Hej jag heter Mia, är 29 år och obotlig tidsoptimist..!

...Kan verkligen se mig själv uttala de orden i en stödgrupp för såna som jag....SUCK!

Första anhalten var dagis kl 9.00...men det insåg ja ju, att det var fullkomligt omöjligt...så pappan fick lämna istället. Nästa! Sjukhuset 11.00 för cellprovskontroll...Nu kunde jag i luuuugn å roooo fokusera på att komma iväg prick 10 - skönt att ha gott om tid! (säger de som vet...) ..Men så FÖRSVANN 20 minuter i ett svart hål och morgonen blev plötsligt som de oftast blir hemma hos oss....för mig...

Med tandkrämsmustasch, ena armen instoppad i jackan, skorna halvt i-klivna, med nycklar i käften, händerna fulla med mobil, plånbok, en blöja, dagens kom-ihåglista å annat grejs flyr jag ut till bilen..Där slungar jag in (den tomma) handväskan och alla andra prylar genom dörren, konstaterar med en snabb blick över axeln att lilleman sitter safe (tack vare sin pappa), vrålar "Heeeejdåååå!!!!" till en cool-lugn pappa som står en halvmeter ifrån å ser till att hunden är framför bilen... Jag startar bilen (fastän den redan är igång), bryter i backen, sliter lite mer än nödvändigt på dubben å ger mig iväg..........PUST!

10.30 passerar jag åkern å konstaterar att det kommer bli riktigt riktigt tight... Ironiskt nog tycker jag att det är riktigt pinsamt å jobbigt att komma för sent så jag ringer en av mina bästaste vänner (som dessutom lider av samma syndrom.. ; ) för att få lite stöd och annat att tänka på resten av resan! (Thanx! för att du e du å lika dålig som jag!) Passar även på att boka in en fika innan jag hämtar Liam kl 15.

Väl framme tittar jag på Leo å tänker att "det är bra att du är med iallafall - då kanske de glömmer att bli irriterade" ...MEN jag får inte skäll utan blir upplyst att hääär gör det iiiiingentiiing om du kommer en kvart, 20 minuter sent - d e luuuuugnt...! (DET är vad jag kallar serviceminded!) ...Å Leo ja stackarn...nu vet han var man går in å var man kommer ut...

Betyyyydligt lugnare åker jag sedan till ICA Maxi och handlar/tittar/känner/klämmer/ luktar/ vänder/vrider/provar och flanerar omkring i godan ro..Efter en stund ringer Biggan som jag längtar SINNESSJUKT mkt efter och absoluuuuut måste hinna titta till på väg hem... Jag frågar lite försynt vad klockan är och får svaret KVART I TVÅ!!! ..å jag har hunnit till mejeri-avdelningen!!
GLÖM resten av listan, GLÖM allt vad kära återseenden å fika heter för nu är det såklart bråttom!!!

Jag joggar mot kassorna, tar ett ärevarv runt frysarna igen, skottar upp varorna på bandet (samtliga med streckkoden åt fel håll), river åt mig aaaaldeles för många kassar (Men va f-n ja tar de bruna! de är ju iaf miljövänliga..re...?) och svimmar nästan då det kommer till betalningen.. Jag är helt övertygad om att det blivit fel med flera hundra kronor men tycker inte jag har tid att tjafsa om det... (Hey! Stupid!)
Ögnar faktiskt igenom kvittot då jag hets-matar lilleman med lite mellanmål (Ifall mamma nånsin läser det här) och såg inget alarmerande, bortsett från dess själva längd då....hrm!
Så ut i bilen, in med lillprins, blöjor och varor åsså va det ju det här med varuvagnen............
Alldeles för många vittnen för att bara dumpa den så jag rusar mot närmaste "vagncarport" med min (sån där med barnstol på) och försöker desperat, med alla krafter jag har trycka i den i en annan men kedjan är 2mm för kort...Då kommer en hjälpsam tjej som tittar på mig lite lustigt å talar om för mig att den bara går att lämna inne i butiken ...Jag väser ett "Jag vet!!" (daaaah???)till svar, sliter loss den och remmar iväg in..

Jag kör saaaaakta å fiiiiint hem å snubblar in på dagis kvart över 3 med svansen mellan benen.... och möts av dessa uuunderbara fröknar...De säger aldrig nåt utan är alltid bara så himla glada, uppskattande och härliga!

Det får bli dagens löfte: Att sluta komma försent till dagis.... och att sluta skriva så här långa inlägg! ....Jiiises! : /