onsdag 28 september 2011

Vilken dag!! : )

Mina planer på dagens tänkta fisketur röstades ner med besked i morse. När vi lämnat Leopold på dagis insisterade Liam bestämt på att skjuta idag, igen.. Så sagt å gjort! Vi lånade morfars 4-hjuling och åkte upp till Masarotsvika där vi satt upp en jaktstig på myren och fixade lunch i det fria!
Avstånden och föremålen varierade liksom svårighetsgraden.. Vi lät fantasin och idéerna flöda!


Efter första skottet av Liam, från 35-40 m, kände jag att det här definitivt INTE skulle bli en enkel match....

Vi gick runt ett par varv och provade de olika stationerna liggandes, sittandes och ståendes.. Trots att man har fullt sjå att hålla sig för skratt många gånger kan man klart konstatera att han är fan inte dum! Han använder mycket tid, energi och fingertoppskänsla för att hitta en bra position! : )
Förutom stilstudier ägnade jag en hel del tid åt att studera hans vapenvett och tanke på säkerhet idag, utan att vara en "tjatig mamma"! ...Även det, Imponerande! : )
Vid den sista stationen (En Bullen's burk på 50 meter sittandes) krävde jag att få prova 2 skott liggandes, bara för att se om vi överhuvudtaget hade en rimlig chans?! ...BOM! ....BOM! ...Sedan ett sakligt konstaterande att det inte gick, att vi måste minska avståndet.. Liam fnyser, laddar 6 skott och SÄTTER sig..... Sedan var förnedringen total och nederlaget ett faktum. Satte 4 av 6. Tog av mig mössan, bockade, bugade och gratulerade min FEM-åriga son till segern.. : )
Mitt i alltihop, när vi står mitt på myren, tycker jag att jag hör glassbilens melodi!?!?! Tänker att det KAN inte vara möjligt (vi är ju mitt på skogen!)...men så ser jag att Liam står och stirrar på mig, lika förundrad/brydd.
Jag frågar: "Hörde du det där oxå?"
Liam: "Ja, det gjorde jag. Det MÅSTE ha varit göken!" ....Sen trodde jag att jag skulle dö av ett skrattanfall där på myren i Masarotsvika..
Klockan 3 var det dags att hämta "Lille-påll" på dagis som blev överförtjust då vi kom på 4-hjuling! Ett impulsryck och den fantastiska eftermiddagen gjorde att vi fyllde på ryggsäcken med proviant och tog en tur upp på Knyln!
Där fikade vi en "detfårdugasommiddag-middag" och lekte skogstok! Leken övergick snart till verklighet.... Måste varit den höga höjden/ bristen på syre, som gjorde att det tillslut spårade ur i ett hysteriskt skrattande - utan ände..

...Tills vi skulle NER från Knyln igen och Leopold tyckte det blev bitvis läskigt över stenar, blöthål och branter.. Men det gick det också! : ) ...Som de säger, NER kommer man alltid! ; )
När vi kommit förbi den jävligaste biten och lullar ner mot Flygge i behagligt tempo och ljuv kvällssol säger Liam som sitter bakpå: "Du mamma, Tack för en härlig dag!" ..Kunde inte säga mer än: "Tack själv hjärtat.. Jag älskar dig!"

Idag är det 7 månader sedan Peter lämnade denna underbara värld. 7 månader sedan mina absolut närmsta vänner förlorade en av sina söner och sin bror. Igår skulle han fyllt 30 år men idag är det 7 månader sedan han försvann.
Idag fyller min egen "lillestorebror" 29 år : )
I 29 år har jag varit tacksam, varje dag, för att du finns och det kommer jag fortsätta med. GRATTIS "mobbo Mammut", jag och mina små monster älskar dig!

tisdag 27 september 2011

Tiddelipom-tisdag med Liam!

Frågade imorse huruvida mina söner ville gå på dagis eller ej.. Leopold svarade ivrigt och i jämfotahopp "Ja!Ja!Ja!Jaaaaaaa!!!" då det ju faktiskt var tisdag, dagen då hans grupp går till skogen.
Liam däremot skruvade på sig och sa "Näe mamma, jag vill vara hemma med dig..för jag har längtat efter dig SÅÅÅÅ mycket!" Medan hjärtat smälte satte jag då igång att göra matsäck och packa våra ryggsäckar för olika ändamål.. Innan vi for fick Liam göra två måltavlor av ett par Bag in boxar som jag sparat till t.ex. sådana ändamål (Tomma - givetvis.. ;). De blev så fina att jag tyckte det var synd och skam att skjuta sönder dem!
Sedan, medan jag for omkring i lägenheten och plockade, packade och klädde mig följde han vartenda steg jag tog..tätt, tätt i hasorna och tittade upp på mig som en kissnödig hundvalp! Tillslut blev jag tvungen att fråga om vi lekte "Följa John"?! .."Nä mamma, jag tycker bara att du är så himla fin!" säger gullskruttet... De är helt underbara mina barn på det viset (bland såååå många andra vis förstås..).. duktiga att visa sina känslor, sin kärlek, ge komplimanger och visa tacksamhet... Likväl som de är duktiga att tala om när de tycker att något är fel och motivera det!
Nåväl..
Jag och Liam tog med vår ryggsäck och 22'an upp till Dackesjön där vi tillbringade heeeela denna FANTASTISKA höstdag!
Vi sköt, fikade, kramades, skrattade, sköt och fikade..
När han skulle sätta första skottet på "fågeltavlan" sa jag åt honom att sikta på halsen, minst köttförstöring så....haha! : P ..Å vad tror ni han gör? Han ÄR verkligen GRYM att skjuta! Han har visserligen ett par års ihärdigt tränande bakom sig, både tillsammans med morfar och luftgeväret, med sin pappa och med mig.. men hallå??
Fortfarande har han ett bra tag kvar tills att han överhuvudtaget är stor nog att lägga an bössan rätt (och därmed kikaren) men han liksom lyckas ändå! På något underligt sätt! Han kämpar på i alla möjliga ställningar och misslyckas mycket sällan. Dessutom höjer han insatserna och ribban hela tiden..
Mamman sjukt imponerad?? JA! Imponerad och lycklig över detta gemensamma intresse med min 5 årige son.. : )

När vi sedan hämtade brorsan på dagis skulle ju Liam givetvis ta med de hemmagjorda måltavlorna och visa fröknarna och sina kompisar.......... Hrm! Ibland undrar jag verkligen vad de tror om en... Om man verkligen har alla indianer i kanoten..?
Sammanfattningsvis och i stort har det varit en kanooondag... Fastän jag haft en molande tandvärk i hjärtat..
Fina Peter skulle fyllt 30 år idag. Istället är det 7 månader i morgon sedan han lämnade oss. It sucks. Ett ljus brinner och mina tankar går till hans älskade!

måndag 26 september 2011

Si så där 15 dagar kvar...

...tills dess att Alex ska få uppleva sin födelsedagspresent (..med mig!)

En tågresa till Huvfudstaden, en drälldag på stan, middag på valfritt ställe, RHCP på Globen(!!), en krogsväng (om vi orkar..), en hotellnatt och till sist en bedrövlig hemresa förmodligen... :P
..Yeaah!!

onsdag 21 september 2011

Sweeet September!

Har väl aldrig sett maken till semester att gå så tokfort!? Ej heller varit i större behov av semester efter semestern....!
Har haft 2 helt underbara, slitsamma, fantastiska, fullkomligt magiska, oförglömliga, roooliga veckor!! Hade ju en idé om hur jag skulle fördriva tiden och med facit i hand har det stämt rätt bra! : )
VECKA 1
Gästade Wiklund´s crazy huntingmansion och "Lovikarna" i början av veckan. Kvällen före bjöds det på utsökt middag och en liten jamare i finaste jakt-servisen. Fiiint ska de va! ; )
Frk. Modin gned förnöjt sina händer, otroligt tacksam för denna "tjyvstart".. : )
På själva jaktdagen följde jag länets största jakt-tok, min skytte-guru och hundföraren Hans i hans fotspår. Beväpnad och på tårna av iver!
Det blev några steg den dagen kan jag säga och en hel del nya lärdomar! Tyvärr blev det inte mycket action.. men bra nog ett upptag på nära håll som räckte till för en adrenalinkick och värme i kläderna! Tyvärr gick det som det ofta gör i dessa sammanhang - ut..
Men! Laget gick trots allt inte lottlösa den dagen utan såg till att rädda hedern i slutänden!
TUSEN TACK! För att jag fick gästa dig/er och en alla tiders upplevelse! ; )
Resten av veckan firade vi!
..En massa högaktningsvärda saker!
...Som t.ex att fina Håkan blivit "friskförklarad" efter den ryggfraktur han ådrog sig i Pingst! Jag är så STOLT och LYCKLIG över en av mina allra bästa vänner.. Att han läkt så fint, (trots all trots..) att han alltid finns för mig och kanske mest över att han faktiskt FINNS!

...Sen hade visst jag blivit ett år äldre oxå! Hurraaa för mig! ; ) Firade dagen i lugn och ro med de två jag älskar mest av allt, familj, nära och kära vänner.. Avslutade dagen/natten i kökssoffan med min bästaste barndomsvän Maria och åtskilliga röda glas... Hur jäkla mysigt som helst! Hon, min fiiina Maria, är och kommer alltid att vara densamma då hon finns alldeles framför mig.. hur länge det än dröjer mellan gångerna vi ses.. Underbara älskade människa!! (Kuriosa: En av ovannämnde Håkans 4 fantastiska storasystrar!)
Blev oförglömligt uppvaktad på alla sätt och vis och från alla möjliga håll.. TACK! : )
På fredagen hade jag förutom en oerhörd baksmälla, byxan full av myror och gick som på nålar/moln tills dess att FARMOR o BOSSE kom!! De tog våra små och förvarade dem i sina skyddande famnar en heeeel vecka (å lite till)!!
Så snart de stängt dörren om mig öppnades dörren till vad som kom att bli en jaktvecka att minnas, på alla möjliga sätt o vis..
Pappas min och bubblande skratt kommer jag aldrig att glömma, då jag efter lite kuckelimuck landade i Masarotsvika.... Med födelsedags-blomsterkvasten i vänsterhand, kängorna i den högra, bössan på höger axel och katten på vänster.... Hahaha! ..En fullkomligt vrickad entré skulle man kunna säga!
Vi slog läger jag och pappsen, eldade, tog nån kall och ältade gamla hederliga (å alltid lika roliga) jakthistorier.. Satt tysta emellanåt, suckade förnöjt och bara njöt av tillvaron... Sen blev vi sällskapssjuka!
Då sökte vi upp "Byaran's" högsäte på Manhattan där vi utbytte fler historier, anekdoter, lögner och en massa skratt! Inte nog med att vi i Cirkus Märrgård har finaste laget, vi har världens finaste grann-lag oxå, med fiiiinaste kusin Jonas i spetsen! ; ) Man kan inte annat än att bli hänförd, imponerad och inspirerad då man möter detta gäng! Underbara!
Efter den fredspipan bar det av tvärs över sjön och middag hos vår egen hövding, på Playa del Lorentz! Högklassigt fisktema serverat av JW med rökta räkor och grillad lax på menyn.. Yummie! "Byaran" måste hört hur vi njöt då de ganska snart kom smygandes till andra sidan de oxå.. Det hela slutade kort sagt i en awesome kick-off och en beundransvärt tidig kväll!
På lördagmorgon gick då ÄNTLIGEN startskottet för Cirkus Märrgård..
Jag och pappa fumlade, snubblade och irrade omkring i det svaga morgonljuset medan vi högaktningsfullt packade våra ryggsäckar.. Eller ja, PAPPA fixade kaffet, chokladen, kokade ägg, dukade fram..SEN klev JAG upp... : P ...Helt underbart. 32 år och föralltid "pappas flicka".. Bortskämd, omhuldad, ompysslad!
Den sedvanliga första-morgon-samlingen vid Dacksjötjärn...
Bara jag som kunde sitta stilla, eftersom jag bokstavligen satt på ryggsäcken, likt en midsommarstång mitt i ringen, precis som vanligt.. haha! Vår jaktledare tog till orda och vi passade ut... En veckas cirkus var igång! : )
VECKA 2
Dagarna och händelserna flyter ihop till en grötig härlig massa..men det blev kort sagt, en jäkla trevlig vecka!!
Jag har bl.a. lärt mig att man aldrig, ALDRIG byter ett pass.., att plasthandskar brinner utav helvete, att "nära" inte skjuter nån älg heller, att vi är välsignade som har så underbara jaktkamrater och gästjägare, att en hund faktiskt KAN springa ihjäl sig, att inte kasta sten i glashus, ej heller efter en smal vildväxt väg... att allt går - bara man vill och måste, att livet är fullt av överraskningar, att hackspettar är påfrestande varelser för psyket och en hel massa annat...
En stor händelse för i år var Liams älgjaktsdebut! Jag var inte ensam om att imponeras av hans iver och uthållighet! Tyvärr blev det bara "nära" den dagen oxå, om än jävligt nära! Tyvärr skenade kvigan framför JW:s pipa denna gång oxå.. Andra gången på en vecka han snuvade mig på konfekten.. Men! En helt ljuvlig dag med min son på Långmyra som sedan var hur nöjd som helst då han fick hjälpa Onkel Zeke att frakta älgen från skogen.
På fredagen slaktade vi och tillagade sedvanliga kolbullar på logen.. Skön känsla då allt ligger klart i frysen, trots att jag egentligen definitivt inte är nån köttjägare och svär som en galning innan det är över..
Just det ja.. när DET var över hade jag mindre än 24 timmar på mig att förvandla slaktlogen till festlokal.. Därför att..
...Lördagen den 17:e var det dags för ett av mitt livs största utmaningar.. Något som de allra flesta under veckan betraktat som en TOTAL OMÖJLIGHET för mig att ro i land... Min älskade lillebror Alex 18 års fest! Hade under en tid och i all hemlighet smitt planer utom hans vetskap. Startade ett privat evenemang på Facebook för att fånga upp hans kompisar...å nog gjorde jag det alltid!! Under ett par veckor var det ett ihärdigt tjattrande, peppande och planerande på den sidan - heeeelt utanför Alex vetskap hela tiden - OTROLIGT!!
Klockan 17 stod ca 30 spända vänner gömda inne på logen och väntade på ögonblicket som näranog fick min bror att ramla baklänges.. Jag och Mange hade lurat upp honom för att hämta några öl som skulle levereras på byn...Inte ett ljud, inte ett spår av festligheter syntes utifrån då han kom.. Spottandes, fräsandes, muttrandes, sparkandes i gruset å bakfull nå djävulskt (efter en fredagkväll a´la All-in på krogen..) Jag som stod längst fram hörde honom muttra "Fy faan! Så dåligt som jag mått idag..Kommer aaaaaldrig att dricka mer!" ...Sen röck han upp dörren till ett rungande Jaaa mååå han leeevaaaa!!! : D Vilken syn.. PRICELESS!!
Sen blev det FÄST på Lidenvis! = En toklyckad kväll!
På söndagen var det inte lika kul. Fick visserligen världens bästa väckning av två underbara älskade gryn som jag knappt sett skymten av på en vecka.. Men synen som mötte mig på logen sen... Ujujujujuuuuj.... PUST! FRUST! Bara att bita ihop, spotta i nävarna å ta tjuren vid hornen! Det såg ut ungefär som om det varit...FEST! : ) Städade, sopsorterade och återställde hela dan..
Pappa hävdade att jag gjort en BRAGD och lagade storslagen söndagsmiddag till sin slitna dotter.. Efter den middagen däckade jag och var närpå totalt väck i två dygn.
På onsdagen, dagen då det vänder, gjorde det just det och jag såg tillbaka på de senaste två veckorna med högaktningsfull glädje!
TUSEN TACK till Johanna, min kääära vän som hjälpte mig med festfixandet.. Utan dig hade det ALDRIG gått, så bragdmedaljen är din! : ) hahaha!! TACK också till Alex fantastiska vänner för att ni hjälpte till på alla sätt och vis och gjorde kvällen totally awesome!
Veckan efter jobbade jag mest hela tiden och var i fin form till i fredags då det var dags igen! Gästade Playa del Lorentz för en ljuv kväll i goda vänners lag och hade det som vanligt i det sällskapet, alla tiders braaa! : )
Lördag och söndag jagade vi men gick tyvärr lottlösa ur den sista septemberstriden.. Så det är med en omänsklig revanschlusta vi nu ser fram emot 15:e oktober, då Cirkus Märrgård återkommer med nya föreställningar!