Min hall gör mig galen....

....riktigt skogstokig emellanåt faktiskt!!!! Jag är så TRÖTT på den existensminimala ytan att röra sig på, den livsfarliga avgrunden till källaren och alla dessa kläder för alla helvetes tillfällen!!! ....Dessa drivor av skor, jackor, leksaker, söndertuggade pinnar, bomullsliknande syntetisk stoppning som definitivt gjort sitt som stoppning i något som förresten inte alls hör hemma i hallen överhuvudtaget (!!) DET bland alla andra oidentifierbara leriga ting......

För en stund sedan expolderade min vredesvulkan och det utbröt en tsunami i vår lilla hall vilket resulterade i att det nu bara är de väggfasta tingen som är på sin plats....

Så nu sitter jag här å frustar som en tjur och låter det ryka färdigt ur öronen en stund.. Sedan ska jag på ett mycket moget och vuxet sätt ta ett par djupa andetag och gå ner och råda bot på problemet. Göra det bästa av situationen iallafall.

Johan flydde med minsteman på 4-hjulingen och jag kan bara hoppas att han återvänder överhuvudtaget.

Johan blir aldrig så arg som jag kan bli. Han är den lugna, trygga, stabila i vår familj.. Den man alltid kan hålla i och lita på då det stormar omkring en. Han är också den som ofta väljer att se saker ur ett enkelt, lättsamt och positivt perspektiv och som ofta försöker vända mitt blixtrande humör med hjälp av någon vitsig kommentar - men som oftast misslyckas.......

När det stormade som värst i vår lilla hall och leriga stövlar viner genom luften säger han: "Men tänk på alla barn som bor i en hydda och skulle vara jätteglada över en hall...." ...Några sekunder senare: "Men AJ! Du kan ju inte kasta vagnen på mig heller!"

Ja så det finns helt klar en god och en ond i vår familj....men ingen ful iallafall! : )

Igår söndag hade Liam sitt 3-års kalas vilket blev hel-lyckat! Han var SÅÅÅ lycklig precis hela da´n - helt underbart att få uppleva som föräldrar! Han kvittrade till och med om hur glad han var då det var läggdags.. Förgyllde stunden med sin närvaro gjorde en samling av våra kära vänner men jag måste säga att jag tyckte de var dåliga på att fika! ; ) ...Så nu måste vi offra oss och äta upp resterna av tårtan å högen med bullar till lunch......SUCK!

Dagen bjöd på en hel del överraskningar med eller utan papper....eller annat på! :D

När det börjat dra ihop sig för kalasstart och mamman flyger omkring och donar som bäst knackar det plötsligt på dörren........å sen händer inget mer...! Nu finns det bara en person i hela världen jag känner som gör så.... Därför blir jag alldeles varm i hjärtat, flyger ner för trappen, vräker upp dörren å där står hon!! En hopkurad pytteliten människa med fobi för hundar, på skakiga ben - precis som en nykläckt kyckling.. Jag tar henne i min trygga famn och räddar henne från det otäcka fyrbenta monstret! Men det är ingen kyckling - det är Jenny! ...Å med sig har hon inga mindre än fina fiiiina Josefiiiiin å den ljuvliga lilla tösabiten Maja! : ) ...Gud så jag längtat efter dem... Tyvärr gick tiden så jäkla fort så jag längtar lika mycket nu som innan... : / Jossan hade fullt upp att hålla koll å vaka över Maja, som en riktigt hönsmamma ; ) ..å Jenny pratade mest bort tiden i mobilen........ Jag hoppas verkligen vi kan ses nå snaaaaart igen! Förhoppningsvis återser vi Jossan i Åre redan nästa helg!

Här är några bilder från första halvlek av kalaset..

Dagen avslutades som planerat med buffé på Wärdshuset Liden... Helt ljuvligt, fräscht, smakfullt (både för smaklökarna och ögat) och trevligt - preciiis som vanligt! Igår serverades bl.a. en magnifik trattkantarellsoppa...Mmmmm!!

Nu har min käre sambo faktiskt vågat sig hem igen...så nu ska jag gå å kolla status där - hur populär och älskvärd jag är å sen tror jag det bestämt är dags för lunch! ; )