yummie! Därefter begav vi oss ut i den härliga snön och -9c för lite pulkaåkning och skoterpremiär! Barnen blev heeeelt galna... och mamman inte fullt så populär då jag förkunnade att det var dags att sova middag...
Där är vi nu...

Det känns som en extra stillsam jul i år...kunde inte varit mycket bättre känns det som! ...Ok, det hade underlättat om man kunnat klona sig och vara på flera ställen samtidigt... ; )
Nu kom precis lillestorebror och faster från stan... Alex tycker att jag borde gå och byta om till något snyggare - det är ju trots allt julafton...haha!
Sedan blir det till att kura ner i soffan till Kalle, tokäta och vänta på tomten! : ) Är det lugnt på jobbfronten ska även Johan ansluta sig till vår lilla skara...så det kan hända vi tar ton på "Ja må han leva" också! ; ) ....Ha den äran på födelsedan!

...Aj, nu plockar han fram kofoten lillbrorsan och ska ge sig på att bända mig härifrån..

...Go Jul gott folk!

over and out.

Prästens lilla kråka skulle ut och åka...

...Slank liksom ur munnen av sig själv då jag passerade den gudsförgätna hålan Kärlane för några timmar sedan.. Där hade en av Postens långtradare lyckats häva sig ut i diket med heeeela ekipaget... Mohahahahaaaa...
På plats, förutom den stackars kraken som lyckats med bragden, fanns en bärgare vars förare kliade sig i huvudet inför sin uppgift... Jag kan inte låta bli att skratta som Linus på Linjen åt sådana dråpliga saker, där ingen kommit till skada på allvar... Känner ingen större skuld i det då det faktiskt finns ett talessätt att "skadeglädjen är den sanna.."
Nu är det förhoppningsvis inte många fler ggr jag tvingas åka den avkroken.. sen ska jag ALDRIG mer åka till Kärlarne! Stadsbergstunneln ovanför Hammarstrand har varit stängd i en evighet för reparation och ska va klar den 23:e.. Skynda er Vägverket!! Är ni klara på lördagmorgon istället skickar jag en tårta! ; )
Har tillbringat ett par dagar med småtrollen i Hackås hos kärleken.. Där pågår julpyssel och en makeover på övervåningen för fullt vilket är jättekul och mysigt! Det blir ett evinnerligt åkande.. Men jag måste erkänna att jag faktiskt börjar vänja mig vid sträckan, att det faktiskt inte är SÅ långt...å vad gör man inte?? ; ) Det var egentligen inte tänkt att jag skulle åka de här dagarna... Men då helgen var över och söndagen kom krypande, Tomas skulle åka hem och då insikten om att vi inte skulle ses på ytterligare en vecka blev blytung så for vi.. : )
...EFTER vi varit på mysig "Lilla julafton" i Sunnås med fullspäckat program! Det bjöds på tomtegröt och fika, luciatåg, lotterier, allsång och besök från tomten! Systrarna Backlund/Hådén stod för den mesta av kvällens strålglans.. Sååå fina!! Det fick minsann ett frö av julstämning att börja gro även hos mig! : )

Jag har ju halkat efter lite med bloggeriet igen sedan semestern...Får nog skylla på en apatisk jetlag... Förra veckan vill jag helst glömma... Var mest tung på flera sätt..
Nu är vi vips mitt uppe i en ny vecka! Helgen som gått tillbringade jag å småtrollen som nämnts med Tomas.. På lördagen var vi först i Bergsåker på V75! En trevlig utflykt som resulterade i lite spänning men inga miljoner....När vi kom hem till byn axlade Alex ansvaret för de små medan vi gick ner på Wärdshuset och slöt upp med goa efterlängtade vänner till årets julbord! Såååå mysigt..å SÅÅÅÅ gott!! Ville varken sluta äta eller gå hem..
Imorrn väntar dagis för de små och sedan några dagar med pappa och FARMOR som kommer på efterlängtat besök! : ) Själv ska jag till tandläkaren och sedan åla mig i uniformen... Funderar på lite röda accessoarer....? Då ser man ju lämpligt nog ut som en julgran! ; )

Nämen hua va ti´n går hörrni... Gonatt!

Semesterkarameller DEL 2...

SUCK! Det börjar kännas riktigt avlägset nu... Vår underbara semester är ett minne blott... Men åååh så gött vi hade det...... Heeelt lovely! För att spä på avundsjukan och drömma mig tillbaka kommer här lite plockgodis.. ; ) ...å en och annan sur karamell...

Fredageftermiddag 27/11

Efter en lyckad resa som gått som en dans landade vi i Las Palmas. Jag ÄLSKAR den känslan, då man kliver direkt ut i solen och värmen... Vårt hotell, Riviera Marina i Playa del Cura, visade sig vara en riktig fullträff.. Sååå fräscht och fint! Vi hade bokat en juniorsvit och hamnade på 3:e våningen med utsikt över poolområdet och havet bakom. Rummet var finfint och modernt inrett.... Kanske lite för modernt för vår smak då vi upptäckte att skithusdörren var av genomskinligt glas(!) Hur tänkte man då?! Här fanns vare sig utrymme för blyghet eller privata toabesök... : )
Till min stora fasa upptäckte jag snart att min kamera lägligt nog lagt av!! Den ville inte alls vara med...trots desperat mixtrande med inställningarna och dansk handpåläggning... Inte för att det i sig hade nåt att göra med skithusdörren... ; ) Fick tillslut ge upp och acceptera att det bara skulle bli mobilbilder..
Barnen tjatade ihärdigt om att bada... Jag kände mig lite som pappan i "Vi hade iallafall tur med vädret" då poolen visade sig vara en isvak men manade på..."Men baaaada nudå!" Sen tjatades det inte mycket mer om den saken...
Vi hade intelligent nog köpt till något som kallas Sun Garden inclusive vilket innebar 5 middagar och 5 luncher i hotellets bufférestaurang till ett löjligt pris.. SÅ bekvämt att bara gå och ta för sig när det började kurra i magen. Helt ok mat dessutom upptäckte vi redan första kvällen! : ) Kvällen avrundades med lite vuxen kvalitétstid på balkongen, vilken faktiskt skulle bli vår enda uppesittarkväll på tumanhand! Vilket iofs kanske var tur... haha!

Strandkrabbor
Dagen därpå gick vi de få stegen ner till stranden och provade lyckan i havet... Å vilken lycka! Det var hur varmt och gott som helst i vattnet och vågorna var underbara men förrädiska! Det gällde att stanna kvar under ytan och kontrollera att allt satt där det skulle efter att ha blivit attackerad av en... : ) Vi förälskade oss i den platsen och tillbringade det mesta av våra dagar där.. Vi besökte iofs grannstranden, Amadores, som är känd för sin vita sand från Bahamas(!) och blågröna vatten en förmiddag... Men där kryllade det av människor och vi fick snart klaustrofobi och "hemlängtan".. : )

Balkonghäng

Blev det som nämnts inte mycket av på senkvällarna.. Men det bjöds ändå på flera mysiga och minnesvärda stunder.. ; ) Det blev t.ex. en del kortspel (Jag har lärt mig 5 kort och är en riktig haj!), Fia med knuff, läxskrivning, kvällskonserter från poolbaren..(Inga Idolämnen direkt men charmigt på sitt sätt!) och annat trevligt samkväm!
Bland topplaceringarna av "Det bästa på balkongen" ligger tillfället då vi alla är samlade där ute och Tomas börjar berätta om den gången de varit till Spanien... Jag garvade som bäst åt hans historia om de stackare som råkat låsa sig ute på sin balkongen då Winter utbrister "Men pappa! Dörren går inte att få upp!!" ...Mycket riktigt... "Skrattar bäst som skrattar sist..."

Giraffen och Björnen, "Lollo & Bernie"

Dök upp lite nu och då som "gubben i lådan" till barnens förtjusning! Hotellet erbjöd olika aktiviteter hela dagarna för de små.. Det var bara att anmäla dem, betala 5 euro och skriva upp var föräldrarna kunde återfinnas... Personligen tycker jag att det skulle kännas si sådär att sätta upp sitt namn på den listan, att man finns vid poolbaren, och sen lämna sitt barn med dessa två, små blonda trötta tjejer som tycktes gäspa och släpa benen efter sig vart än man såg dem.. : / Däremot hade de Minidisco kl 18 på kvällarna där även föräldrarna var välkomna att aktivt delta! Gissa om jag blev stolt då jag en kväll utnämndes till dagens disco-mamma!!! Hade jag haft skägg hade jag gjort som Blyger och dragit det över ansiktet! ; ) Winter var inte lika imponerad utan undrade mest hur 17 det gick till då jag inte ens kunde koreografin! Hahahaahaa.....

Appropå 17.....

Jag har ju den talangen att svära och häva ur mig saker i tid och otid... Ibland lyckas jag briljera med ett aja-baja-ord så många gånger i en och samma mening att jag faktiskt själv funderar på om jag har det där syndromet - Tourettes, eller vad det heter... Det låter hursomhelst jä... jäämarns illa.. Speciellt då det sedan kommer som ett eko ur sönernas små söta trutar... För att råda bot på mitt osmakliga beteende kom jag och Winter överens om att han skulle få 50 cent för varje svordom han hörde! När min semesterkassa ganska snart började ta plats i hans plånbok inbillar jag mig att pojken, ädelt nog, faktiskt låtsades att han inte hörde ibland... hahaha.. Jag bet mig i tungan ett otal gånger under veckan och måste nog säga att jag inte är botad, men på bättringsvägen! : )

Palmitos Park

Är en jättefin djurpark som är väl värd en heldag! Där finns bl.a. en massa häftiga papegojor och andra fåglar att titta på.. men även apor, alligatorer, fiskar, orkidéer, fjärilar, ormar, ödlor, ögongodis och annat spännande! Parken är belägen upp efter en bergssida och längst upp finns en platå där man har rovfågelshow - urläckert!

Jag har sett det en gång förut men var lika imponerad efter denna gång.. Efter showen pratade vi lite om vilket djur man helst skulle vilja vara.. Jag valde en örn, Winter en dinosaurie och Liam en sån här sötnos..

...Kommer inte på vad de heter! Påminner om Timon (Han den lilla typen i Lejonkungen!) Liam blev iallafall helt såld och skrattade förtjust åt dem då de flög omkring i sin glasbur, ivrigt grävande i sin jakt på frihet.

Vi såg även en underhållande papegojshow! Vilka imponerande små flygfän! De cyklade, åkte rullskridskor och rutschkana, lade pussel, räknade och en massa annat helgalet... Det var en fin dag med många "wooooh..." : )

Semestermagar..
Ja är det inte lite typiskt svenskt det här med att någon i sällskapen troligen drabbas av matförgiftning någon gång under veckan...? Vi hade oturen att samtliga män i vårt sällskap åkte dit, mer eller mindre... Usch och tvi vilka nätter det var! Själv fick jag uppleva en annorlunda, tveksam hårinpackning och var glad att sandhinken vi köpt kom till användning på fler en ett sätt....... Annars klarade jag mig med magont pga oro för mina sötnosar.. Tack och lov vände det ganska snabbt!

Hemresan.... : (
Ja jag har sällan sett maken till vecka att gå så fort!! Helt overkligt... Plötsligt var det dags att säga tack och adios! Vårt sengångarsällskap sölade som vanligt på in i det sista, eller mer, och jag kan fortfarande undra vad busschauffören egentligen muttrade då vi kom utstormande till transfern nåååågra minuter sena... Jag fick minsann baxa in mitt bagage själv iallafall... ; )
Redan på flygplatsen, på väg ut till planet, lade jag märke till en något oroväckande bagagehantering.. Jag såg förundrat på hur bagagepersonalen ryckte på axlarna och kastade omärkt bagage åt sidan...allt från barnvagnar och bilstolar till kartonger och väskor.. Kunde inte låta bli att undra var de hörde hemma...? På väg ut på plattan låg vi bakom en sån bagagetransport som plötsligt tappade 3-4 väskor.. Kunde dock konstatera att det inte var min iallafall..! : )
Flygresan var helt ok men samtidigt rätt ångestladdad...Jag ville verkligen inte hem!!
På Arlanda, vid bagagebanden, rådde totalkaos och det stod till synes övergivna väskor överallt... Mitt i allt ihop en stor vagn som man höll på att fylla med en massa väskor som troligen hörde hemma någon heeelt annanstans.. Min klump i magen växte och mitt sjätte sinne försökte säga mig något jag inte alls ville höra... Lite längre bort stod något så märkligt som en massa 5-litersdunkar i plastpåsar... Istället för att fundera så mkt på vad de innehöll drog vi slutsatsen att de skulle till Helsingfors..
Så snart alla i sällskapet fått sina väskor, utom jag såklart, kände jag direkt att min verkligen var försvunnen.. Så det blev till att förlika sig med en annan känd roll-karaktär (Stig-Helmer), anmäla den försvunnen, peka ut dess ungefärliga utseende och hoppas på det bästa...
TACK och LOV till SAS så gick det inga anslutningsplan till Östersund den tiden på kvällen....så vi slapp säga hejdå på Arlanda.. : ) Tomas och Winter flög istället med oss hem över natten och blev hämtade av bästa pappsen på lördag fm.. På Midlanda då min bästaste pappa mötte oss kände jag ändå att det var helt ok att komma hem... Man hinner ju faktiskt längta liiite under en vecka ändå! Inte hade jag mycket att bära den sista biten heller.....förutom en gnagande längtan efter Leopold!

Tack fin för en underbar resa och för den du alltid är - för mig och för oss!

Semesterkarameller.. DEL 1

Torsdag 26/11 - Resans början

Dagen började med att jag äntligen fick åla mig ur den gröna uniformen och med känslan av att jag hade aaaaall tid i världen.. Jag skulle ju bara....Färga håret; Absolut nödvändig sistaminuten-åtgärd som tog betydligt längre tid än vad jag räknat med och med korpsvarta stänk både här och där. Packa färdigt; lägga i, plocka ur, lägga i och plocka ur....beslutsångesten var ett faktum. Släppte det och tänkte att det hinner jag sen.... Skämmas lite inför grannarna som inte tyckte min trave med sommardäck matchade adventsgranen på gården och istället erbjöd sig att bära ner dem i källaren... Hämta Liam, tokpussa på minsteman, in i bilen och iväg till stan... Pustade ut och släppte ner axlarna på Sunnåsrakan och tänkte att nu var det luuugnt..

Hämtade passet på polishuset och drog en lättnads suck då det verkade vara i sin ordning. Fortasatte ut till Birsta... Strooooosade på Stadium och kunde snart konstatera att det sannerligen inte var säsong för bikinibyxor, men det fanns ju så mycket annat att titta på! Försöka att med samlad ton och lugn förklara för Liam att vi inte hade tid att gå in på Toys r' us.

Tog ett par varv inne på Birsta City där de sista slutade i galopp då jag insåg att klockan och jag inte var riktigt överens. Men! Jag hittade faktiskt jättefina, billiga, sandaler till grabben tack vare guds expiditgåva till människan på Din Sko.. : ) ...Mina blev betydligt svårare att finna...och en förmögenhet dyrare... : / Liam behövde nya kläder så det blev även en spännande shoppingstund på H&M där han fick välja alldeles själv... Stolt som en tupp berättade han i kassan att han skulle ha med de här coola till Gan akaria... Söööööt!!

Skulle ju förstås haft en lämplig reseplånbok oxå...När jag äntligen hittat en som uppfyllde alla mina typ 30 krav hamnade jag bakom en lustigkurre i kön som begärde en fullständig och MYCKET ingående demonstartion av en resväska... SUCK!! Man fick intrycket av att han antingen var extremt perfektionistisk, samlare, knäpp eller bara totalt fascinerad av resväskor... Fick nästan lust att småprata lite och fråga vad han egentligen skulle ha den till..?? Sen var ja ju tvungen att springa in på Willys också där de helt omotiverat flyttat barngrejsavdelningen med det jag skulle ha vilket orsakade att jag nästan gick vilse.

Kastade en blick på klockan och utbrast något ovårdat.. Ringde till mamma och frågade desperat om vi fick äta där innan pappa skjutsade oss til flyget..? Det fick vi med följdfrågan..."Men då måste ni väl komma hit snart? Ni måste ju åka om drygt en timme!" Jag mumlade något i falsett och satte fart hemåt.. Passerade Sunnåsrakan igen fast med en växande panik i magen..

Väl hemma slet jag upp dagens inköp ur sina påsar, pressade ner dem i resväskan och sket vid det här laget fullständigt i vad som för övrigt fanns där.. Kollade klockan.. Ok... Hade 5 minuter på mig att stänga väskan och packa ihop handbagaget som ännu låg prydligt uppradat på köksbordet... Resväskan gick självklart inte att stänga. Helt omöjligt. Inte ens med våld - eller ännu mer.. Det var i själva verket låååångt ifrån.. Fläkte upp den och slet ut det jag direkt kunde konstatera var öndigt. Provade igen - ingen skillnad. Ut med mer grejor - samma resultat. Provade att flytta om - icke.. Hjääälp! Kliade mig förtvivlat i huvudet och började desperat plocka bort än det ena än det andra tills jag slutligen och med hela min kroppstyngd kunde stänga f-nskapet... Sedan bar jag graciöst ut min 1-veckas packning med den imponerande vikten av 26kg till bilen, for ner till middagsbordet där jag pressade ner en bit ugnspannkaka på 30 sekunder medan pappa varmkörde bilen. Denna gång passerade jag Sunnåsrakan apatisk och minns inte mycket av det.

På Midlanda då vi satt i tryggt förvar i Sundsvallsflygs glasbur fick jag äntligen tag i Tomas som jag knappt hunnit prata med på hela dan. Jag ville mest tala om hur glad jag var, att det nu var riktigt nära tills jag fick se honom igen... Sen ville jag veta vad hotellet hette där vi skulle sova över natten... Han hade glömt att skriva ut bekräftelsen och mer eller mindre gissade.. Nåväl, jag ringde nummerupplysningen, bad dem koppla och frågade en vänlig receptionist om det möjligtvis var där vi skulle bo.....? Något road men med god min svarade han att det stämde och vi var sååå välkomna!

När vi lyft från Midlanda började jag äntligen att återfå färgen och en normal andningsfrekvens men istället förlora hörseln pga av motorljudet från proppellrarna (?? Heter det så..En propeller, flera propellrar...?? haha...). På Bromma väntade en sockersöt kusinvitamin Jenny Pyssen Modin i vänthallen. Hon såg ut som en sugpropp mot glaset då vi kom...En underbar syn med åtföljande underbart, efterlängtat kramkalas!!! Inte nog med att hon är så söt...hon är väluppfostrad också! Med sig i bilen hade hon en serietidning till Liam och en kall öl mamman - Jojomän! : ) På väg mot Arlanda kom jag på att jag faktiskt inte visste var hotellet låg.. Vi började med en chansning som inte gick in... Rinde receptionisten som vänligt förklarade vägen.. Då inträffade ett lustigt fenomen! Jo ni vet när någon säger "Tjena, hur är läget..?" ...och man liksom automatiskt svarar "Jorå tack, bara bra!" (Även om det i själva verket är dynga!) Det blev lite lika med det här... Han förklarade vant och utförligt vägen, tappade bort mig efter andra eller tredje svängen och när han tillslut frågar om jag förstått svarar jag bara "Jaa då! Nu hittar vi nog!" ....Är det särskilt smart eller?? Fick snart ringa upp igen och beslöt mig för att hålla honom kvar i tråden denna gång... Men då jag ansåg att vi började närma oss tackade jag återigen för hjälpen och la på. Omedelbart blev jag osäker på om han sa 500 meter före eller efter macken...? ...Å skulle vi verkligen svänga höger...? Jag ringde inte mer utan förlitade mig på uteslutningsmetoden. Efter några försök och U-svängar som min chaufför verkligen gillade att göra hittade vi fram. Strax efter anlände även Fin och prins Winter och cirkeln var sluten! : ) Inne i receptionen försökte jag mest gömma mig bakom Tomas och stirra ner i golvet under incheckningen. Efter några snålt tilltagna timmars sömn bar det vidare av ut till Arlanda och terminal 5...

Äventyret hade börjat... ; )