onsdag 10 november 2010

Wooohoooo!!! ..Första snön!!

..Det är något alldeles särskilt, underbart och magiskt med den!
Leopold, vår lille tupp, väckte oss i vanlig ordning kring det okristliga 6-snåret i morse.. Men istället för att dra kudden över huvet/ kasta den i väggen/ alt. - efter tuppen och väsa en rutinmässig "gud, så här i efterhand, förlåt mig-ramsa" fick dagen en heeelt annorlunda början.. Å nu, när den är förbi, önskar jag att varje dag kunde vara just precis såhär..
Jag kom ur sängen så snabbt att det lika gärna kunnat ha varit ett prio 1 larm som väckte mig.. Gnuggade gruset ur ögonen, drog upp rullgardinen och möttes till min förtjusning av en snöklädd värld utanför! Blev sittandes som ett barn på julafton med ett fånigt léende och ganska snart fick jag sällskap av 2 barn till och ett hänfört "Whoooooo...." JAG VILL GÅ UUUUT!!!!!"
På något sätt lyckades jag ändå lägga band på ivern så att vi kunde fortsätta med en riktig mysfrukost (de var troligen i chock efter mötet med sin nya, plötsligt morgonglada mamma...; ) och när jag var i färd med att duka av denna ljuvliga stund kom nästa ljuvlighet in genom dörren.. Bästa Jannice (med en lite busig look och pigga ögon) på morgonkaffe innan jobbet..
Jag ääälskar när hon gör så! ...Alltså, hon är (nästan) ALLTID ljuvlig.. morgon som sena kvällen..måndag som fredag.. Men just vårat morgonkaffe-babbel ger mig en perfekt illustration av "Morgonstund har guld i mun..." : )
Sen var det på med kläderna (premiär för overallerna!) illa kvickt, för nu kändes hela lägenheten som en sprickfärdig ballong! Känslan när vi kom ut kan jag bara beskriva med orden; lycka, lugn och fridfullhet.. Allt var så vackert, ljust och ljudisolerat på nåt sätt! Magisk var stunden och Leopolds förtjusning då han upptäckte fotspår i snön..
Efter en kort men ljuvlig promenad kom vi till dagis där hela gården vilade i förväntan och upprymdhet och hänförda små barn! Så fascinerande att se de allra minsta, som var spädbarn i fjol, upptäcka snön för första gången!
Där lämnade jag och Liam en lycklig minsteman och traskade vidare till bästaste Ingers klippstuga för Liams premiärbesök hos frisören! Inger känns kort sagt som en xtra mamma och har en stor plats i mitt hjärta.. så att komma dit ger inte bara hårvård utan en jäkla massa själavård oxå! : ) Liam var tokduktig och blev toksnygg (och tokstolt! ; )..
"Tyvärr" va det ju mössa på direkt och sen bar det av till närmsta lutande backe med stjärtlapp och pulka! Vi tog en paus för en utsökt lunch på vårt mysiga Wärdshus och sen direkt ut igen.. Innan vi gick för att äta sa jag till Liam att jag bara skulle springa in och hämta mobilen som låg på laddning.. varpå han svarade; "Ja gör det, älskling!"
Chockad av mötet med min "nye son" gjorde jag så... (Vad hände med; "Dumma dig mamma! Nu hatar jag dig! Nu tänker jag va tjurig med dig! osv..?!?!?)
Hämtade minsteman vid 14-tiden och tillbringade eftermiddagen, i snön.. : ) Blev inbjuden av goa grannpöjken Jakob (Liams "bästis") på mellanmål och lite go vuxentid med goa Eva-Sofie!
Utan tjat, gnat, protester och gnäll gick vi sedan in till oss och fixade middagen.. Den var mirakulöst klar till kl 5 då våra väntade kvällsgäster, Elias och Måns, anlände till vår stora förtjusning! : )
Efter maten och lite mys begav sig "storgrabbarna" ut i snön igen medan jag och minsteman blev lämnade ensamma inne på tumanhand...vid TV:n... i famnen på varann och två mandariner..ljuvligt!! Klockan blev snart kvällsfika och tre snöiga, nöjda grabbar med rosiga kinder kom in och anslöt sig vid TV:n..
Strax efter 7 kom Jannice och stal 2 guldmynt ur min börs och ja, jag kände mig faktiskt rånad när de gått.. Liam insåg sig något motvilligt besegrad av John Blund och förkunnade att nu va han tjurig... vilket egentligen inte är så konstigt.. Jag ville heller inte att den här dagen skulle ta slut.. Men somnade gjorde de, bums som två små lamm.. Med de små armarna lindade om min hals och de sista orden; Jag älskar dig mamma.. och Liam från överslafen; Mamma, jag är inte tjurig på dig...det vill jag verkligen inte..

2 kommentarer:

Ina sa...

Men, vilken underbar dag!! Glöm inte plocka fram den när den andra typen knackar på dörren ;-)

sanna sa...

ååhh :) bästa!
gud vad kul att du kommit igång med bloggandet igen. fina!